Hela idén kommer från Jenny Cronholm på Kulturskolan i Katrineholm, som skrivit en enkel pjäs om vad som händer när en supercool 10-årig lillasyster och hennes beskyddande storebror på 11 lämnas ensamma hemma ett par timmar.
Storebror försöker förgäves tala om för lillasyster att man måste ha hjälm om man ska cykla.
En kör med sångerskor avbryter och sjunger om hur superhäftiga de där nya, snygga, pricka, cykelhjälmarna är.
Sedan ska man ut på sjön och storebror försöker få sin obildade syster att förstå att man måste ha flytväst. Även om man kan simma.
Väl hemma igen så avrundar man med att poppa popcorn och lyckas glömma kastrullen som fattar eld. Men det är okej, båda barnen vet att man ska sätta på grytlocket och försiktigt dra undan kastrullen från den varma spisplattan.
Dessvärre får lillasyster inte tyst på brandvarnaren utan slår sönder den och dessvärre vinner lillasyster diskussionen kort stund senare om man ska tända ett levande ljus eller inte.
Kravet på förhöjd mysfaktor utmynnar i en ny brand och den här gången tillkallas brandkåren, som rycker ut med två rökdykare.
Och det här är väldigt spännande, men ganska tryggt ändå, och så snart lillasyster fått en varning för olämpligt uppträdande - man slår inte sönder en brandvarnare - så hjälps de åt med koreografisången 1-1-2.
Applåderna efteråt talar sitt tydliga språk och visar att eleverna och brandmännen gjort ett gott jobb.
Visserligen varnade Henrik Johnsson barnen för att man befinner sig på en brandstation och att här kan gå ett riktigt larm när som helst. Alla var trygga ändå.
Nästan allt i personalväg finns på plats de dagar man har den här utbildningen. För säkerhets skull.
– Kommer ett larm har vi folk som åker i väg, vi lämnar inte barnen i sticket när de kommer till oss, säger brandmannen Ed Linde, som är den som utbildningsansvarig.
Som avslutning fick alla provsitta en brandbil och sikta med vattenslang, och för lärarna som ville fick man pröva på att släcka en eld med brandfilt. Och bara detta med att få prata med en riktig brandman och kanske ställa de där frågorna man så länge grunnat på...
Det är väl det som kallas ett gyllene tillfälle..?