Bengin Ozeran och barndomsvännen Mathias Agocs är två av grundarna till Eskilstuna FC. De arbetar för att bli en länk mellan ungdomar i utanförskapsområden och resten av samhället.
Mordet i Brunnsbacken orsakade stor sorg för styrelse och spelare i Eskilstuna FC. Den man som avrättades på öppen gata spelade för klubben mellan 2017 och 2019. Minnet av honom hedrades med en tyst minut under en match dagen efter mordet.
– Han är en av de spelare som jag personligen lagt ner mest tid på. Han valde en annan väg och nu när han är borta känns det som ett misslyckande från vårt håll. Även om det i slutändan inte ligger på oss som klubb så känns det som vi kunnat göra mer, säger Bengin Ozeran och fortsätter:
– I vår klubb är man som en familjemedlem. Och familjemedlemmar tar man hand om. Vi har andra spelare i truppen som var på fel bana för några år sedan. Efter mycket arbete så är de idag skötsamma. Jobbar och betalar skatt. För några år sedan hade det varit omöjligt.
Vad innebär det för klubben att ta hand om sina medlemmar?
– Vi hjälpte en kille som hade för dåliga betyg att ta studenten för två år sen. Med hjälp av en styrelsemedlem lyckades han höja betygen och ta studenten. Det var många samtal till lärare och rektorer. Det var mycket slit men allt det hårda jobbet gav frukt. Vi hjälper folk med jobb och boende. Det finns en del spelare med familjer som har det väldigt dåligt ställt som vi hjälper ekonomiskt. Vi har aktiviteter och pratar om drömmar, sen är medlemsavgift och kläder gratis och när vi når uppsatta mål ser vi till att bjuda på en resa utomlands. Sånt här skapar motivation, säger Bengin Ozeran och medgrundaren Mathias Agocs tillägger:
– Ungdomar som hamnar på glid har ofta stor drivkraft som används på helt fel saker, som kriminalitet och droger. Genom att i detta fall få ut de i fotboll nyttjar man denna drivkraft.
Flera av klubbens medgrundare är själva från utsatta områden. Huvudfaktorerna till att de valde att starta en egen klubb grundar sig i upplevda orättvisor men även en vilja att förvalta de talanger som finns i Eskilstuna.
– Det är väldigt få av stadens sjukt många talanger som har lyckats och ännu mindre av dessa är invandrare. Vi försöker lyfta in de ungdomar som inte fått chansen i andra klubbar och förädla dem, säger Bengin Ozeran och Mathias Agocs tillägger:
– Våran slogan är Folkets lag och vi är en klubb till för alla. Många spelare i Eskilstuna har frysts ut på grund av allt från hudfärg och etnicitet till att man inte känner rätt folk. Eftersom flera av oss är från utsatta områden så är vi en förebild för många yngre. Detta skapar också en grund för en naturlig relation till våra medlemmar, även utanför fotbollsplanen.
Klubben spelar för tillfället i division fyra men med en ambition att skynda långsamt upp i seriesystemet. Ledarna i klubben har sedan starten varit tydliga med förhållningsättet gentemot spelare.
– Vi sitter med spelare två, tre gånger och går igenom reglerna. Om en spelare har en brokig historia så är det ointressant för oss. Det finns alltid två sidor av ett mynt och bara om någon misskött sig i en klubb, så betyder det inte att den kommer missköta sig hos oss. Vissa spelare har blivit rädda för detta och tackat nej till att spela för oss då de tycker vi är för seriösa, säger Bengin Ozeran.
Utöver självklara stadgar om totalförbud mot våld, så skriver även spelarna på kontrakt på hur man ska bete sig. Böter vid svordomar. Drar en spelare på sig ett icke-sportsligt gult eller rött kort så får de också böta beloppet själva.
Bengin Ozeran berättar att klubbens ambition är långt högre än division 4. Bilden är tagen från en seger mot Ärla på Ekängens IP. För närvarande leder Eskilstuna FC serien.
– En annan självklarhet för oss är att man går runt och hälsar på varje person personligen, både på match och träning för att skapa gemenskap och samverkan, säger Bengin Ozeran.
Sedan drygt ett år tillbaka arrangerar klubben, tillsammans med Victoriahem och Ung Fritid fotbollskväll för ungdomar i Årby, en gång i veckan. Ett arrangemang som har uppmärksammats från kommunen:
– Jag fick ett väldigt bra samtal från kommunen en dag. En handläggare på kommunen hade hört gott om arbetet vi utför i Årby och önskade att vi fortsätter göra det och gärna i andra områden också. Då blir man självklart glad och rörd, säger Bengin Ozeran och fortsätter:
– Vi gör så gott vi kan och märker en stor skillnad på ungdomarna sedan vi började med fotbollen. När andra människor säger åt de här grabbarna att de missköter sig med snacket, eller hur de beter sig så kanske de har svårt att ta till sig det. Men de känner oss nu och när vi kräver någonting av dem som de inte gillar, så biter de ihop och lyssnar. Vi är jättenöjda med resultatet och de relationer vi skapat. Bara vi kan bidra med någonting, så gör vi det. Det gäller för samhället att skapa förutsättningar för dessa ungdomar, och om politiker inte har möjlighet till detta så ser vi oss som en länk till människorna som bor i dessa områden.
Hur tycker ni att Eskilstuna har utvecklats sedan ni var i tonåren?
– Det är tragiskt med det som händer i Eskilstuna är att man nu börjar höra att folk börjar känna sig otrygga och föräldrar inte ens låter sina barn åka buss själva. Det andra är att all skit börjar krypa ner i åldrarna, säger Bengin Ozeran och fortsätter:
– Skjutningarna är en stor och politisk fråga där man gör för lite. Politiker som pratar och ställer regler och förslag tror jag inte ens har varit i de utsatta områdena. Hur kan man då tycka och tänka om dessa områden? Dialogen med medborgarna som bor i utsatta områden, som ser all skit och bor där, är för dålig. Det är därifrån man får förslag på konkreta lösningar.
Bengin Ozeran och sportchefen Admir Hasanagic. Bägge två är uppvuxna i Skiftinge. Admir Hasanagic berättar: " Genom sporten går det att fånga de ungdomar som börjar med kriminalitet i tidig ålder. Eskilstunas idrottsklubbar bör skapa kontakt i dessa områden och leta talang."
Klubbens sportchef Admir Hasanagic tror mycket handlar om att visa upp att det finns flera olika val i livet, men även att förändra bilden av utanförskapsområden:
– Skiftinge bland annat är väldigt svartmålat och en tanke jag har är att idrottsklubbar aktivt söker efter talanger i de områdena. Allmänt saknar vi också optimism och framåtanda från delar av samhället. Nu målas dessa ungar upp som hopplösa. Genom sporten går det att fånga de ungdomar som börjar med kriminalitet i tidig ålder. Sen kan man alltid ta in två eller tre föräldrar i de här områdena och ge de lön genom att låta de arbeta socialt med ungdomarna.