Gustav Sandberg böjer sig varje gång han går under en av de nya takstolarna i trä. Han stannar till på betongen, tittar bort mot byggställningarna och väderskyddet.
För sex månader sedan var det här som vilken vindsvåning som helst i Eskilstuna. För fem månader sedan stod den i lågor.
– Det är svårt att tänka sig att det har varit ett helt tak här, säger Gustav Sandberg.
Tillsammans med Magnus Bjurmell är han arbetsledare för den stora renoveringen på Eskilsgatan.
Det flera timmar långa släckningsarbetet gör sig påmint. Trappuppgången är fylld med en fuktdoft. Runt räckena är en ljusslinga fäst. Den visar vägen upp till där elden bröt ut.
– Här började branden, säger Magnus Bjurmell.
Han pekar på egentligen ingenting. För här uppe är det inte mycket kvar av det som någon har kallat för sitt hem.
– Det här har varit en vind. Nu är det tomt. Man inser vilken verkan en brand får. Nu brann det rejält. Och allt måste bort, säger Gustav Sandberg.
Ytterväggarna är borta. Innerväggarna är borta. Taket är inte kvar. Inte golvet heller. Men kvar står skorstenarna i tegel.
– De ser jättefina ut nu. Men de har varit svarta av branden. Sedan har de blästras med is för att få de rena, säger Magnus Bjurmell.
Så de återanvänder ni?
– Absolut. De har klarat sig.
Slagen från en hammare ekar. Ljudet av elektriska sågar likaså.
Väderskyddet ger det en känsla av ett växthus på insidan. Här kan hantverkarna jobba oavsett väder. Men om två månader behövs inte det. Då är tanken att taket är färdigställt.
– Vi jobbar för fullt med att göra klart det, säger Magnus Bjurmell.
Fastigheten ska byggas upp som den såg ut innan. Förutom att det är andra regler nu. Arbetet med brandskydd ser annorlunda ut.
– Det var ingenting fel på det som var här, men det var gammalt, säger Magnus Bjurmell.
Om en liknande brand inträffar om tre år, klarar sig byggnaden bättre då?
– Ja. Kunskapen om brand är mycket mer nu. Då kanske man klarar sig på en eller två lägenheter som brinner.
Tidigare har stora ytor varit öppna på vinden. Nu byggs olika sektioner med ståldörrar för att förhindra att en brand sprids.
Varje trappsteg ner är övertäckt med brunt kraftpapper. Utanför lägenheterna sitter lappar med efternamn kvar. Här har ingen bott på fem månader. Här kommer ingen kunna bo på sju månader till.
– Det här är ett ettårsprojekt för oss, säger Magnus Bjurmell.
Så i början av nästa år kan folk flytta in igen?
– Det är målet.
Platschefen Linus Olsson öppnar dörren till en av lägenheterna i den värst drabbade trappuppgången. Värmen stiger. Solljuset letar sig in genom fönsterna.
Gustav Sandberg stannar till på betongen i det som en gång varit ett hemtrevligt vardagsrum.
– Det är svårt att tro att det varit en lägenhet.
Det är hål rakt ner till grannen på flera ställen. Allt organiskt är utrivet. Väggarna omålade. Värmelampor är uppställda för att torka ur fuktskadorna. Den här lägenheten skadades av allt vatten från släckningsarbetet.
Torktiden är flera månader. I några veckor till kommer värmelamporna vara utställda. De fuktskadade väggarna som är tunna har rivits.
– Det är för att snabba på processen och det är lättare att bygga tillbaka, säger Magnus Bjurmell.
Känslan är att det ska gå väldigt fort för er om de boende ska kunna flytta in här vid årsskiftet.
– Det går undan rent lägenhetsmässigt att bygga väggar. Det går snabbt. Inredning och sådant går också väldigt snabbt. Det är det här som är det tråkiga... torkningen.
Så planen är rimlig?
– Ja, det tror jag. Vi ligger rätt och vet ungefär torktiden. Sedan har vi snickare att flytta in så att de kan sätta i gång och köra.
På väg till en annan trappuppgång stannar platschefen Linus Olsson till. Han öppnar dörren till tvättstugan på bottenplan. Det är tomt. Och mörkt. Inte en lampa finns. I november var det fullt med vatten. Allt är fuktskadat.
Han går vidare. In i nästa lägenhet. I två av rummen är golvet kvar.
– Golvet går förmodligen att slipas upp och lackas, säger Magnus Bjurmell.
Direktiven är att så mycket som möjligt ska återanvändas.
För trion är det inte första gången de jobbar med en renovering efter en brand.
– Det är tråkigt när man kommer ut efter bränder och det är lösören kvar. Man ser bröllopsfoton som ligger trasiga på golvet. Det är tufft. Men man vänjer sig, säger Magnus Bjurmell.
Arbetet pågår. Och kommer att göra det ett tag till. I september väntas vindslägenheterna bli klara.