Leif Carlsson, 42:
"Det finns en hård mentalitet här och många utifrån säger att man inte är lika öppen som i andra städer där man är mer levnadsglad och möter människor ute."
Har ni några tips på vad jag som ny i Eskilstuna borde tänka på? Den frågan ställer en nyinflyttad kvinna på sociala medier och får vitt skilda svar.
I tråden berättar en person att lokalborna är öppna och vänliga. En annan person tycker tvärtom – att man är misstänksam mot okända personer. För ytterligare en annan Eskilstunabo finns vinken om de sociala koderna i dialekten:
"På gränsen till gnälligt och orkeslöst, en sorts uppgiven positivitet".
42-årige läraren Leif Carlsson har bott i Eskilstuna hela livet. Och visst, han tycks sig se någon form av uppgivenhet i staden, som inte fanns förr.
– Till viss del påverkar en stads mentalitet människor. Det är en gammal arbetarstad med tuffa områden och många socialt utslagna. Jag tror att staden har en gammaldags mentalitet som påverkar tankesättet. Unga som växer upp i denna kontext ser inte det positiva med staden, säger han och fortsätter:
– Att Eskilstuna också utifrån ses som en socialt utslagen stad kan påverka många ungas självbild i fel riktning. Detta helt i onödan. Staden har inte mindre att erbjuda, eller är sämre, än någon annan stad. Jag själv har förverkligat flera drömmar här. Stadens mentalitet kan påverka, men behöver inte vara en ursäkt.
När Eskilstuna fyllde 300 år – 1959 – restes vid torget en ny staty. Två smeder med svällande muskler och stora släggor. Ofta står det elsparkcyklar parkerade vid den i dag. Som en påminnelse om den alltmer svunna arbetarstaden står den i skugga för det mer moderna livet. Barer, nya stora hus och instanser som exempelvis universitet. Kanske en halvdan vilja och strävan om en annorlunda typ av stad.
– När man sitter här och ser ut över Fristadstorget inser man hur fantastiskt fint det egentligen är och kan vara här. Man ser hur mycket potential som finns för en levande stad. Men sen ser man halvtomma restauranger och ödsliga lokaler. Det har blivit en död stad. Många personer och företag som kommer utifrån väljer till slut att lämna. De tycker det saknas en positiv framtid här. Så någon form av uppgivenhetskänsla, som inte fanns förr, finns nog nu, säger Leif Carlsson.
I en insändare i tidningen från maj 2021 – En promenad i en död stad – minns den 50-talsfödde skribenten ett levande centrum med ett myller av specialistbutiker. I dag promenerar personen med ett sorgefyllt hjärta genom staden och undrar för sig själv; varför det blivit så.
Jenna Sarojmaa, 31:
"Den typiska Eskilstunabon går ut på krogen på fredagar och sen jobbar man på veckorna. Man gör inte så mycket. Speciellt utan körtkort eller bil."
För 31-åriga Jenna Sarojmaa är just att staden stänger ner något av det mest utmärkande med Eskilstuna. Det är en flera anledningar till varför hon nu, efter att ha bott i staden hela livet, väljer att flytta till Norrköping om två veckor.
– Eskilstuna är vackert. Men det händer inget nytt här och stan håller på att stänga ner. Man påverkas lite negativt av att det inte finns så mycket att göra här. Speciellt utan körkort och bil. Men staden har också utvecklat mig i positiv riktning. Jag har lärt mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker, säger hon.
Gammalt och nytt möts i centrala Eskilstuna. Statyn med de två smederna som invigdes 1959 tillsammans med det lite modernare inslaget elsparkcyklar.
Sandra Pakarinen, 30, är på väg till jobbet i en optikerbutik. Hon har bott i Eskilstuna hela livet och har svårt att skildra de attribut som utgör den typiske Eskilstunabon.
– Det finns så många olika kulturer här, säger hon och funderar en stund över hur staden utvecklat henne som person:
– Jag har blivit mer självständig. Det är något man måste lära sig här eftersom staden är så liten, och alla vet vilka alla är. Det har lärt mig just att inte lyssna på vad andra tycker om mig. Det har gjort mig mer trygg i mig själv.
Sandra Pakarinen, 30:
"Staden har lärt mig att inte lyssna så mycket på vad andra tycker om mig."
För 35-årige David Baptista har livet – sedan han flyttade till staden och Fröslunda för 10 år sedan – mest fortgått i den mångkulturella stadsdelen.
– Jag är inte så mycket i stan och kan inte säga hur just Eskilstuna påverkat mig. Men däremot kan jag berätta om Fröslunda, säger han och fortsätter:
– Jag känner mig trygg här och min absoluta åsikt är att vi som bor här inte mår så bra av den bild resten av staden har om Fröslunda. Det är ett område där man hälsar på varandra i affären. Och det finns många människor som överlevt mycket. Det har lärt mig att ha tålamod och inte bedöma folks attityd utifrån hur jag själv tänker.
David Baptista, 35:
"Människor i Fröslunda är så olika varandra och har mycket att lära av varandra."
Peter Söderström, 68:
"Eskilstuna har en mentalitet som påverkats lite av den gamla industrimiljön, men man har fått ett lyft med nya verksamheter och universitetet. Det rör om i grytan lite. Det finns en beredskap att möta något nytt. Själv längtar kag till hösten för att uppleva Guif:s matcher. Det är ett kulturellt upplyft för mig."