Platsen var fullmäktigesalen i Stadshuset. Åhörarna kom från hela landet, med det gemensamt att de på olika sätt arbetar med flyktingar och integrationsfrågor.
Men integration är ingenting som helt kan överlåtas till myndigheter, underströk Gillis Herlitz.
– De kommunala insatserna imponerar, men underskatta aldrig frivilligorganisationerna..
– Konstigt nog finns det kommuner som inte ger föreningsbidrag till koloniföreningar. Om det finns några ställen som är mötesplatser så är det koloniområdena. Där möts människor från olika världsdelar och med olika bakgrund men med odling som gemensamt intresse. Dessutom ger odling lugn och frid i själen.
Föreningslivet är över huvud taget en underskattad faktor för integration, tycker han.
– Jag träffar ofta människor från andra länder som frågar hur de ska bära sig åt för att få kontakt med svenskar. Jag brukar fråga om de spelar fotboll eller schack. Där har de i så fall en naturlig möjlighet att möta svenskar med gemensamma intressen.
Gillis Herlitz tycker också det är dags för omdefiniering av begreppet mod.
– Det är inte mod när äventyrare försöker överträffa varandra i våghalsighet. Sant mod är att våga stå upp för sin moral och rättskänsla även om det blåser.
Och det modet kommer att behövas framöver, fruktar han.
– När godheten vilar frodas ondskan. EU-valet visade på ett Europa där var fjärde fransman och nästan var tionde svensk står för en främlingsfientlig människosyn. Det finns en latent främlingsfientlighet i Sverige i dag. Om den blir rumsren kan det släppa loss oerhörda krafter.
Gillis Herlitz ser en ökande risk för främlingsfientlighet nu, när gränser mellan länder och grupper blir otydliga.
– Det föder ett behov av förenkling och att söka sig bakåt i historien. