Eveline Jacobsons sommarprat i P1 den 9 juli 2020 blev ett av det årets avsnitt som fick mest reaktioner på sociala medier. "Jag har nog fortfarande inte fattat att det fick sånt otroligt genomslag."
Hon skrattar gott åt sig själv när vi möts och hon inser att hon glömt kopplet hemma till glada vovven Wilda som nosar runt på Sörmlandsgården och snabbt försvinner runt hörnet när hon får upp ett spännande luktspår.
– Det är semesterhjärnan som slagit till. Och det är helt ok, jag njuter.
Eveline Jacobson blev hela Sveriges iva-sjuksköterska förra sommaren när hon sommarpratade i P1, rakt och ärligt beskrev intensivvårdsavdelningen på Mälarsjukhuset covidvåren 2020 som en krigszon, och riktade ett "Fan ta er!" till alla som nonchalerade restriktionerna.
Nu har snart ett och ett halv år gått, livet med covid har blivit nåt slags vardag både ute i samhället och på sjukhuset, och Eveline har rutit ifrån över situationen flera gånger på sociala medier. Skällt på folk som valt att leva ansvarslöst och utsatt både sig själva och andra för risk att smittas, och därmed utsatt iva-personalen för risken att återigen behöva arbeta i ett inferno.
– Jag tror det var i november som jag senast ilsknade till, när smittan eskalerade och trycket mot iva ökade igen. I flera månader balanserade vi på en tunn tråd innan vi i april fick öppna vår stora covid-iva-avdelning igen. Mentalt var det väldigt tungt och vi tittade på varann: "Nej, fuck!"
Fördelen den här gången var ändå att nu fanns erfarenheten, alla visste vad som väntade och vad som krävdes av dem.
– Klart ingen vill hamna i en sån här tuff situation. Men ändå, att få vara med och handgripligen rädda människor känns väldigt bra. Själv hade jag varit föräldraledig till november 2019, och det var tur att jag inte gick hemma förra våren, jag hade nog inte fixat att inte få vara med och rädda liv.
För ett år sedan precis. Den stora tillfälliga covid-ivan på Mälarsjukhuset, kallad "bunkern" av peraonalen, kunde äntligen stängas och städas ur efter den intensiva våren. Eveline Jacobson kan för första gången på mycket länge gå igenom lokalen utan tung skyddsutrustning.
Det 4-2-schema Region Sörmland införde förra våren – fyra arbetsdagar, två lediga i ett rullande schema – i syfte att all sjukhuspersonal skulle få fyra veckors sammanhållen semester trots krisen, återinfördes en tid i våras.
– Det har varit bra på många sätt, men väldigt slitigt, kanske inte minst för dem med småbarn. Man har missat jättemycket av familjelivet när man jobbat fyra av fem helger.
När vaccinationerna sen drog igång på allvar minskade trycket på iva tydligt.
– Man såg verkligen skillnad. 40-, 50- och 60-talisterna slutade komma och det var så skönt. Klart smittspridningen drar igång igen i höst, men det blir förhoppningsvis skillnad nu när så många är vaccinerade. Jag blir faktiskt lite rörd och tacksam att så många förstår vidden av pandemin och väljer att dra sitt strå till stacken. Medmänskligheten är vacker!
Nu gäller det bara att få de yngsta med sig på tåget också. Eveline fnissar.
– Vi skojade på jobbet om att vi skulle göra nån grej på Snapchat eller Tiktok för att nå ut till tonåringarna. Men det gick inte, vi kan ju inte deras plattformar.
"Vi som är fullvaccinerade får kramas igen i sommar, helt underbart", säger Eveline Jacobson och berättar om mötet nyligen med två älskade tjejkompisar i Skåne. "Som vi kramades."
– Kanske får man bara dra solidaritetskortet: "Tänk på andra, på dem du tycker om; en granne, din mormor eller kusin. De kommer förmodligen inte att dö av viruset, men det är det ingen av oss som vet." Jag tror det är bra om influencers och folk med stor påverkan går in och pratar till ungdomarna. Kändiskampanjen "Kavla upp" är kanon.
