Både Alexander Samaras och Monica Ollas har omedvetet intagit den där frusna hållningen där axlarna åker upp i höjd med öronen. Även om man försöker går det inte att sänka dem utan att de åker upp igen.
Men de har lyckats ta rygg på den gruppen som består av de riktiga hemlösa, de har lärt mycket och de har fått ett väldigt positivt bemötande. Framför allt av alla de som de till vardags kallar klienter.
– I andras ögon står det tydligt skrivet att vi bara är ett par lodisar.
– En och annan syrlig passning har vi förstås också fått, säger Alexander och syftar på de andra som tillhör gruppen utslagna och eller hemlösa
– Jojo, pröva på i 48 timmar, har någon sagt. Kom igen när ni överlevt ett halvår som hemlösa i Stockholm.
– Men de allra flesta vi mött har varit väldigt positiva och sagt starkt att gå ut och verkligen pröva på det här livet, säger Monica Ollas.
Några återigen ruskade på huvudet och hade invändningar mot att socialarbetarna funderade på en natt utomhus.
– Vi trodde nog att ni var inne på linjen att ni skulle överleva experimentet, löd invändningen.
Alexander och Monica var först tveksamma till om det inte blåste för snålt men valde till sist att övernatta i tornet på lekplatsen i Rothoffsparken. En alternativ plats i formen av en gammal jordkällare i närheten av Parken Zoo valdes bort i sista stund.
Det är i Rothoffsparken vi träffar dem; Två påbyltade socialarbetare, som är i färd med att packa ihop sovsäckarna och som värdesätter både sällskapet av varandra och en plastdunk med saft som de fick till skänks av personalen på Café Lyktan och som de har haft vatten i.
En andra natt utomhus blir det nu inte tal om. Det troliga är att det blir ett trapphus vars portkod man kan lista ut.
– Det finns en del trick man kan ta till. Det har vi fått lära oss.
Annars går tillvaron för väldigt många hemlösa ut på att finnas men inte synas.
Monica och Alexander lyckades ett par timmar in i projektet med konststycket att förlora en plats i värmen i en av stadens gallerior.
– Det var en vakt vars bemötande ändå var helt okej, säger Monica. Han bad oss röra på oss fast på ett respektfullt sätt och vi fick det senare bekräftat av de hemlösa att just den vakten tillhör de schyssta.
Biblioteket tillhör också de platser som fungerar som en uppehållsplats för flera hemlösa.
Här kunde Alexander och Monica tillbringa flera timmar av det första dygnet, och Monica erbjöds till och med en femkrona för att ta sig in på en toalett.
– Jag var tvungen att avböja det, vi kan inte ta emot hjälp på så sätt, jag fick hålla mig till dess vi kom upp till Café Lyktan.
Rent budgetmässigt sätt har de klarat första dygnet på existensminumum och har till och med gått lite i plus.
– Vi har 24 kronor kvar från i går att spendera på det andra dygnet, säger Monica. Men då varken röker eller dricker vi.
En av de frågor som Monica och Alexander tog med sig är vart tar de vägen alla de som inte tillhör de lyckliga tio som får plats på Härbärget. Och ett par av de hemlösa har grunnat på den här frågan och kommit upp med en idé:
– Finns det verkligen inte någon uppvärmd plats på Mälarsjukhuset där hemlösa skulle kunna övernatta?
– Den frågan tar vi gärna med oss.