Dåvarande barn- och äldreminister Lena Hallengren (numera socialminister) håller pressträff om att barnkonventionen ska bli svensk lag på Rålambshovsskolan i Stockholm i mars 2018.
I juni 2018 röstade riksdagen igenom förslaget att göra FN:s konvention om barns rättigheter till svensk lag. Dåvarande barn- och äldreminister Lena Hallengren kallade beslutet ett ”symboliskt viktigt steg” och fick stöd av Barnombudsmannen, Amnesty och Bris.
Samtidigt kom skarp kritik från en rad tunga remissinstanser, däribland Lagrådet, polisen och Justitieombudsmannen. Ett genomgående tema i kritiken handlade om konventionens artiklar som så vagt formulerade och allmänt hållna att de inte fungerar som lagtext.
Folkrättsexperten Olof Beckman kallade beslutet en ”skenhandling” och upprepade kritiken om konventionen, ratificerad av Sverige 1990, som ett olämpligt verktyg för att stärka barns juridiska ställning.
Beckman ansåg vidare att regeringen gjort myndigheterna en otjänst genom att lämna ifrån sig ansvaret för att tolka konventionen till myndigheterna. Något som, spådde han, skulle leda till problem.
Icke desto mindre väcktes hopp om att den nya lagen skulle kunna gagna barn i asyl- och migrationsprocesser.
Drygt tio månader har nu gått sedan lagen togs i bruk den 1 januari. Ett barnrättsbaserat synsätt ska enligt regeringen nu genomsyra all verksamhet som berör barn och unga. Frågan är – vad har det egentligen inneburit för barnen?
– I migrationsärenden så är det tråkiga svaret är att det inte går att svara på.
Det säger Louise Dane, migrationsexpert och doktor i offentlig rätt vid Stockholms universitet. Att konventionen ska vägas in står klart, men likt Olof Beckman menar hon att frågan om hur lämnats i knäet på Migrationsverket och domstolarna – och att det begränsat lagens genomslag.
– Man kan å ena sidan säga att det blir större fokus på, och kunskap om, barnkonventionen, och att det är positivt. Men eftersom lagstiftarna lämnat ett så stort utrymme till rättstillämparna att tolka barnkonventionen så är det väldigt svårt att svara på vad det här får för konsekvenser, säger hon.
– Jag tycker att lagstiftaren borde ha tagit ett större ansvar när man gjorde konventionen till lag. Nu har man lämnat över de svåra besluten till myndigheterna.
Vad innebär det?
– Myndigheterna får inte gå utanför det mandat de fått, och här har de fått ett väldigt oklart mandat. Då är det klart att man kanske blir mer försiktig än man hade behövt vara. Jag tror att det hade kunnat bli mer radikala skillnader om man fått ett tydligare mandat.
Vad blir följderna i den enskilda bedömningen?
– Kanske att man resonerar så här: Vi vet inte riktigt vad vi får titta på och hur tungt det ska väga, så därför gör vi som vi alltid har gjort innan.
Gör det att den nya lagen får ett svagare genomslag?
– Ja, kanske.
Enligt Migrationsverket innebär den nya lagen ingen ny rätt till uppehållstillstånd. Migrationsrättsexperten Louise Dane anser dock att det krävs avgöranden i domstol för att dra sådana slutsatser.
Förslaget att göra barnkonventionen till lag presenterades i februari 2016. Fem månader senare infördes den så kallade tillfälliga lagen som sedan dess kraftigt begränsat möjligheterna att söka asyl i Sverige, inte minst för många barn. Motstridiga signaler från regeringen, menar Louise Dane.
– Det var väldigt dubbla budskap om barns rättigheter, vilket jag också skrev om i en debattartikel då. Samtidigt ska man komma ihåg att det inte var för att stärka rättigheterna för barn i migrationsärenden som man gjorde barnkonventionen till lag. Det var mer att det lät kasst att vara emot barns rättigheter.
Principen om barnets bästa införlivades i den svenska utlänningslagen redan 1997 och Migrationsverket har behövt ta hänsyn till den sedan dess. Men Sverige har också fått återkommande kritik för hur asylsökande barn bemöts – inte minst vad gäller möjligheter att få komma till tals i asylutredningar.
Sverige har fått kritik från bland annat Unicef och Rädda Barnen för hur barn bemöts i asylärenden. Kritiken handlar bland annat om att barn, som i Avand Nabis fall, inte får komma till tals.
Elvaårige Avand Nabi, som tidningen skrivit om, fick exempelvis aldrig komma till tals i sin asylprocess. I stället blev han ombedd att vänta utanför när föräldrarna intervjuades av handläggaren på Migrationsverket.
Viss självkritik har idkats av myndigheten, och biträdande rättschef Carl Bexelius har lovat bättring. Samtidigt har han varit noga med att understryka att den nya lagen inte utgör någon ny regel för uppehållstillstånd.
– Migrationsverket säger det, och det kanske stämmer, men sanningen är att vi faktiskt inte vet det än.
Enligt Louise Dane krävs prejudicerande – vägledande – avgöranden i Migrationsöverdomstolen som slår fast vilka tolkningar av barnkonventionen som ska gälla. Och ett sådant kan vara nära förestående. Just nu ligger ett mål i domstolen som gäller en 14-årig flicka i Sörmland, född och uppvuxen i Sverige, som både Migrationsverket och migrationsdomstolen bedömt ska utvisas. Avgörandet där, som väntas inom kort, kan få stor betydelse framöver.
– Där nämner man tydligt att man ska titta på just barnkonventionen, vilket är jätteintressant. Det vore jättespännande med eventuell ny praxis. Vad vi kan hoppas på, oavsett var det landar, är en tydlig dom som minskar osäkerheten.