– De har levt mer än halva sina liv i Sverige. Det blir en väldigt märklig situation för de här tjejerna, säger Louise Dane, migrationsrättsexpert och doktorand i offentlig rätt vid Stockholms universitet.
Systrarna kom till Sverige fem år gamla 2012 och beviljades uppehållstillstånd som medföljande till sin mamma. Hon hade i sin tur fått uppehållstillstånd genom anknytning till sin sambo.
Två år senare ansökte familjen om att få uppehållstillstånden förlängda. Migrationsverkte valde dock att avslå ansökan i mars 2017. Mammans förhållande, tyckte myndigheten, var en skenrelation.
När systrarna kom till Sverige fanns deras pappa redan i landet. Han hade flera år tidigare kommit hit på samma grund som mamman – genom anknytning till en sambo. Pappans relation bedömdes dock, till skillnad från mammans, vara seriös och han erhöll permanent uppehållstillstånd 2013. Tre år senare blev han svensk medborgare.
Efter avslaget i mars 2017 sökte systrarna igen. Nu via anknytning till pappan. Det blev, trots pappans medborgarskap, avslag igen. I Migrationsverkets beslut framkommer att myndigheten ändrat uppfattning om pappans förhållande. Även det bedömdes nu vara en skenrelation.
Uppehållstillstånd får nekas den som lämnat oriktiga uppgifter eller ingått skenäktenskap. Det görs ingen skillnad på om det är den sökande själv eller en anknytningspersion som lämnat de oriktiga uppgifterna. I Dema och Remas fall är Migrationsverkets bedömning att båda föräldrar medverkat till att vilseleda myndigheten. Enligt Louise Dane är myndighetens beslut anmärkningsvärt på så vis att det uteslutande motiveras med hänvisning till föräldrarna.
– Barnkonventionen säger att barn inte ska särbehandlas på grund av vad föräldrarna har gjort. De här tjejerna har varit här med tillstånd i sju år. De har etablerat sig. Det är föräldrarna som misstänks. Men de har velat hitta ett skäl och då får barnen ta smällen. Man kan fråga sig vilken skuld barnen ska bära för vad föräldrarna har sagt.
Louise Dane poängterar att Migrationsverket har rätten på sin sida. De får avslå systrarnas ansökan om de anser att föräldrarna lämnat felaktiga uppgifter. Samtidigt finns alla möjligheter att ta större hänsyn till andra omständigheter – exempelvis barnens bästa – men någon så kallad barnkonsekvensanalys redovisas inte.
– En korrekt bedömning innebär att man tittar på hur deras rättigheter tillgodoses i enlighet med barnkonventionen. Hur det ser ut med språk, familj och så vidare. Sedan gör man en avvägning: vad vore bäst – Sverige eller Irak? Här gör man ingen bedömning alls, utan skriver bara att "barnens bästa har beaktats". De kör fuskvarianten. Jag blir provocerad.
– Det är också anmärkningsvärt att man haft en ensam domare. Normalt sett har man fyra personer för mål som inte är av enkel beskaffenhet. Här pratar vi svinkrångliga omständigheter. Då är det inte rimligt att avgöra det hela med en domare.