Stegani Agu, mamma Nataliia Agu, äldsta dotter Yuliia Tsarenko, yngsta dotter Melaniegrace Agu, söner Dzhoshua och Emmanuel Agu.
Nataliia Agu flydde från Vinnytsia tillsammans med sin man och fem barn. Hennes sjätte barn, sonen Andriy 23, blev kvar i Ukraina och kunde inte åka med resten av familjen. Ukrainska män som är mellan 18 och 60 år får inte lämna landet under pågående krig. Pappa Ekene Agu kunde dock flytta från kriget eftersom han har flera små barn. Nataliia berättar att de bestämde sig för att flytta utomlands nästan omedelbart:
– Den 24 februari började min dotter Stefani undra om vad som flög in i vår trädgård. Det var projektiler. Den dagen packade vi våra saker och gav oss iväg, säger hon.
Familjen kom till Sverige i början av mars. De bodde först i Köping, men i september förra året flyttade de till Eskilstuna. Här bor de i en fyra:
– Alla möbler och prylar som ni ser i lägenheten skänktes av privatpersoner och olika ideella organisationer. Även alla leksaker och kläder som ni ser på oss fick vi gratis från snälla människor, säger mamma.
Nataliia fortsätter berätta att de redan från början hade en svår ekonomisk situation, men sedan fick hennes man jobb på en byggfirma och nu lever de sju personerna på pappans lön:
– Min man jobbar nu heltid, men vi går till kyrkan varje vecka för att hämta matkasse och hygienvaror.
Yuliia Tsarenko, mamma Nataliia Agu och Stefani Agu äter varenyky.
Vad får ni i matkassen?
– Makaroner, vetemjöl, potatis, mejeriprodukter som går ut idag eller imorgon. Men vi ukrainare är jättetacksamma för det och äter allt gärna. Matkassen får man en per familj oavsett hur stor din familj är. Alla får likadan, säger mamman.
Nataliia berättar att äldre ukrainska kvinnor som bor själva delar med dem bröd från deras matkassar eftersom de som är ensamstående behöver mindre mat.
– Då fryser vi allt bröd som vi får och lever på det i några veckor, säger hon.
Nataliia ringer sin äldsta son som är kvar i Ukraina.
Men räcker mannens lön för att köpa frukt och grönt för barnen?
– Pengarna tar vanligtvis slut två veckor före lönedag och då köper vi inte frukt eller grönt, säger kvinnan.
– Men det är ju sommar, så vi plockade körsbär gratis från ett träd och stekte varenyky (ukrainska dumplings) idag, säger Nataliia och visar.
Mamman berättar att barnen fick plats på skolan och förskola. Det visar sig att Nataliaas barn pratar mycket bättre svenska än hon eftersom de studerar på heltid och redan har lyckats skaffa svenska kompisar.
– Från och med augusti kommer även jag börja jobba. Jag fick ett jobb via projektet som heter Care for Ukraine. Ärligt talat vet jag inte vad blir det för jobb, men det gör inget. Vi behöver ju pengar, konstaterar Nataliia.
I Ukraina heter de varenyky och kan fyllas med både salta och söta ingredienser.
– Vad gäller våra framtidsplaner kommer vi nog att stanna här i Sverige ett tag. Det pågår ett krig i Ukraina och det kommer att ta flera år att återbygga landet, säger hon.
– Men självklart så saknar vi min son Andriy och vårt hem. Svenskar hjälper oss jättemycket, men som ni kan förstå borta bra, men hemma bäst, berättar Nataliia.
Klockan är tjugo och två av Nataliias söner precis kommit hem. De spelade fotboll ute och nu ska de äta middag tillsammans med sina syskon. Nataliia ringer sin äldsta son som är kvar i Ukraina. Det gör hon varje kväll. Under videosamtalet brister Natalia ut i gråt. Andriy säger att han drömmer om att komma till Sverige till jul för att återförenas med sin familj och äta julmiddag tillsammans.
Dzhoshua och Emmanuel har precis kommit hem. De spelade fotboll ute och nu ska de äta middag tillsammans med sina syskon.