Rätt myndighet att vända sig till är polisen som i sin tur kontaktar skyddsjägaren Stephan Lindberg, som under hela året rycker ut flera gånger i veckan och försöker få fatt i skadade djur.
Ibland kommer så många larm som femton i månaden, ibland färre.
– Jag åker på alla larm om trebenta djur, säger han. Men rådjuren är inte alltid så enkla att få fatt i.
– Även trebenta rådjur kan ta sig fram ganska bra och finns det ingen spårsnö så är det ganska utsiktslöst att hitta dem.
En regel för skyddsjägaren säger att kan det skadade rådjuret bara stödja på sitt skadade ben så skonas det. Är benet däremot illa skadat så bedöms det som skonsammast att skjuta djuret på en gång.
En annan viktig del som kan inverka är om det finns möjlighet att avlossa ett skott.
– Jag vet inte hur många gånger jag for ut på ett larm om ett och samma rådjur mellan midsommar och oktober i fjol bortanför Ängsholmen i Torshälla. Detta var ett djur som fastnat i ett rep som band ihop huvudet med högerbenet... och jag såg det många gånger men aldrig så jag kunde skjuta.
Det hela slutade med att Stephan Lindberg bad en jägarkollega som bodde i området att skjuta djuret om han kunde ta ett säkert skott på det. Något som skedde i oktober.
Att det finns ett mörkertal över skadade djur är alla på det klara med. Stephan Lindberg menar att alla kollisioner mellan en bil och ett rådjur säkerligen inte anmäls.
– Blir det ingen skada på bilen, och om rådjuret linkar i väg är det inte alls säkert att det kommer till polisens kännedom, säger han.