Om webbadressen startar ”ak4lars” och ringsignalen till telefonen är ”Södermanlands regementes paradmarsch” säger det förstås en del om personen i fråga.
– Många tycker kanske att det låter knasigt, men året i lumpen på Gotland var det bästa i mitt liv. Det var kul, ordning och reda, bra organisation, kanonfina kamrater, jag trivdes förträffligt. Faktum är att det var väldigt nära att jag blev kvar på ön, säger Lars Pedersén när vi träffas i radhuset i Slagsta.
Kärleken har aldrig svalnat
Kärleken till det militära har sedan aldrig svalnat. Och faktum är att han fortfarande håller kontakt med några av sina gamla befäl på Gotland. När Lars ramlade ur rullorna gick han i-stället med i Hemvärnet.
– Det var 1995. Numera är jag gruppchef och övar väpnad strid, skydd- och bevakningstjänst och eftersök. När larmet går ska vi inställa oss vid Försvarsgården på Eskilshem så fort som möjligt.
Uppgifterna varierar. Nyligen fick man åka till Uppsala och traska runt i skogen en hel söndag för att leta efter en man som försvunnit.
Men det kan också handla om att gå vakt vid värmeverket i Eskilstuna.
– Allt är frivilligt. Man har rätt att vara upptagen. Som gruppchef ska jag göra 40 timmar om året, men det blir ofta mer.
Ersättningen är heller inget som drar.
– Nej, vi får 80 procent av lönen. Det här är i det närmaste ideellt.
Lars Pedersen hör till dem som anser att nedmonteringen av försvaret är fel:
– Jag tillhör den skara som inte tror på evig fred. Nu har vi exempelvis inget flygförsvar över Stockholm och Mälardalen. Huvudstaden ska försvaras från Enköping som kallas ledningsregemente.
Bandysnack
I Eskilstuna är Lars Pedersén ett välbekant ansikte. Många har handlat färg och tapeter av honom (han kom till Eskilstuna 1974 och har nu jobbat i Färghuset i 35 år) och samtidigt fått höra någon kul anekdot eller snack om bandy.
Men då handlar det inte om EBS eller Hälleforsnäs. Nej, Katrineholms SK är favoritklubben som till Lars förtrytelse numera gått samman med ärkerivalen Värmbol och fått det intetsägande namnet KVBS.
– Du, trots att det är nästan på dagen 40 år sedan, så minns som i går när Thomas Cratz petade bollen mellan benen på Brobergsbacken och sköt 1-0 i SM-finalen på Söderstadion 1969.
Till slut blev det 5-1 och det blev ingen ordning på just någonting. Full fart kan man säga – både på Söderstadion och hela vägen hem till Katrineholm där festen förstås fortsatte på vartenda näringsställe.
Bandyintresset är djupt rotat i Lars och det är inte många av Katrineholms bandymatcher han missar på Backavallen.
– Vi är ett gäng som ockuperat samma läktarområde i över 40 år. Där står vi, gaggar och trivs med en varm korv i varje näve.
I söndags återvände Katrineholm till bandysociteten. 4-4 mot Lidköping räckte precis för att ta andra platsen i kvalserien.
– Men frågan är om vi har något där uppe att göra. Bara bortaresan till Haparanda kostar säkert 100 000 kronor.
– Och i Katrineholm står inte företagen precis i kö för att sponsra ...
Har sprungit åtta maratonlopp
Någon egen idrottskarriär vill inte Lars skryta med. Han var aldrig någon lagspelare utan ville hellre kuta för sig själv. Under unga år var han också en icke oäven orienterare i Katrineholms OK. Men bakom hans åtta maratonlopp låg förstås mycket träning:
– Under flera år sprang jag en mil varje kväll och mådde bra. Men den 25 maj 1995 sa kroppen ifrån. Jag drabbades av panikångest och plötsligt fick jag diagnosen utbränd. Hela sommaren låg jag och tittade i taket. Framåt höstkanten blev det bättre och jag kunde gå tillbaka till jobbet. Sedan dess har jag lärt mig hantera stressen, men fortfarande känner jag av symptomen och blir trött emellanåt.
Numera blir det heller inte så mycket med motionerandet. Löparåren gav i alla fall en grundkondis som gott och väl räcker för att inte falla ur ramen när hemvärnet övar.
– Att gå i skogen är inte alltid lätt, men ännu har jag inga problem att hänga med även de yngre gruppmedlemmarna.
Bandy och hemvärnet är två av Lars Pederséns stora intressen. Ett tredje är Odd Fellow där han sedan fem år är medlem i avdelningen 132 Fristaden.
– Det är inget skumt med det. Man blir medlem genom rekommendation. Odd Fellow står för vänskap-kärlek-sanning – ett valspråk som det är varje medlems högsta mål att ha som sitt livs rättesnöre.
– Antagligen finns det folk som tycker att den där Pedersén är en konstig prick. Men det bjuder jag på. Jag gillar att sticka ut och det gäller för övrigt hela familjen.
– Livet är för kort för att man ska gå runt och sura!
Antagligen finns det folk som tycker att den där Pedersén är en konstig prick. Men det bjuder jag på.
Eddie Jaurinder