Christina Kiernan, jurist och SKR:s samordnare mot välfärdsbrott.
Med välfärdsbrottslighet menar SKR när en extern aktör – företag, förening eller privatperson – otillbörligen utnyttjar kommunala eller regionala medel för egen vinning.
Fenomenet är utbrett och när mångmiljonbelopp stjäls från välfärdssystemen blir det mindre pengar över till vård, skola och omsorg.
– De här problemen finns i alla landets kommuner. Vissa agerar, medan andra väljer att inte se dem. Eskilstunas initiativ till en FUT-funktion har slagit väl ut och de är duktiga på att hitta felaktiga utbetalningar, säger Christina Kiernan, samordnare mot välfärdsbrottslighet och otillåten påverkan på SKR.
Någon exakt siffra på hur omfattande bedrägerier kopplade till välfärden är finns inte, men flera statliga utredningar ger en grov uppskattning av problemets storlek.
– Vi brukar prata om att mellan två och fyra procent av alla utbetalningar går till brottslingar – i dag är det sannolikt mer än så. 2021 köpte kommuner och regioner verksamhet från privata utförare för 194 miljarder. Lågt räknat försvann då fyra miljarder genom brott och bedrägerier.
– Kriminella mjölkar de här systemen, vilket innebär att de som verkligen behöver hjälp och stöd blir utan.
Christina Kiernan efterfrågar en översyn av gällande sekretesslagstiftning och vill se en tydligare modell som även tillåter undantag när det finns särskilda skäl.
– Det borde inte vara antingen eller. Som det fungerar i dag kan inte socialtjänsten eller regioner polisanmäla ens ett grovt bedrägeri i miljonklassen. Detta då socialtjänst- och hälso- och sjukvårdssekretessen är total och det krävs en sekretessbrytande regel för att kunna polisanmäla misstänkta brott.
I lagparagrafen framgår att den sekretessbrytande regeln går att använda om det är minst ett års fängelse i straffskalan för brottet som man misstänker har begåtts. Det är inte minst ett års fängelse i straffskalan för grovt bedrägeri.
Hon tycker exempelvis att det vore rimligt om socialtjänst i olika kommuner fick möjlighet att dela och lämna information till varandra.
– Har en kommun ett ärende med en person som misstänkts begå välfärdsbrottslighet och som flyttar till en annan kommun borde det också gå att varna kommunen som denne flyttar till i syfte att direkt förebygga att individen försöker begå välfärdsbrottslighet även där.
Receptet för att bromsa – och förhoppningsvis vända – utvecklingen kan både vara enkel och genomförbar.
– Se som kommun till att kontrollera lite mer och följ upp lite bättre. Det jobb FUT-enheten i Eskilstuna gör är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån alla återkrav betalas tillbaka. I Malmö, som betalar ut högst ekonomiska bistånd i Sverige, ligger återbetalningsnivån på återkrävt felaktigt utbetalt belopp på strax under 12 procent.
– Jag tror det är viktigt att lägga mer krut tidigare processen. Utbilda de som hanterar bistånd inom kommunen så att högre krav ställs innan beslut om utbetalningar fattas.
Många döms för bidragsbrott efter att ha uppgett felaktiga uppgifter till Försäkringskassan.
Christina Kiernan beskriver hur välfärdsbrottsligheten riskerar att bli såväl demokrati- som systemhotande och efterlyser bättre verktyg för att motverka utvecklingen.
– Vi är otroligt känsliga i integritetsfrågor och det kommer att kosta oss som samhälle. I dagsläget är det till exempel svårt att kontrollera föreningars bidrag likväl som det är besvärligt att få insyn i assistans- och hemtjänstbolag som tar offentliga medel i anspråk.
Hon hade gärna sett att regeringen hittade ett sätt att upprätta ett register över olämpliga aktörer och företag, så kommuner lättare kan välja rätt utförare.
– Oseriösa aktörer lämnar sällan någon god vård, men som det fungerar nu kan de delta i upphandlingar trots att de egentligen inte har där att göra. Jag tror att det behövs en uppstramning på flera områden.
I teorin kan en och samma person vara såväl assistent till en brukare, samtidigt som denne också är tolk, god man och sitter i styrelsen för det utförande bolaget.
– Ja, så ser det tyvärr ut och det är inte sunt. Det öppnar upp och ger alldeles för stora möjligheter att inte göra objektiva bedömningar.
Har kommuner blivit bättre på att lyfta problematik kring hot och påtryckningar kopplade till bidrag?
– Ja, det är ett växande problem. Det är väldigt allvarligt när våra tjänstemän inte kan göra sitt arbete av rädsla för att bli utsatta för hot eller våld och vi har sett fler och fler fall av otillåten påverkan, alltså där en hotaktör försöker få en tjänsteperson att ändra sitt beslut, eller inte fatta ett beslut genom att trakassera, hot eller utöva våld.
– Små kommuner har ur ett resurspersperspektiv mindre möjligheter att driva komplicerade ärenden och de som gör många kontroller blir också oerhört mycket mer hotade.
Med offensiva resurser och lagstöd tror Christina Kiernan att kommuner kan bli mer effektiva och på så sätt stänga av den kran som göder fel personer.
– Vem vill betala skatt när det är så enkelt att fuska och blåsa på? I dag är kontroll viktigare än tillit.