Enligt anmÀlan ska anhöriga till en avliden person besökt kapellexpeditionen pÄ S:t Eskils kyrkogÄrd i syfte att Àndra gravsÀttningsdatum för den avlidne. NÀr personalen svarade att detta inte var möjligt ska personerna i frÄga visat tydligt att de inte tÀnkte gÄ dÀrifrÄn förrÀn de fÄtt som de ville. De krÀvde att fÄ prata med högsta chefen.
Chef och personal lade upp en plan och presenterade den för de anhöriga som dÄ ska ha börjat skrika och upptrÀda hotfullt. En av dem ska bland annat ha tagit en brandslÀckare och försökte slÄ med den innan situationen lugnade sig och personerna gick dÀrifrÄn, varpÄ Daniel Sandberg, chef för begravningsverksamheten i Eskilstuna pastorat, upprÀttade en anmÀlan.
â För tio Ă„r sedan kanske sĂ„dana möten var en till tvĂ„ gĂ„nger per Ă„r. AlltsĂ„ inte att det faller ut i en anmĂ€lan men att det Ă€ndĂ„ finns motstĂ„nd. Men nu skulle jag sĂ€ga att det Ă€r fem till tio gĂ„nger.
AnmÀler ni alltid krav och hot av den hÀr typen?
â Om den hotfulla situationen tenderar i att det krĂ€vs en polisanmĂ€lan sĂ„ gör vi det. I detta fall löste det sig utan att det blev nĂ„gra eftergifter. DĂ€remot var den hĂ€r incidenten sĂ„ pass allvarlig att det pĂ„verkar hur vi arbetar. I situationer av den hĂ€r digniteten gör vi alltid en anmĂ€lan till Arbetsmiljöverket.
Anledningen till den hÀr utvecklingen tror han kan bero pÄ mÀnniskorna i dagens samhÀlle Àr alltmer jag-fokuserade Àn förut.
â Man Ă€r mer van i att fĂ„ som man vill i allting i dag. Man godtar inte att nĂ„gon sĂ€ger att det inte gĂ„r, sĂ€ger Daniel Sandberg.
Han tycker dock att det Àr viktigt att poÀngtera att de anhöriga de möter ofta befinner sig i en stor sorg vilket innebÀr att personerna inte alltid Àr i sina sinnes fulla bruk.
â Vi pĂ„ begravningsverksamheten har ett myndighetsuppdrag som vi har fĂ„tt frĂ„n regeringen genom Svenska kyrkan â som vi ska lösa. Det Ă€r klart att man som anhörig vill ha det hĂ€r fixat sĂ„ fort som möjligt. Vi försöker inte sĂ€tta kĂ€ppar i hjulen för nĂ„gon utan vi försöker lösa det Ă„t alla sĂ„ att det blir bra.
I dag kan man fÄ vÀnta ungefÀr fem dagar pÄ en jordbegravning. Daniel Sandberg berÀttar att vÀntetiden Àr lÀngre nu under vinterhalvÄret eftersom det Àr svÄrare att grÀva gravar dÄ.
â NĂ€r det tjĂ€le och sĂ„nt i backen, dĂ„ gĂ„r mĂ„nga dagar Ă„t till att bara vĂ€rma upp marken innan man kan börja grĂ€va. VĂ„r, sommar och höst Ă€r det inte ett problem, dĂ„ behöver man inte förvĂ€rma nĂ„gonting, utan dĂ„ kan man lösa det snabbare.
PÄ senare Är har ocksÄ nya lagar och regler tillkommit vilket exempelvis styr grÀvningen och krÀver mer tid.
â Man mĂ„ste planera det hĂ€r arbetet sĂ„ att det blir rĂ€tt och riktigt. Och Ă€ven se till sĂ„ att inga olyckor sker.
NÀr tidningen ringde runt till flera begravningsbyrÄer i Eskilstuna var det ingen som kÀnner igen den hÀr typen av hotfulla situationer. DÀremot menar Hans Stipek pÄ Fonus att det ibland kan uppstÄ intressekonflikter mellan anhöriga och byrÄkratin.
â I vissa lĂ€nder dĂ€r man har ett varmare klimat har man ocksĂ„ en kortare tidsram för hur fort det ska gĂ„ â vilket kan bli en konflikt med den svenska byrĂ„kratin, dĂ€r det inte gĂ„r lika fort. DĂ„ kan det uppstĂ„ en frustration, men inte övergĂ„ i hot.