Boris, eller Kotten som han kallas, tuggar snabbt i sig en humla som råkar landa precis i inhägnaden. Annars är det mest kattmat som står på menyn för den lilla igelkotten.
– Från början matade vi honom med mjölkersättning för kattungar, säger Anna Wennerberg.
Det var i början av juli som Eskilstunafamiljen hittade igelkotten på baksidan av sitt radhus på Djurgården i Eskilstuna. Då var han inte större än ett hönsägg.
– Han låg helt övergiven och utslagen, mitt i solgasset. Hade inte vi tagit hand om honom tror jag inte att han hade klarat sig, säger Anna Wennerberg.
Nu är igelkotten en betydligt mer alert krabat, men vägen dit har varit lång.
– Var tredje timme var vi uppe och matade honom.
Med familjens omvårdnad har Kotten vuxit från 58 gram till snart 600 gram. Men än krävs det ytterligare några gram innan han är redo för nästa fas i livet.
– Han ska flytta ut till Solvik.
Det är Anna Wennerbergs tolvåriga dotter Greta som står Kotten närmast. Och det är till hennes faster han ska få flytta. Där ska han successivt vänjas vid ett liv i det vilda.
– De ska bygga en vinterboning åt honom vid deras kompost.
Hur tror du att han kommer klara sig?
– Jag tror att han kommer klara sig bra. Det är en driftig liten grabb.
För Greta kommer det dock att bli tomt utan Kotten.
– Det kommer kännas konstigt när han flyttar, säger hon.