Just nu förbereder sig Emil Maxe för nästa veckas paneldebatt på Mälardalens högskola. En debatt som på måndag inviger europeiska dyslexiveckan i Eskilstuna och som samlar bland andra specialpedagogen Lena Hammar, som talar om nya möjligheter, och Niklas Hyland, själv dyslektiker som ska föreläsa under rubriken "Blind, blåst och bortgjord".
Emil Maxe är också inbjuden för att tillsammans med "sin" specialpedagog, Maria Anderstedt, berätta om en gemensam resa som inleddes i förskolan då man tänkte att Emil möjligen är lite sen i utvecklingen av sitt tal.
Emil som i dag är 13 och går i sjuan på Entréskolan, har valt att vara väldigt öppen med sin dyslexi och har varit det sedan utredningen blev klar.
Att försöka låtsas som ingenting var aldrig ett alternativ för Emil och ett stadigt stöd har han hela tiden haft i sin närhet genom både föräldrarna och att specialpedagogen Maria Anderstedt funnits där.
Det var egentligen bara i början som det kunde vara lite jobbigt när han upplevde att en och annan i skolan nog tyckte att problemet skulle rätta till sig om man bara fick ordinera ännu mer lästräning. Och lite till när det såg ut att inte ge just någonting.
– Men jag tappade aldrig hoppet, säger han själv. Inte ens när det blev ganska mycket där ett tag.
Emil förklarar att han egentligen inte är mer överens med siffror än med bokstäver.
– Det där med multiplikationstabellen kan jag nog glömma.
Det finns annars många hjälpmedel i dag för den som drabbats av läs- och skrivsvårigheter, Emil gillar det mesta som har med it att göra och tycker om ljudböcker.
– Jag har till och med hittat fram till böcker jag läser med glädje själv. Det är "Dagbok för alla mina fans" som finns i flera olika delar och som är jättebra.
Förutom denna bokserie gillar Emil segling och drömmer om ett jobb i framtiden där man får skapa saker med händerna. Kanske kan han bli uppfinnare och hitta på saker som är användbara för alla människor.
Dessutom tycker han mycket om musik. Han tillhör till och med dem som ganska snart listar ut hur ett nytt instrument är användbart och han älskar trummor.
Mamma Lotta är inte fullt lika förtjust men kan säkert lära sig att tycka om det Emil älskar.
Hans egen favoritpedagog Maria understryker att hon egentligen inte har den korrekta utbildningen för att handskas med elever med dyslexi. Men hon har sin egen idé hur man kan lägga upp en träning.
– Du måste lyssna på eleverna och kanske lyssna igen. Och så tror jag att det handlar om att försöka skapa en så lustfylld väg som möjligt.