Emma Malm har arbetat som sjukgymnast/fysioterapeut inom Region Sörmland i över 20 år, de senaste fem på intensivvårdsavdelningen, IVA. Redan innan pandemin drog in över Sverige intresserade hon sig för andningens inverkan på svårt sjuka människor och gick en extra kurs i andningsfysiologi.
– På IVA handlar mycket om andning, i princip alla patienter där har någon form av andningsbekymmer. Så mitt arbete utgör en viktig del i rehabiliteringsarbetet, jag ser till att förlusten i andningsfunktionen inte blir större än nödvändigt.
När avdelningen i våras plötsligt var fylld av patienter med svåra covid-19-besvär, och IVA-verksamheten svällde kraftigt på sjukhuset, agerade Emma och hennes chef snabbt. Nu blev det än viktigare med fysioterapeutiska insatser för patienter med andningsbesvär och för dem som vaknade efter en tid i respirator och behövde rehabilitering tillbaka till livet. Kollegor från andra avdelningar omplacerades dit, och Emmas kunskaper blev nu ännu viktigare.
– I vår grundutbildning har vi mycket andningsfysiologi och på ett sjukhus finns vi inom många verksamheter där andningen är drabbad, som bland lungpatienter och på kirurgen. Att jobba med intensivvårdspatienter är ganska annorlunda, och för den som snabbt hoppar in finns mycket att förhålla sig till; respiratorer, dialysapparater, slangar för läkemedel och all annan utrustning.
– Allt det här kan vara skrämmande i sig, och nu hade vi en helt ny situation med en ny sjukdom. Det är betydligt lättare att göra sitt jobb om man förstår helheten, kan göra bedömningar och ställa relevanta frågor.
Emma utbildade sina kollegor, spred kunskaperna om vad fysioterapeuterna kunde göra för patienterna även bland övriga yrkeskategorier, strukturerade och utvecklade verksamheten. Och som tack för den insatsen har kollegorna nu i sin tur nominerat henne till ett fint pris.
– Jag är glad och stolt. Lite överväldigad faktiskt, konstaterar hon och minns hur snabbt allt hände i våras. Hon tog med självklarhet på sig introduktionen och utbildningen av kollegorna, samtidigt som hon läste på. Hur jobbade fysioterapeuter i länder som hunnit längre in i pandemin än Sverige? Hon tittade bland annat på rapporter från sjukhus i Italien som fördjupade hennes egna kunskaper kring lägesändringar, vilopositioner och tekniker som underlättar vid hosta för patienter med andningssvårigheter.
– Jag och kollegorna gjorde skillnad på IVA, jag tänker att vi varit en viktig del i teamet som räddat liv och som skapat en viktig kunskapsbas för framtiden. Nomineringen uppmärksammar vår roll inom andningsvården, det gör mig stolt. Jag vill lyfta att fysioterapeuter också kan ha specialistkunskaper. Tyvärr finns såna tjänster bara inom primärvården i dag.
Emma Malm har många starka minnesbilder från de intensiva veckorna när personalen bara jobbade på och behovet av intensivvård inte verkade nå någon kulmen.
– Jag minns en patient som efter att ha legat nedsövd i flera veckor var väldigt svår att motivera. Hen var trött och rädd för rehabövningarna. Vi jobbade hårt med att peppa och skapa trygghet. En lunch stod jag utanför sjukhuset när patienten kom gående med rullator, och jag förstod att detta var utskrivningsdagen. Den insikten var värd allt tungt slit!
I början av september avgörs vem av de två nominerade som vinner utmärkelsen och 25 000 kronor.