Jag sitter gömd bakom en sten i den sörmländska granskogen. Marken är fuktigt och luften frisk. Det har gått några minuter när en polishund springer förbi mig ett tjugotal meter bort. Pulsen ökar. Jag vet att den är lös och på jakt efter mig. Bortifrån den lilla grusvägen ger hundföraren Elin Eriksson från Eskilstunapolisen nya kommandon till Theo.
Han lyder flitigt och sticker ut på en ny sökrunda.
Nu kommer han springandes genom ett vattenfyllt kärr med blicken rakt mot mig. Trots att Theo har munkorg så känner jag ett visst obehag inför den kommande situationen. Var det här ett så klokt beslut av mig, att agera figurant?
Theo är en av de största schäferhundarna jag sett och han har ett huvud stort som en björn. Nu kommer han mot mig i full fart. Jag vet inte om jag törs röra på mig för att fotografera händelsen.
Jag hinner inte lyfta kameran.
Skallet är öronbedövande och Elin kan inte missa att hennes arbetskompis just har hittat en vettskrämd journalist 50 meter inne i skogen.
För mig var det en hårresande upplevelse. För Theo var det bara ännu en kul övning i räddningssök, bland det roligaste man kan göra om man är polishund.
Att rädda liv är den primära arbetsuppgiften för de här hundarna, därför tränar de mycket på att söka efter människor i terrängen.
Vi befinner oss utanför Flen där hundpatrullerna i Sörmland tränar sina hundar. En gång i veckan samlas de här för att finslipa sin kunskap och i dag är åtta hundförare på plats.
Dagen startar med teori av instruktören Manne Johansson och övergår sedan till praktik.
Under hela träningspasset står Elin, Theo och alla de andra poliserna i full beredskap om något händer i länet så kan de alltså rycka ut och tjänstgöra. Träningen fortgår sedan löpande varje dag för att hunden ska kunna prestera sitt yttersta när det väl gäller.
När Theo jagar busar är det ingen lek, då är han utan munkorg och får bitas om det behövs.
För några månader sedan rånade två personer en ICA-butik i Åkers styckebruk och försvann med bytet. Elin och Theo fick uppdraget att söka de beväpnade rånarna i den mörka skogen.
– Vi började söka där flyktbilen hade hittats övergiven i ett dike, berättar Elin. Snart fick Theo upp ett spår som gick rakt in i skogen. Efter tre kilometers sökande inne i skogen kunde den ena rånaren gripas.
Under sådana här speciella tillfällen när hundförarna ska söka efter beväpnade rånare är de alltid två poliser, annars jobbar Elin oftast själv.
Under den här jakten var flera polispatruller inkallade och även en helikopter spanade från luften. Men det var Theo och Elin som hittade rånarna.
– När vi hade lämnat första rånaren till en patrull gick vi tillbaka för att söka efter den andra. Jag misstänkte ett område där Theo hade gått ett varv i tät granskog. Vi gick tillbaka dit och snart hade Theo fått upp ett nytt spår. Det dröjde inte länge förrän vi tagit den andra rånaren, säger Elin.
Theo är även tränad i saksök, vilket betyder att han kan hitta föremål som människor har hållit i. Därför hittade han både bytet och vapnen som rånarna hade försökt att gömma under flykten.
Att jaga beväpnade rånare ställer stora krav på hundföraren.
– Jag slår bort tankarna på att rånarna är beväpnade. Jag och Theo fokuserar bara på att lösa uppgiften, säger Elin och klappar om sin jobbarkompis och hjälte Theo.