Vad eller vem som ligger bakom händelsen är ännu oklart.
Strax efter klockan 01.00 på fredagsdygnet hördes en massiv smäll i sydvästra Eskilstuna.
Detonationen kom från en sprängladdning som hade placerats under en bil utanför en villa i Stenby. Enligt vittnesuppgifter sågs eller hördes en bil försvinna från platsen i hög fart.
Samtidigt befann sig tre 18-åringar på andra sidan stan, i en bil vid OK/Q8-macken på Västergatan.
– Vi stannade för att kissa, säger en av killarna som Eskilstuna-Kuriren varit i kontakt med.
När de var klara såg en av killarna en intressant sak på mobiltelefonen.
– Det var något på kartor eller sociala medier om att det inträffat en explosion och att man skulle hålla sig borta från platsen, berättar 18-åringen.
En av dem fick då en idé som de alla kom att ångra. De bestämde sig för att göra tvärtemot uppmaningen och åka till brottsplatsen.
– Unga, dumma och nyfikna. Jag kan inte förklara det bättre, säger 18-åringen som körde bilen.
Fullt så långt som till brottsplatsen kom de dock aldrig. Väl framme i Stenbyområdet såg de en ambulans, svängde in på fel gata och fick vända.
– När vi åkte tillbaka var vägen blockerad. En bil, en civilare stod i vägen och poliserna var civilklädda. Vi fick veta att vi var gripna men ingen förklaring till varför just vi var misstänkta. Jag försökte förklara att vi var borta vid den där macken när explosionen i fråga inträffade och att det finns kameror där som kan bevisa det. Men det var ingen som ville lyssna på förklaringen, säger 18-åringen.
Vad tänkte du så långt in i händelseförloppet?
– Jag var mest förvirrad. Men jag tänkte att de skulle ställa lite frågor och att de skulle släppa oss när vi gett våra svar. Det kanske tar ett par timmar, tänkte jag.
Hans förhoppning grusades. Det skulle dröja cirka 30 timmar innan en av killarnas pappor kunde komma och hämta den lätt skakade trion vid polisstationen.
Här hamnade 18-åringarna som inledningsvis misstänktes för allmänfarlig vårdslöshet efter explosionen i Stenby.
Alla tre anhölls nämligen efter åklagarbeslut och husrannsakningar genomfördes i killarnas hem under fredagsförmiddagen.
– När vi kom in till polisstationen fick jag lämna från mig mina kläder och smycken innan jag blev inkörd på ett rum. Jag tror att det var en fyllecell, det stod något om LOB på en lapp därinne.
Alla tre killar, som bor i Strängnäs kommun, samarbetade och lämnade ut lösenorden till deras mobiltelefoner.
– Vid femtiden på fredagsmorgonen kom det två poliser och började ställa frågor. Då fick jag också möjlighet att förklara mig och berätta om macken som har kameraövervakning. Kollar man tiderna så ser man att vi var vid macken. Men uppenbarligen kollade de inte det förrän senare för vi blev kvar ända fram till i lördags, säger han.
Ingen människa kom till skada vid explosionen.
Under fredagskvällen fotades killarna och de fick lämna från sig prover för DNA-analys.
– På lördagsförmiddagen hölls det riktiga förhöret. Då gick vi till ett förhörsrum och jag hade en försvarsadvokat. Jag fick cigaretter av advokaten och efter förhöret fick jag gå och röka. När jag var på väg tillbaka till cellen, runt kvart i tolv, kom en polis och sa att vi var släppta. Jag släpptes ut allra först.
Trion blev sittande en stund vid entrén i väntan på hämtning.
Vad sa ni till varandra?
– Vi visste ju alla tre att vi var oskyldiga så det var inte så mycket att prata om. Vi tyckte väl att det var en märklig händelse, säger 18-åringen.
Hans far, som hämtade de tre, beskriver situationen som olustig.
– Polisen som släppte ut ungarna från polisstationen sa till mig att alla brottsmisstankar mot de tre är avskrivna, det var skönt att höra, säger pappan som numera vet hur det är få sitt hem genomsökt av poliser.
– Det är lite speciellt. De sa att de hade rätt att komma in och att antingen släppte jag in dem, eller så skulle de se till att ta sig in själva. Det kändes lite drygt men det visade sig att de var relativt trevliga och återställde nästan allt efter att ha rotat runt i garderober, förråd, lådor och skåp. De vände på precis allting och tog med sig en kasse med fyrverkerier från nyårsafton. Själv fick jag sitta i vardagsrummet.
Hur kändes det när du insåg att din son var misstänkt för ett väldigt allvarligt brott?
– Det var surrealistiskt. När ens son inte kommer hem och telefonen inte går att nå blir man förstås orolig. Skulle han vara skyldig kunde ha få fängelse i upp till åtta år. Men jag tvivlade inte för jag vet att han aldrig skulle vara med på något sånt här. Jag var helt säker på att han var oskyldig.
Explosionen i Stenby var den andra på kort tid.
Den 18-årige sonen hade gärna sett att polisen hade kontrollerat trions uppgifter snabbare.
– Vi var på plats ja, men de kunde ha lyssnat på förklaringen. Jag har viss förståelse för att det blev så här men jag är inte nöjd med att det tog så lång tid. Jag vet fortfarande inte om de har kollat på filmen från macken eller vad som fick misstanken att försvinna. Det är det ingen som har berättat.