Boken, vars fulla titel är "Kvinnan som lekte med elden – en resa till mörkrets hjärta", är ett resultat av tre års tät kontakt med den så kallade Arbogakvinnan.
I intervjun med Expressen beskriver Thomas Sjöberg hur han stiftat bekantskap med sidor av henne som han tyckt om – och känt av det inflytande som enligt livstidsdomen gjort att hon lyckats förmå andra att begå brott åt henne.
– Jag har själv upplevt hennes starka manipulativa förmåga, säger han.
– Jag kan förstå att den manipulativa förmågan kan ta sig ännu mer drastiska uttryck. För den som befinner sig i hennes närhet en lång period och har känslomässiga band till henne tror jag att det är lätt att dras åt det håll som hon dikterar.
Enligt författaren har han samlat på sig tre kassar fulla med brev från Johanna Möller, och återger i boken delar av dem.
”Det är jobb och träning dagtid och hon somnar redan vid åtta varje kväll. Hon beskriver måltiderna och hon tycker att frukosten är fantastisk. Det är som en bättre hotellbuffé – bröd med olika pålägg, gröt – Johanna älskar gröt med lingonsylt – fil, yoghurt, olika müsli, flingor, röror med katrinplommon, vilket får Johanna att lägga till inom parentes: ”Hej då laxerdroppar.” ."
Thomas Sjöberg berättar också att han uträttat ärenden åt Johanna Möller, bland annat genom att köpa underkläder som han betalat ur egen ficka.
– Jag köpte locktång, lösögonfransar och lite snyggare underkläder till henne. Johanna hade önskat sig Sloggitrosor. Hennes dotter valde ut sakerna och jag betalade eftersom dottern inte hade egna pengar. Det var ett sätt för mig att göra så att familjen inte uppfattade mig som ett hot, säger han och tillägger:
– Men jag inser att det journalistiskt är helt uppåt väggarna att köpa lösögonfransar åt en livstidsdömd mördare.
Av intervjun framgår också att Thomas Sjöberg inte berättat för Johanna Möller om avsikten med kontakten. På frågan om hur relationen dem emellan ser ut idag svarar han att den är obefintlig.
– Jag hade tänkt berätta för Johanna att jag hade ett bokkontrakt i samband med att vår podcast hade premiär i november, men en plit, som läst om boken på internet, hann före. Hon blev rasande och relationen dog ut. Sen fick jag på omvägar veta att hon redan kontaktat en annan författare för att skriva sin bok.