Trots smärta och svårigheter att klara sig i vardagen med den skadade handleden har Elin Bierfeldt nu avslutat första året på juristprogrammet i Karlstad – med bästa möjliga resultat.
"Skadade handen i träning – kirurg skadade den permanent" löd rubriken på en liten artikel i Eskilstuna-Kuriren i maj i år. En ung patient hade fått permanenta skador i sin stukade handled efter operation på Mälarsjukhuset, som nu anmälde händelsen enligt lex Maria till Inspektionen för vård och omsorg.
– Patienten, det är jag, säger Elin Bierfeldt.
– Och på grund av vad kirurgen förstörde i min handled har jag levt värsta mardrömmen sen operationen.
Hon var 17 när oturen var framme våren -22, gick fortfarande på gymnasiet och tränade mycket på gym.
– Jag körde bänkpress när det plötsligt gjorde skitont i vänstra handleden, och den svullnade upp.
Elin kontaktade vårdcentralen efter några dagar, och remitterades till Mälarsjukhuset. Ortopeden konstaterade stukning, hittade inget fel i handleden men skickade henne till röntgen som inte heller den visade några skador. Hon fick rådet att köpa ett handledsstöd, och låta handen vila en tid.
Men handleden fortsatte att besvära Elin, gjorde ont när hon bar och lyfte tungt och smärtade vid träning. Månaderna gick och hon sökte vård upprepade gånger. Och så från ingenstans fick hon under förra våren ett samtal från en ortopedkirurg på sjukhuset.
– Han hade tittat på mina röntgenbilder och vill träffa mig. Jag har fortfarande ingen aning om vad han reagerat på, han sa en massa märkliga saker när vi sågs och jag förstod ingenting. Men uppenbarligen var ju något fel eftersom jag fortfarande hade så ont, så jag trodde på honom. Han var ju läkare.
Mälarsjukhuset lex Maria-anmäls, både av sig själv och av Elin Bierfeldt efter det ingrepp som förstörde hennes vänstra handled sommaren 2023.
Kirurgen ville operera, och det skulle bli ett snabbt och okomplicerat ingrepp som inte krävde narkos, förklarade han för Elin och hennes mamma.
– Vilken bra läkare, tänkte jag, som ser något de andra inte sett i min dotters handled, minns Malai Bierfeldt.
Elin hann ta studenten innan dagen för operationen kom, och det som skulle ta en kvart enligt läkaren tog en timme. Elin hade väldigt ont under ingreppet och fick be om mer bedövning flera gånger.
– Det började blöda och något gick sönder, läkaren sa att något behövde sys ihop. Men enligt personalen fanns inte den utrustning han behövde i salen, så då sa han att han skulle stänga igen för den här gången och att det skulle bli ny operation. Han sa också att jag nog skulle få operera den andra handleden också, för det var samma reumatologiska fel i den, påstod han.
Elin filmade ingreppet med sin mobil, något hon är glad för i dag. Filmen har granskats av specialister på universitetssjukhuset Örebro.
– Man ser hur han drar bort brosk, jag har håligheter i handleden i dag där det ska finnas brosk. De andra läkarna förstår ingenting. Vad ville han åstadkomma? Det enda han lyckades med var att göra stor skada.
Elin är sedan tidigare infektionskänslig och kan av medicinsk anledning inte äta alla typer av smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel. Men det hade läkaren inte läst på om i journalen, han skrev ut medicin som Elin hann äta i två dagar. På midsommarafton mådde Elin så dåligt att familjen fick avbryta firandet och bege sig till akuten med dottern, vars handled svullnat upp och smärtade. Hon fick jätteont i magen, kräktes och fick nässelutslag över kroppen.
– Jag hade fått en anafylaktisk chock av medicinerna.
Elin blev inlagd på Mälarsjukhuset strax efter midsommarafton för ett år sen. Hon hade drabbats av akut bukspottskörtelinflammation av medicinerna och i sviterna efter operationen svullnade armen upp, med variga operationsärr och en infektion som spred sig i kroppen. "Hon skrek av smärta dygnet runt, till och med personalen grät", minns Elins mamma Malai.
På akuten fick hon morfin i magen och skickades hem. Men tvingades snart återvända, lika akut. Hon hade drabbats av akut bukspottskörtelinflammation och blev inlagd en vecka. Det blev dygn varken Elin eller hennes mamma, som bodde kvar på sjukhuset, skötte sin dotter och satt vid hennes sida, nånsin kommer att glömma. Ingenting sjukhuset gav Elin bet på smärtan hon upplevde.
– Hon skrek dygnet runt, berättar Malai. Personalen grät till slut de också, de kunde inte hitta någonstans att sätta infarten till droppet. Elins kropp var så infekterad och den opererade armen hade svullnat upp enormt.
Läkaren som opererat henne kom upp och tittade på handleden. Nej, det kunde inte vara därifrån infektionen spritt sig, tyckte han. Men kollegor såg det uppenbara och bokade in Elin för akut operation. Det visade sig att armen var full av var och vätska.
