Stämningen är tryckt när tidningen under tisdagsförmiddagen besöker Nyfors och korsningen mellan Norra Brogatan och Nyforsgatan där en 16-åring sköts ihjäl på torsdagskvällen.
Ett berg av blommor och dussintals utbrunna ljus markerar skådeplatsen för ytterligare en svart plump i vad lokalpolischef Christer Sjöqvist nyligen beskrev som en allvarlig våldsspiral.
Marken är nedklottrad med hyllningar och hälsningar till den döde pojken.
Vila i frid. Förevigt älskad. Hjärta av guld.
Pizza, hamburgare, chips och ett hav av läskburkar som placerats ut av vänner till pojken understryker det faktum att det är ett barn som bragts om livet.
En misstänkt mördare är gripen. Även han 16 år gammal. Myndighetsdokument beskriver honom som en "springpojke" åt flera av Eskilstunas grövst kriminella.
En ung kvinna sitter i tystnad bakom mörka solglasögon och betraktar blommorna. Det är tyst så när som på några prasslande höstlöv som dansar i vinden. En medelålders man blir ståendes med en son som drar honom i armen. Han skakar på huvudet, lyfter upp sonen som ställt sig i det torkade blodet och går vidare.
– Så tragiskt. Han var för ung. Det är inte första gånger det här händer. Varför kan vi inte bara lösa våra konflikter genom att prata? Det är för mycket sånt här i Eskilstuna, säger Rami som var bekant med den mördade pojken och stannar till på vägen till Ica.
– När vi sågs så hälsade vi. Han var en snäll kille som jag minns det. Ingen förtjänar det här.
Han får medhåll av Erika Åhman nyinflyttad från Västerås sedan två veckor.
– Det är för jävligt. Nyfors känns plötsligt inte alls tryggt, säger hon.
En äldre kvinna med rullator passerar på väg till seniorgympan på mötesplats Nyfors i huset intill.
– Vi pratade med polisen så sent som i tisdags om hur otryggt det har blivit här – och så händer det här två dagar senare. Det är förskräckligt, säger hon.
– Så här har det inte varit tidigare. Nu för tiden går jag aldrig ut om kvällarna.
Kvinnan vill, liksom de flesta andra, inte uppge sitt namn. Än mindre vara med på bild.
– Han var född samma år som mitt barnbarn. Det är så sorgligt att det har blivit så här, och alla är så rädda, säger en annan kvinna som även hon vill förbli anonym.
– Tioåringarna blir 14, blir 16, blir 18. Jag följer de här killarna och det är mycket skit. De unga vet vad som händer och vem som gör vad, men ingen pratar. Inte jag heller. Det kostar för mycket, jag vill bara leva mitt liv, säger en man som satt sig ned intill minnesplatsen.
– Jag minns det som igår när de sköt en kille här för två år sedan. Allt är så onödigt, säger han och skakar på huvudet.
Bakom honom vankar en förskoleklass i reflexvästar storögt förbi.
– Jag blir så ledsen. Så ung. Varför? Det händer mycket här nu och jag förstår det inte, säger en kvinna i mörk kappa sorgset, samtidigt som tystnaden bryts av Lill-Babs "Tuff brud i lyxförpackning".
Seniorgymnasterna har flyttat ut på torget och sträcker armarna i luften i takt till musiken som ekar dovt mellan huskropparna.
Kvinnan vänder sig om och betraktar de äldre innan hon vänder tillbaka till blommorna och ljusen. Hon ler försiktigt och tar åter till orda, som för att uppmuntra sig själv.
– Vi får verkligen hoppas att det här var sista gången och att det inte händer något mer hemskt nu.