Andrijana Olsson hemma vid köksbordet i Hällberga. Schack är en stor sport i Serbien och sonen Maximilian blev frälst under ett besök där och har börjat tävla hemma i Sverige.
Andrijana, som numera heter Olsson i efternamn, skiner upp när hon minns tillbaka till den där stunden för 13 år sedan. Hon skulle bara hälsa på en släkting i Sverige en sommar, men ett stopp på tågstationen i Hofors förändrade allt.
– Det var som om ödet självt hade bestämt att våra vägar skulle korsas.
Nu sitter hon vid köksbordet i villan i Hällberga där hon bor med sin man och sina tre barn. Hon driver egen förskola och har tagit Eskilstuna till sitt hjärta. En spännande resa fylld av passion och gemenskap, som hon själv beskriver det.
Men låt oss backa bandet. Till det där ögonblicket. Anledningen till besöket i Sverige 2010 var att Andijana skulle hälsa på sin farbror som bodde i Hofors med sin svenska fru.
– Jag kom hit på sommarlovet för att hjälpa till med deras nyfödda barn. Jag var 19 år och det var min första resa utomlands på egen hand.
Under vistelsen i Sverige var det släktträff för hennes farbrors fru. En av deltagarna på släktträffen var farbrorns frus bror Anders, som kom med tåg från Eskilstuna. Andrijana fick i uppdrag att, tillsammans med sin farbror, hämta upp honom på stationen. Anders hann knappt sätta sig i bilen innan det sa klick.
– Jag vände mig om för att se vem som satt bakom mig och det där ögonblicket när våra blickar möttes... det var kärlek direkt. Jag kan inte beskriva det, jag tittade på honom och han tittade på mig. Jag kände någon energi och kemi och det var ömsesidigt.
En bild från första sommaren, 2010, när Andrijana och Anders träffades för första gången.
Därefter gick det fort. Efter att ha lärt känna varandra på släktträffen behöll paret kontakten. Anders besökte Serbien samma år och året efter, 2011, kom Andrijana till Sverige igen. Denna gång till Anders i Eskilstuna.
– Det var aldrig någon fråga om att vänta, allt tog sin början på en gång. Vi började egentligen vårt förhållande direkt på släktträffen.
Flyttlasset till Eskilstuna gick 2012, då hade Andrijana slutfört sina studier till förskollärare i hemlandet. Samma år gifte de sig. En blyg och reserverad 22-åring hade lämnat familjen och tryggheten för kärleken i ett annat land.
– Jag var nog lite blind av kärlek. Vi var så kära i varandra och jag tänkte inte på något annat än att vara tillsammans.
Andrijana Olsson tror att det var ödet som förde henne till Anders och Eskilstuna.
Det var först när vardagen trädde in som Andrijana blev medveten om de utmaningar som fanns som ny i ett annat land. Långt i från familj och nära vänner, ett nytt språk och en ny kultur att anpassa sig till. En av de mest påtagliga kulturkrockarna som hon fått anpassa sig till är det sociala samspelet som hon tycker skiljer sig stort mellan länderna.
– I Serbien är vi så nära varandra och umgås i familjen hela tiden. Det är många spontana besök. Här är det mer reserverat och man träffar inte sin familj lika ofta, bara under stora högtider. Här träffar man inte vänner varje dag, det är mer planerande.
Var det någon mer kulturkrock som sticker ut?
– Jag har lärt mig att respektera punktlighet. Om man säger att man ska ses klockan tio i Serbien så innebär det att man kan ses någon gång mellan tio och elva, säger Andrijana med ett skratt.
Till vänster ses Andrijana med den serbiska flaggan och till höger hela familjen Olsson.
Att lära sig språket gick däremot lätt. På ett år hade Andrijana betat av alla kurser på SFI och började därefter läsa ekonomi på högskolan i Västerås. De studierna avbröts dock av barnafödande. De två första barnen, Cornelia och Maximilian, kom till världen med 14 månaders mellanrum.
Istället fick Andrijana användning för sina studier från hemlandet när hon 2017 fick ett vikariat på förskolan Samklang i Eskilstuna. Vikariatet ledde till en fast tjänst, 2019 blev hon med i skolans styrelse och sedan i somras driver hon förskolan själv som rektor och huvudman.
– Min kärlekshistoria med Eskilstuna har utvecklats med kärleken till alla barn som går genom dörrarna till min förskola. De är en del av min vardag och liv.
Andrijana och maken Anders utanför huset i Hällberga.
Hon och familjen besöker Serbien i stort sett varje år och Maximilian har tagit med sig en bit av Serbien hem till Eskilstuna.
– I Serbien spelar man schack, alla spelar. Min son blev inspirerad, så när vi kom hem köpte vi ett schackspel och nu tävlar han.
Kärleken till Eskilstuna har smittat av sig till Andrijanas syster som också hon bor i staden sedan fyra år.
– Det är som en final touch. Jag vill att mina föräldrar skulle komma hit också. Men det känns omöjligt, de har ju sina jobb och sitt hus där. Men man vet aldrig, säger Andrijana hoppfullt.