Enligt anmälan ska anhöriga till en avliden person besökt kapellexpeditionen på S:t Eskils kyrkogård i syfte att ändra gravsättningsdatum för den avlidne. När personalen svarade att detta inte var möjligt ska personerna i fråga visat tydligt att de inte tänkte gå därifrån förrän de fått som de ville. De krävde att få prata med högsta chefen.
Chef och personal lade upp en plan och presenterade den för de anhöriga som då ska ha börjat skrika och uppträda hotfullt. En av dem ska bland annat ha tagit en brandsläckare och försökte slå med den innan situationen lugnade sig och personerna gick därifrån, varpå Daniel Sandberg, chef för begravningsverksamheten i Eskilstuna pastorat, upprättade en anmälan.
– För tio år sedan kanske sådana möten var en till två gånger per år. Alltså inte att det faller ut i en anmälan men att det ändå finns motstånd. Men nu skulle jag säga att det är fem till tio gånger.
Anmäler ni alltid krav och hot av den här typen?
– Om den hotfulla situationen tenderar i att det krävs en polisanmälan så gör vi det. I detta fall löste det sig utan att det blev några eftergifter. Däremot var den här incidenten så pass allvarlig att det påverkar hur vi arbetar. I situationer av den här digniteten gör vi alltid en anmälan till Arbetsmiljöverket.
Anledningen till den här utvecklingen tror han kan bero på människorna i dagens samhälle är alltmer jag-fokuserade än förut.
– Man är mer van i att få som man vill i allting i dag. Man godtar inte att någon säger att det inte går, säger Daniel Sandberg.
Han tycker dock att det är viktigt att poängtera att de anhöriga de möter ofta befinner sig i en stor sorg vilket innebär att personerna inte alltid är i sina sinnes fulla bruk.
– Vi på begravningsverksamheten har ett myndighetsuppdrag som vi har fått från regeringen genom Svenska kyrkan – som vi ska lösa. Det är klart att man som anhörig vill ha det här fixat så fort som möjligt. Vi försöker inte sätta käppar i hjulen för någon utan vi försöker lösa det åt alla så att det blir bra.
I dag kan man få vänta ungefär fem dagar på en jordbegravning. Daniel Sandberg berättar att väntetiden är längre nu under vinterhalvåret eftersom det är svårare att gräva gravar då.
– När det tjäle och sånt i backen, då går många dagar åt till att bara värma upp marken innan man kan börja gräva. Vår, sommar och höst är det inte ett problem, då behöver man inte förvärma någonting, utan då kan man lösa det snabbare.
På senare år har också nya lagar och regler tillkommit vilket exempelvis styr grävningen och kräver mer tid.
– Man måste planera det här arbetet så att det blir rätt och riktigt. Och även se till så att inga olyckor sker.
När tidningen ringde runt till flera begravningsbyråer i Eskilstuna var det ingen som känner igen den här typen av hotfulla situationer. Däremot menar Hans Stipek på Fonus att det ibland kan uppstå intressekonflikter mellan anhöriga och byråkratin.
– I vissa länder där man har ett varmare klimat har man också en kortare tidsram för hur fort det ska gå – vilket kan bli en konflikt med den svenska byråkratin, där det inte går lika fort. Då kan det uppstå en frustration, men inte övergå i hot.