Jill Johnson är en artist som ingen kan tycka illa om. Hon sjunger bra, gör sin egen grej och har slitit i många år för att nå den gedigna position hon har i dag i den svenska artisteliten.
Trots melodifestivalsegern med "Kärleken är" och dunderhiten "Crazy in love" har Jill Johnson aldrig skapat stora rubriker med sin musik. Det beror antagligen på att hon har envisats med att göra countrymusik på allvar, en genre som i Sverige inte riktigt tas på allvar om man artisten är kvinna och född efter 1950.
Dessutom tycks hon vara en verkligt trevlig person, utan varken divalater eller sinne för skandalöst beteende.
Inte förrän hon anlitades av SVT för att leda en serie intervjuprogram med kända svenskar inspelade i Nashville, blev Jill Johnson en kioskvältare i folkhemmet och en ambassadör för countrymusik.
Så i sommar är Jill Johnsson hetare än någonsin, och därför är det kanske inte så konstigt att tusentals Eskilstunabor tog sig till Strömsholmen för att höra henne sjunga live på fredagskvällen.
Jill Johnson bjöd på sig själv i allt från scenkläder till mellansnack. I klädd en silverglittrande outfit med fransar, med en stor akustisk gitarr på magen och ett ännu större leende tackade hon publiken för att den hade kommit.
Hennes dilemma, att de flesta troligen inte hört särskilt många av hennes låtar, tacklade hon genom att helt enkelt säga att det är så.
När en något överförfriskad man i publiken ropar att hon ska spela något som man känner igen sade hon helt enkelt:
– jag är inte säker på att jag kan det.
Sedan övergick hon till att berätta om hur hon druckit några margaritas för mycket under en partykväll i Dallas och sjöng en av de senaste årens mest kända låtar: "Flirting with disaster" från det kritikerrosade albumet med samma titel.
Självklart sjunger hon även några countryklassiker, som "Orphan girl, som hon sjöng tillsammans med Titiyo i "Jills Veranda".
Konsertens höjdpunkt nås efter en dryg halvtimme när Jill Johnson gjorde "A woman can change her mind…", en sång som väcker kvinnornas jubel. Folk började klappa takten och dansa lite spontant, och plötsligt kändes tillställningen inte längre lika stel.
Jill Johnson sa att hon ibland får feeling och då gör en eller två låtar av Bruce Springsteen. Den vackra, ljumma sommarkvällen, solnedgången och den stora publiken gjorde uppenbarligen att feelingen kom, för Jill Johson gjorde en personlig tolkning av Springsteens "No surrender", som vad mig anbelangar var kvällens bästa låt.
Jill Johnsons tid på scenen var begränsad till en knapp timme, och det fanns inte stort utrymme för extranummer. Men en sång hanns med, "Better than me" som Jill Johnson skrivit själv i samband med ett av sina många besök i Nashville. En fin låt, som visar att Jill Johnson har mer att komma med som artist och låtskrivare.