Anders, Madeleine och Ulrika Fall upplever att staden inte längre är till för invånarna och att gängen har tagit över.
Mikaela Holegård, 32, var på väg från bilen till ett möte på Munktell science park precis intill Munktellarenan direkt efter att knivskärningen hade ägt rum.
– Jag är här för att hämta min bil nu när de släppt avspärrningarna för jag kunde inte nå den förut, säger hon.
Hon såg inte händelsen men funderar på vad som hade hänt om hon kommit till platsen några minuter tidigare.
– Hade jag varit två minuter tidigare så hade jag hamnat mitt i det. Jag är inte orolig för att det hade hänt mig något eftersom de verkar vara ute efter varandra, men däremot hade jag inte velat se allt och inte kunna göra något. För vad gör man i en sådan situation?
Vad tänker du om det som har hänt i Eskilstuna den senaste tiden?
– Det är fruktansvärt, det låter fel att säga men, förstå mig rätt, man får ju vänja sig för det här verkar bli vanligare.
Hon berättar att hon hör från bekanta som jobbar inom skola att de gång på gång i flera års tid larmat om elever som riskerar att hamna snett, men att ingenting händer. Hon anser att det är samhället som misslyckats genom att inte fånga upp barnen i tid och tycker att det är viktigt att vi alla hjälps åt och inte skyller ifrån oss på skola, polis och andra myndigheter.
Kanske kan det här vara en väckarklocka, resonerar hon.
– Det handlar om alla medborgare. Det är lätt att säga "vad gör alla andra", men det handlar även om oss som står bredvid, som inte jobbar inom exempelvis skola eller polis. Vad kan vi göra? Det gäller alla vuxna som möter barn som sedan blir ungdomar och till slut unga vuxna. Det gäller att fånga upp dem innan det är försent, säger Mikaela Holegård.
Anders Fall, 47, är på stan med sin dotter Madeleine, 15, och frun Ulrika Fall, 47. Han ser med sorg på torsdagens händelse och utvecklingen i staden.
– Det är fruktansvärt, det finns inget kul i det överhuvudtaget, säger han och Ulrika flikar in:
– Vi Eskilstunabor har ingenting att göra här i staden längre, gängen har tagit över helt.
De berättar att de är oroliga för att låta dottern vara ute på kvällarna då det är så oroligt i staden. Själv planerar Madeleine att flytta från Eskilstuna när hon blir äldre.
– Det känns inte alls tryggt här, säger hon.
Nu efterfrågar Ulrika Fall att polisen ska få fler befogenheter för att lösa kriminaliteten och att kommunen och polismyndigheten går ut med vad de faktiskt vidtagit för åtgärder för att stoppa våldet.
– De säger att de gjort en massa saker. Men vad är det som de faktiskt har gjort?, vi märker inget. Jag skulle vilja att de radar upp en lista så att vi kan se vad som görs, säger hon.
Anna Besterman hoppas att man kommer på en lösning som stoppar våldet. "Man vill bara att alla ska få växa upp och vara trygga, eller hur?"
En bit bort på Fristadstorget sitter Anna Besterman, 44. Hon fick kännedom om torsdagens våldsdåd genom ett sms av sin man när de första media-pusharna kom.
– Jag har en son som går i nian på Skogstorpsskolan. Min man sms:ade mig och meddelade att det inte var där – då det först kom uppgifter om att det var vid en skola, säger hon.
Hur ser du på det som händer i staden?
– Det är läskigt att det kommer så nära och självklart blir jag lite orolig när jag har en son i den åldern. Men för det mesta försöker jag ta det med ro.
Hon tycker att det är tråkigt att våldet blivit allt vanligare och att det känns som att "man inte har allt under kontroll".
– Skola, polis och andra myndigheter har vänt och vridit på sig för att lösa det här utan att lyckas. Det här är ingen lätt fråga, hade man vetat vad som behövs göras så hade det här redan varit löst, det är jag säker på.
– Man vill bara att alla ska få växa upp och vara trygga, eller hur? säger Anna Besterman.