I morgonstöket hinner Emmy få några sekunder framför spegeln. "Fyfan vad du är bra!", säger kortet i hörnet. Det fick hon av bästa kompisen.
– Välkommen till Cirkus Bengtssons. Jag brukar hashtagga med det på Instagram. Jag är cirkusdirektör och här är alla mina djur och akrobater, säger 34-åriga Emmy Bengtsson och skrattar.
Det är fredag. Solen börjar reflektera ett rosa skimmer på himlen och treåriga Märta går nyvaken ut från sovrummet medan hennes tvillingsyster Signe drar sig under täcket. Längst in i rummet ligger 15-åriga Ellen som vänder sig demonstrativt för att stänga ute taklampans ljus.
– Märta kissade i Ellens säng så hon sov hos mig i natt.
Emmy letar fram strumpor, byxor och tröjor som främst går i toner av rosa, liksom toalettstolen och hyllorna i lägenheten. Favoritfärgen säger sig självt.
– Det är större chans att de har på sig kläderna hela vägen ut genom dörren om det är rosa och glitter, säger Emmy medan hon klär på barnen.
Mellan mamma-ropen packar hon sin matsäck, applicerar eyeliner och målar ögonbrynen med Märta hängandes på ryggen. Nu är det mesta klart, men barnen har ännu inte borstat tänderna. Emmy ropar in tvillingarna till handfatet i tvättstugan och lovar att Signe får borsta mammas tänder om hon får borsta Signes.
– Du behöver bara borsta tänderna som du vill ha kvar, säger Emmy.
Bland flyttkaos, tvättstök och kattspring får Emmy hjälp av döttrarna Signe och Märta med morgonens tandborstning. Förskola för barnen och praktik i Västerås väntar efter morgonbestyren. En vardag med två treåringar kan bjuda på vad som helst.
Nu är morgonbestyren klara och katten Bosse följer med till ytterdörren. Ellen ligger kvar i sängen.
– Jag vill att Bosse följer med till förskolan, säger Signe och bryter ut i ett vrål som går över på tre sekunder.
De promenerar till hållplatsen för att ta 06.18 bussen till Västergatan. Därifrån ligger Munktellstadens förskola endast tio minuter bort. Bussen är nu mera deras huvudsakliga färdmedel då de gjorde sig av med bilen i december för att spara någon tusenlapp i månaden.
– Han där på bussen, han ser lite sur ut, säger Signe och blickar mot en äldre kvinna.
"Man måste vara en viss typ av galning för att klara av det här livet. Sju dagar i veckan är det alla känslor hela tiden. Skitjobbigt och skitkul", säger fyrbarnsmamman Emmy.
Emmy vinkar av barnen på förskolan vid 06.30.
– Mitt liv känns ironiskt. Jag skulle verkligen inte ha fler barn. De hade talat om för mig att jag var steril. Den 28 februari skulle jag flytta från mitt ex och den 25 visade graviditetsstickan plus. Då var det tvillingar. Att bli tvillingmamma är det bästa och det jobbigaste som hänt mig.
Hon beskriver relationen med tvillingarnas pappa som destruktiv. I vecka 14 lämnade han henne själv med ansvaret och så småningom vann hon vårdnadstvisten. Nu har hon ensam hand om barnen på heltid. Det första året som tvillingmamma var tufft – en tid som hon inte hade orkat med utan sin bästa kompis, tillika barnens ingifta faster. Två år senare har de fortsatt bra kontakt och avlägger alltid morgonrapporten till varandra per telefon under Emmys promenad till Mälardalens tekniska universitet. De kan sällan träffas sedan Emmy med familj flyttade från Sollefteå för två år sedan för att hon skulle skola om sig från undersköterska till socionom. I staden i norr bor även hennes 9-åriga son med sin pappa.
"Jag fick höra att det fanns en av de bästa socionomutbildningarna i Eskilstuna", säger Emmy som flyttade till staden utan att känna någon. "Det har varit blandade känslor, för att uttrycka sig milt, men nu börjar jag få ett liv här och vill stanna".
Den här terminen gör hon praktik på Familjerättsgruppen i Västerås och bussen dit avgår klockan 7. I framtiden hoppas hon få arbeta med familjerättsfrågor och skriva riskanalyser.
– Det grundar sig i att jag vill se ett starkt barnperspektiv även i vårdnadstvister. Jag tycker framför allt att man i Tingsrätten inte tar tillräckligt hänsyn till barnen.
När tiden räcker till är hon även volontär på ungdomsjouren och engagerar sig politiskt i Vänsterpartiet.
– Jag har ett starkt rättvisepatos och vill hjälpa dem som kanske inte har någon annan. Just ungdomsjouren är för att psykisk ohälsa och våld i nära relationer blir allt vanligare hos ungdomar. Samtidigt kryper kriminaliteten ner i åldrarna.
Märta lipar mot Pernilla Wahlgren som gapar tillbaka. Alltid finns det något att sysselsätta sig med i väntan på bussen.
Hon kommer tillbaka vid klockan tre efter en dag i Västerås. På vägen hem från förskolan springer Märta och Signe mot busshållplatsen men stannar upp längs vägen för att plocka tussilagos och plantera grus i rabatterna.
När de kommer hem plockar Emmy ur diskmaskinen som hon laddat kvällen innan och drar ett varv med dammsugaren för att få bort kattmaten som liknar en explosion på köksgolvet. Även flyttkartonger och sopsäckar med kläder står utspridda i lägenheten inför flytten om två veckor.
– Jag har hellre skitit hemma och får göra roliga grejer än att ha fläckfritt och dö inombords.
"Tack mamma för att jag får hjälpa till med maten", säger Signe, som kikar i kastrullen där pastan kokar. Märta är också med vid matlagningen och provsmakar pastan – fast okokt.
Det är dags för middagsbestyren. Hennes två hjälpredor, eller stjälpredor, växlar mellan Ipaden och att observera mamma från köksbänken. De äter köttfärssås och spaghetti till middag klockan 17 och nu ska Ellen passa tvillingarna tills läggdags – som ofta sker med hjälp av ett barnprogram på Ipaden.
– Utan Ellen vet jag inte vad jag hade gjort. Bara det att om jag glömt köpa något så kan jag åka och göra det klockan 20 på kvällen och någon finns hemma när barnen sover.
Fluffen och Ärtis – Mammas smeknamn på döttrarna som tyr sig lite extra till varandra. "De är så gulliga de två", säger hon.
Emmy pussar döttrarna godnatt innan hon går till "spelis". Då är 15-åriga Ellen hönset i huset. "De brukar försöka ljuga och säga: "Mamma har sagt att jag får göra det här", säger Ellen.
Emmy pussar godnatt och beger sig mot vad hon kallar Vuxendagis – Spelfaktoriet i Nyfors för att spela Magic. I källarlokalen, vid det avlånga bordet där kvällens match kommer utspela sig, sitter vännen Linda Jaktlund, 43. Som ensamstående trebarnsmamma har hon och Emmy mycket gemensamt.
Förutom att prata om spelet, barn, livet och tiden efter pandemin, nämner de två samtalsämnen.
– Vi pratar om dåliga män och snygga karlar, säger Linda ock skrattar.
– Mitt syfte i livet är inte att vara mamma. Det låter så jävla dumt. Jag älskar mina barn mest i hela världen, men jag tänker att livet är mer än att bara vara mamma, säger Emmy.
"När jag gick på gymnasiet minns jag att det var de långhåriga killarna med finnar som spelade magic", säger Emmy och skrattar. Flera år senare är gemenskapen med Linda Jaktlund och de andra spelarna en lycklig stund i vardagen.