– Jag hade så ont så vid det laget bad jag om att få dö, minns Elin. Men så fick jag riktigt starka droger efter operationen – och smärtan försvann.
Såren efter operationen läkte aldrig ihop ordentligt utan blev snart varfyllda och infekterade.
Elin och handen blev så småningom bättre, men läkningstiden har varit lång och komplikationerna många. Operationssåren efter första ingreppet var länge öppna och djupa. Sjukhuset fick flera gånger göra rent dem och ta bort såväl var som död vävnad. Efter det har Elin gått på rehab och fått ta tuffa mediciner, under noggrann läkaruppsikt.
– Men när de tog bort medicinerna kom smärtan tillbaka tyvärr. Och övningarna jag fått att göra hjälpte inte. Jag har knappt kunnat röra handen, inte kunnat bära något, tvätta håret eller ens klä på mig själv. Jag har behövt lära mig göra saker på nytt sätt. Annat har jag fått ge upp helt, gymträningen till exempel har jag insett får vänta. Jag har älskat att segla sen jag var liten, nu kan jag ju inte ens dra i en tamp. Och sommarjobba har jag inte kunnat göra på två somrar nu, oavsett vad man gör måste man ju kunna använda båda händerna.
Den opererade läkaren kallade sen Elin till ny operation. Hon tackade nej.
Hon vände sig till Örebro för en second opinion, och fick träffa tidigare nämnda specialist som undersökte handleden och tittade på Elins mobilfilm från operationen. Hans dom över kollegan på Mälarsjukhuset var hård.
– Han sa att det var katastrof, det absolut värsta han sett, att handleden var förstörd och att den inte går att fixa. Själv hade han aldrig opererat utan ordinerat rehab för att stärka handleden. Han var tydlig och brutalt ärlig, vilket jag uppskattade även om det var tufft att höra.
– Hans rekommendation var steloperation. Då skulle jag bli av med den värsta smärtan, och förhoppningsvis kunde jag få behålla en liten rörelse i leden. Jag gick ut därifrån och bröt ihop.
Strax före midsommar opererades Elin i Örebro. Beslutet hade tagits efter mycket vånda.
– Jag har haft panikattacker och mått jättedåligt under våren. En steloperation är så definitiv.
Elin filmade ingreppet med sin mobil, något hon är glad för i dag. "Man ser hur läkaren drar bort brosk, jag har håligheter i handleden i dag där det ska finnas brosk. De andra läkarna förstår ingenting. Vad ville han åstadkomma?"
Elin hade själv länge siktet inställt på att bli just kirurg. Men bytte gymnasieinriktning efter halva tiden, från naturvetenskapliga till samhällsprogrammet med inriktning beteendevetenskap. Nu är planen att jobba som advokat, och hon har just klarat av första året på juridikprogrammet på Karlstads universitet – med lysande resultat.
Hur har du fixat det, under de här förutsättningarna?
– Jag har ett starkt kontrollbehov, är envis och högpresterande. Det har jag alltid varit. Jag tycker det är kul att plugga och har hittills fått högsta betyg i allt genom hela min skolgång. Det här senaste året har jag ju dessutom inte kunnat göra mycket annat, säger hon och ler eftertänksamt.
– Och så har jag en fantastisk sambo. Min pojkvän Carl studerar också i Karlstad, och utan honom hade jag aldrig klarat det. Han hjälper mig med allt. Det är tur han har pallat alla gånger jag gråtit.
Elin Bierfeldt har själv anmält operationen till såväl Patientnämnden som till Ivo. Och till Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag. Hennes utbildning har lärt henne mycket om patientskador och rätten till ersättning.
Det som hänt dottern har tagit hårt på hela familjen, konstaterar Elins föräldrar Thomas och Malai.
– Man tänkte ju efter första Örebrobesöket när specialistläkaren var så upprörd att hur kunde vi ha gått med på det här? Varför protesterade vi inte när en läkare plötsligt ville operera? Men det skulle ju vara en enkel liten operation för att avhjälpa smärtan Elin levde med. Och så blev det så mycket värre.
– Vi hoppas att Ivo driver fallet vidare till en granskning kring om läkaren ska få behålla legitimationen. Han har tillfogat vår dotter livslånga skador. Har han utsatt fler patienter för onödigt lidande?
Elin Bierfeldt med nyopererad handled än en gång. Denna gång har leden stelopererats, på Örebro universitetssjukhus.
Elin Bierfeldt med nyopererad handled än en gång. Denna gång har leden stelopererats, på Örebro universitetssjukhus.
Kirurgkliniken på Mälarsjukhuset har enligt sin anmälan till Inspektionen för vård och omsorg gjort en egen internutredning av det inträffade, och även gjort utbildningsinsatser för att i möjligaste mån förhindra att något liknande händer igen. Men sjukhusets bedömning är att Elin Bierfeldt under den första operationen tillfogades en allvarlig vårdskada.