Klockan Àr 18 den 10 juni 2023. Tesfamichal Beraki, 43, har fotograferat vÀnners babyshower i Stockholmsförorten Farsta. VÀnnerna har försökt övertala honom att stanna pÄ middagen, men han vill Äka tillbaka till Eskilstuna och Àr nu pÄ vÀg över torget mot tunnelbanan och tÄget hem. Men lÀngre kommer han inte. Ur en bil kliver en ung man med automatvapen och börjar skjuta urskillningslöst. Sex personer trÀffas av kulregnet. Tesfamichal och 15-Ärige Elias dör av sina skador.
TvÄ 20-Äriga mÀn dömdes i förra veckan till livstids fÀngelse för morden. Men det Àr fler som fÄtt livstidsdomar.
Tesfamichal Beraki var fortfarande medborgare i Eritrea. DÀr och i Etiopien finns ocksÄ delar av familjen kvar. I Norge bor hans lillebror Yonas Beraki. Tidningen fÄr kontakt med honom via Messenger. Han försöker förklara hur familjen mÄr i dag.
â Det som hĂ€nde vĂ„r Ă€lskade broder Tesfamichal den 10 juni förra Ă„ret Ă€r en sĂ„ hjĂ€rtskĂ€rande och nattsvart hĂ€ndelse, som lĂ€mnat oss i djup, oĂ„terkallelig sorg. Friden i hela familjen Berakis liv Ă€r borta. HĂ€ndelserna kring hans död vĂ€grar lĂ€mna vĂ„ra sinnen.
Tesfamichal hade en son i Etiopien sedan tidigare, och han hade nyligen gift sig. I flera Är hade han först bott i StrÀngnÀs innan han bara nÄgra mÄnader före sin död flyttade till Eskilstuna för jobbets skull. I bÄda kommunerna var han aktiv inom Pingstkyrkans grupper för eritreaner och etiopier.
â Kyrkan var en stor del av hans liv. VĂ„r bror var en gudfruktig, kĂ€rleksfull man som försökte förĂ€ndra och förbĂ€ttra sitt liv genom att arbeta hĂ„rt. Oförmögen att leva sitt liv fritt i hemlandet lĂ€mnade han allt bakom sig och gick i exil. Han fick offra mycket för att komma in i detta vĂ€lmĂ„ende Sverige med flyktingrĂ€ttigheter och demokrati, och för att fĂ„ leva ett tryggt liv.
â Han gick igenom svĂ„ra prövningar i öknen och till havs och nĂ„dde Sverige â dĂ€r han dog en tragisk död.
Att de tvÄ gÀrningsmÀnnen skulle dömas till livstids fÀngelse var vÀntat, men det vÀcker inte liv i en Àlskad bror, konstaterar Yonas Beraki, som följde nyheterna om skjutningen i Farsta dÄ för ett Är sedan. PÄ sociala medier fick han syn pÄ en film dÀr en ensam kameravÀska lÄg kvar pÄ torget i Farsta efter skjutningarna.
"NÀr jag sÄg kameran var det som att min kropp sa till mig att nÄgot hade hÀnt. Jag blev chockad", har han tidigare berÀttat för svenska medier.
"Min bror var varken kriminell eller terrorist. Hur kunde han bli skjuten nÀr han bara ville hinna till tunnelbanan?" sa Yonas Beraki i en intervju i DN ett par dagar efter dÄdet. "Han var min storebror och jag sörjer honom djupt. Samtidigt har vi en till minnesplats hÀr bredvid som Àr en 15-Ärings. Det Àr fruktansvÀrt att ett barn skjuts ihjÀl hÀr i Sverige, det Àr svÄrt för mig att ta in det."
Ett Är senare Àr kÀnslorna desamma.
â Minnena frĂ„n de hĂ€r dagarna Ă€r helt oförglömliga. För oss, hans bröder, syster, hans mor, hans son och hans fru, har det blivit en obönhörlig sorg. Vi hĂ„ller med Elias pappa Oussama om att mördarnas straff var förvĂ€ntat, men att det inte finns nĂ„gon vinnare i det hĂ€r, bara förlorare.
â Vi skulle vilja avsluta med en önskan om att Gud ger tröst Ă„t Elias familj och Ă„t de andra offren.