Du blev en influencer själv förra sommaren. Var du beredd på reaktionerna efter ditt sommarprat?
– Jag är en ärlig person, vill berätta sanningen och tyckte jag hade bra saker att säga så jag tog på mig den rollen. Och jag förstod att folk kunde reagera starkt på det jag sa. Jag fick ett par hatbrev, men de var verkligen sååå få. Och för mig var det så mycket viktigare att få folk att förstå att det höll på att gå åt helvete totalt.
– Jag har nog fortfarande inte fattat hur stort genomslag programmet fick. Jag är så glad och tacksam för alla fina reaktioner, inklusive ett paket som kom på posten från Belgien på min senaste födelsedag – med choklad. Och när jag lyssnade igenom hela pratet själv senare var jag lite stolt. Det blev som en personlig bearbetning av allt jag varit med om, men också som ett tack till alla fantastiska kollegor i Sverige. Och jag tror det gjorde skillnad. Om tio personer fick en aha-upplevelse av mitt sommarprat och deras intryck gav ringar på vattnet har jag bidragit till nånting stort. Det var häftigt att vara med om.
Eveline och Wilda busar på Djurgården, där båda trivs. Snart får det upptäcka nya parker när familjen drar österut.
Hon märker att hon fortfarande är igenkänd efter uppståndelsen i media.
– Kanske ser man mig, minns vad jag berättade om, och så skärper man till sig lite extra i nån vecka till. Hoppas det.
Sveriges Radio håller årligen en fest för alla sommarpratare. Utom i fjol. Eveline tänker att det kanske var lika så bra.
– Jag misstänker att jag hade blivit så starstruck av Anders Tegnell att jag nog gjort bort mig. Jag blir otroligt imponerad av hans expertis.
Tacksamheten över hennes och kollegornas insats strömmar in också över hela arbetsplatsen. I form av vykort, fikabröd, choklad från tidigare patienter och anhöriga.
– Människor är verkligen omtänksamma. Trots att vi i pandemin inte kunnat finnas där för de närstående som vi alltid varit vana vid. Det har varit skitsvårt rent ut sagt. Det är skönt att vi kollegor pratat så mycket med varandra genom hela pandemin, och vi pratar fortfarande om förra våren. Ibland känns det obegripligt, hände det verkligen? Och pågår mardrömmen fortfarande? Nu är vi slitna, samtidigt som andra avdelningar går på högvarv och försöker jobba bort köerna som uppstått, och då måste vi också öka tempot. Och hela tiden ha full beredskap, aldrig släppa garden, för att en ny våg kan vara på väg mot oss. Och mutationerna vet vi inte vad det blir av. Mentalt har det inte blivit lugnare. Men vi stöttar varandra.
Ha picknick på filt, bada och äta en massa glass. Eveline Jacobson har sett fram emot att få hänga med familjen i sommar, njuta av lediga dagar och ljusa kvällar. I ett samtal med tidningen berättar hon om covidvåren, semestern och uppbrottet i höst
Fast snart är det slut med det, åtminstone i Eskilstuna, för hela Sveriges iva-sjuksköterska. I slutet av augusti lämnar nämligen familjen Jacobson Eskilstuna för Stockholm. Maken Dan är barnläkare och har fått en tjänst på Karolinska där han ska specialisera sig på barnneurologi.
Och Eveline, som varit tjänstledig från en halvtidstjänst på barnintensiven på Karolinska för att kunna gå upp heltid på iva i Eskilstuna, återgår till att jobba med de minsta patienterna.
– Klart det känns lite sorgligt, jag är ju formad till den jag är i dag här på Mälarsjukhuset. Samtidigt ser jag fram emot att arbeta med barn igen. Och familjen finns ju i stan så jag kommer säkert hänga här mycket.
Fortsätter du att vara frispråkig och ryta ifrån när folk inte sköter sig?
– Helt säkert. Även om man inte säger "fan ta er" när man jobbar på en barnavdelning.