Svea hovrätt höll med tingsrätten om att Eskilstunabon skulle dömas till vård istället för fängele.
För snart tolv år sedan dömdes en då 46-årig Eskilstunabo för ett tiotal brott. Flera av händelserna inträffade i centrala Eskilstuna, två fall av misshandel, stöld, snatteri, skadegörelse, åverkan, försök till våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd, två fall av narkotikabrott och brott mot knivlagen.
Flera av brotten som skedde 2010-2012 erkände mannen och på det stora hela medgav Eskilstunabon att han agerat fel av olika orsaker, bland annat till följd av att han missbrukat alkohol och narkotika.
Ändå valde han att överklaga den fällande domen så långt det var möjligt. Han var nämligen missnöjd med påföljden och ville ha ett fängelsestraff.
Såväl Eskilstuna tingsrätt som senare Svea hovrätt ansåg dock att straffet skulle vara rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Högsta domstolen meddelande inte prövningstillstånd sedan många år är det upp till förvaltningsrätten efter klartecken från läkare att avgöra om och när Eskilstunabon åter kan bli en fri man.
De nästan tolv år han redan "avtjänat" motsvarar den tid efter vilken han skulle ha blivit villkorligt frigiven om han istället hade dömts till det längsta tidsbestämda fängelsestraff en svensk domstol kan utdöma, 18 år.
Huruvida vården ska avslutas eller fortsätta omprövas av förvaltningsrätten var sjätte månad. Vid varje tillfälle hittills har domstolen kommit fram till att:
"Den slutna rättspsykiatriska vården av [Eskilstunabons namn] ska fortsätta".
Fängelse byts ut mot vård om den skyldige hade en allvarlig psykisk störning när brottet begicks och
har behov av rättspsykiatrisk vård.
En utvärdering som gjordes för ett par år sedan visar att mannen visserligen återfallit i missbruk några gånger men att han inte vid ett enda tillfälle återinsjuknat i psykotiska symtom.
"Sammantaget har den slutna vårdperioden varit okomplicerad utan hot och våld. [Eskilstunabon] har skött beviljade friförmåner och deltagit i sysselsättning".
Katarina Howner är överläkare och dubbelspecialist i psykiatri och rättspsykiatri vid Rättsmedicinalverket. Hon är även forskare och docent vid Karolinska institutet och säger att medianvårdtiden för personer som döms till vård med särskild utskrivningsprövning är cirka sju och ett halvt år.
– Och det är jättelång tid, för det är ju ändå inte någon stor andel som är dömda för dödligt våld, många har begått betydligt mindre allvarliga brott. Det är heller inte så enkelt att man bara tittar på personens psykiatriska tillstånd.
Katarina Howner är överläkare och specialist i psykiatri samt rättspsykiatri vid Rättsmedicinalverket. Hon är även forskare och docent vid Karolinska institutet.
Katarina Howner säger att förvaltningsrättens regelbundna prövningar av vårddömda inte primärt utgår från den dömdes mående.
– Det de mest av allt bryr sig om är risken att återfalla i brott. De tittar förstås på att den psykiatriska problematiken har behandlats och att personen fått läkemedel och så, men det behöver även finnas en plan. Det ska finnas någon typ av boende och sysselsättning, det ska vara ordnat runt om personen när den väl kommer ut, säger hon.
För att Eskilstunabon och andra i hans situation ska få lämna vården krävs därför även att hemkommunen står redo.
– Och det är inte sällan just det som är problemet. Man hittar ingen lämplig boendeform eller sysselsättning. För en del som blir kvar länge inom vården är det ofta såna saker som ställer till det, säger hon.
Flera dömda kommer så långt att de efter en tid får byta den slutna vården mot öppen.
– Men man har fortfarande ganska tuffa villkor. Man får exempelvis inte begå nya brott eller dricka alkohol och måste hålla kontakt med öppenvården, lämna drogprover och ta sin medicin. Bryter man mot villkoren så riskerar man att bli intagen på sjukhus igen. Och då börjar man liksom om och det och gör att vårdtiderna blir långa, säger Katarina Howner.
För den som lämnar en kriminalvårdsanstalt som Kumla (bilden) efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden krävs inte att återfallsrisken är låg. Det är dock helt avgörande när det gäller att avsluta en rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Den som får en fängelsepåföljd avtjänar bara två tredjedelar av straffet på anstalt. Detta trots att risken för återfall i brott bedöms som hög.
– Och när den dagen kommer öppnar man dörren, tack och hej! Nackdelen med att släppa ut människor på det viset är att man inte har någon kontroll över vart personen tar vägen. Finns det boende, finns det någon som tar emot personen? Det är också därför återfallsrisken är så hög för fängelsedömda, säger hon.
Går det att lura sig till rättspsykiatrisk vård?
– Det finns en och annan som har den idén. Som förstärker symtombilden och kanske hävdar att de hör röster. Det kan vara svårt att se igenom men vi jobbar i team och om de är häktade så har vi observation dygnets alla timmar, under flera veckor. Det vore kaxigt att säga att ingen någonsin skulle kunna lura till sig vård, det kan hända. Jag tror att det var lite vanligare förr när vårdtiderna kanske inte var fullt lika långa. I dag är det nog färre som tycker att det är en bra idé.
Fotnot: Det senaste avsnittet av EK Krim innehåller en längre intervju med Katarina Howner.