Han är i Johannesburg, Sydafrika, på praktik hos tidningen Mail and guardian. 24-årige Gustav Butlex från Eskilstuna har under våren bevakat allt från lässatsningar för barn till sopsorteringsprojekt.
– Det var mycket runda nyheter, lite som på vilken annan tidning som helst, säger Gustav Butlex när vi når varandra via Skype.
Men de senaste veckorna har rapporteringen bytt fokus. Detta sedan våldet har nått staden. Det som började pyra i hamnstaden Durban spred sig. Människor har dött, affärer har plundrats och upplopp har blossat upp.
– Att det var stora klasskillnader mellan svarta och vita här i Sydafrika visste jag. Men att sydafrikanska svarta män och folk från Zulustammen skulle vända sig mot människor från andra afrikanska länder... det kunde jag inte föreställa mig.
Konflikten känner han dock igen.
– Det är lite samma diskussion som det är hemma. "Invandrarna kommer hit och tar våra jobb!". Skillnaden är att här röstar man inte på Sverigedemokraterna, här beväpnar man sig.
I nyhetsrapporteringen beskrivs ett uttalande av zulukungen Zwelithini som upprinnelsen till oroligheterna. "Vi ber dem som kommit utifrån att vara vänliga att återvända till sina länder.".
– Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle bli såhär aggressivt. Jag har sett en bild där en man blir ihjälhuggen, det är verkligen helt sinnessjukt.
Invandrarna, som främst kommer från Zimbabwe, Mali och Mocambique, har tvingats söka skydd. Några av dem finns bakom meterhög taggtråd i ett tältläger strax utanför Johannesburg. Gustav Butlex har varit där.
– Många av dem jag träffade var rädda och trötta. De har inte gjort annat än att komma till Sydafrika för att jobba.
Taggtråden har inte satts upp för att stänga in, den ska fungera som säkerhet mot oroligheterna som rasar utanför.
– Flera i lägret ser det inte som ett alternativ att åka tillbaka till sina hemländer. För även om de kanske inte har samma hotbild mot sig där har de heller inga arbetsmöjligheter. De stannar hellre och väntar ut stormen.
Sedan några dagar tillbaka är militären på plats för att upprätthålla ordningen. Vid en operation mot ett hostel i staden fick Gustav Butlex bevittna deras arbete.
– Det var det sjukaste jag varit med om. De stormade in och tömde ett helt hostel. De hittade mängder med stöldgods och flera sopsäckar med knark.
– Fördelen med att militären är ständigt närvarande är att några av invandrarna har vågat öppna sina butiker igen. Samtidigt känns det olustigt att militären är här, i mitt huvud kan det inte vara bra i långa loppet.
Är du orolig för din egen säkerhet?
– Nej, det är jag inte. Men visst är det en obehaglig stämning. Vid ett av upploppen som jag var med och bevakade sprang en man emot oss fotografer med en yxa, det var en konstig känsla. Men då var det så stor polisbevakning att jag inte kan tänka mig att han hade kunnat göra något, han ville nog mest hota.
Förra sommaren vikarierade Gustav Butlex som fotograf på Eskilstuna-Kuriren. Kontrasterna är tydliga.
– Det är en helt annan typ av nyhetsrapportering här, med mer hårda nyheter. Det är ett mer utsatt land och det finns en oerhörd fattigdom. Men så ska man komma ihåg att landet bara varit en demokrati i 20 år. Allt vi tar för givet i Sverige är väldigt nytt i Sydafrika.
– Det är helt fantastiska upplevelser som journalist och fotograf, men trista upplevelser som människa.
Vad tror du att du kommer ta med dig för lärdomar från din praktik i Sydafrika?
– Det här kommer ju låta lite fel men jag har fått mer respekt för människor jag träffar. Inte för att jag inte kände respekt innan men här har jag fått höra gripande, hemska människoöden. Man måste verkligen lyssna på och respektera alla människor man träffar på.
Vad är det som driver dig?
– Det är att jobba på det sättet jag gör nu, i utsatta länder och göra egna projekt som journalist och fotograf. Det är ju lätt att säga för mig som är ung och naiv, men det är en dröm jag har haft länge. Mitt fokus ligger på att ta bilder som berättar och ger en rättvis spegling. När jag lyckas med det... det är inte mycket som slår den känslan.
I sommar är Gustav Butlex tillbaka som sommarvikarie på Eskilstuna-Kuriren. Innan vi lägger på hinner han hälsa att han längtar efter att bli bjuden på kaffe i de sörmländska stugorna.