Anna Uhlin vid Mälardalens högskola studerar sedan tre år tillbaka olika aspekter av digitalt arbete tillsammans med en grupp andra forskare i Sverige och Storbritannien. En del av dessa studier handlar om digitala möten. Coronapandemin har under de senaste månaderna lett till det har blivit vanligare med digitala möten både i jobbet och privat.
– Motståndet mot det har minskat därför att vi har varit tvungna att mötas på det här sättet. Vi har inte haft något alternativ till att sätta oss in i hur det fungerar och använda oss av det, säger hon.
Forskarna från MDH och Anglia Ruskin University i Storbritannien undersöker digitalt arbete genom att bland annat göra intervjuer på myndigheter och företag.
– Vi undersöker till exempel vad som händer när myndigheten börjar använda nya plattformar eller AI i kontorsmiljön.
Anna Uhlin menar att tekniken bidrar till att samtalen på distansmöten kan bli annorlunda än om man sitter i samma rum och pratar.
– Jag måste trycka på mikrofonsymbolen på min dator till exempel för att kunna tala. Det kanske hämmar kreativitet och spontanitet på ett sätt, men å andra sidan kanske det blir ett bättre samtal därför att det du säger är lite mer genomtänkt. Man accepterar tid för eftertanke på ett annat sätt än om man möts i ett rum.
Hon anser att det finns flera risker med digitala möten.
– Det finns en risk med att vi inte riktigt lyfter teknikens roll för vad vi kan åstadkomma i mötena. Tekniken har en makt i vad vi faktiskt väljer att bidra med i mötet.
En risk handlar om att man kanske känner sig mindre trygg om man inte kan vara riktigt säker på vem som lyssnar vid ett distansmöte till skillnad från om man befinner sig i ett rum där man kan stänga dörren.
– Även om du har kameran på i det här digitala samtalet kan vi ju inte riktigt veta vem som står bakom skärmen. Jag vet inte vem som är i rummet bredvid och kan lyssna. Det här kan få en effekt för vad jag väljer att bidra med i samtalet. Jag kanske inte delar med mig av det jag skulle ha gjort om jag kunde stänga dörren om oss.
När det gäller möten där några personer sitter i ett rum medan andra är uppkopplade på distans kan det uppstå en obalans i engagemanget bland mötesdeltagarna.
– De som sitter på distans upplever att de som är i rummet inte är engagerade på det sättet som de skulle vilja. De som är på distans har en känsla av att 'det här är min möjlighet att komma till tals och diskutera den här frågan' medan de som sitter i rummet kan ha en annan känsla därför att de kan prata även när de går ut ur rummet eller vid något annat tillfälle vid kaffemaskinen eller sådär.
Forskarna har även studerat ledarskap vid digitala möten.
– Cheferna som vi har observerat önskar mer energi och närvaro i mötena. Då löser de det genom att prata mycket om rutiner och regler för hur ska vi ha möten vilket kan leda till mindre närvaro, mindre engagemang, mindre energi. Det blir en ond cirkel.
Samtidigt finns det många positiva saker med digitala möten, enligt Anna Uhlin.
– Jag tänker på flexibiliteten som de innebär. De kan vara lite mer demokratiska på ett sätt: Alla får samma utrymme som vi kanske inte får i rummet.
Kroppspråket som kan användas för att utöva makt får inte samma betydelse vid digitala möten.
– I det digitala mötet har vi vår lilla ruta där man pratar med varandra. Alla har samma utrymme att prata. På ett sätt är det mer inkluderande.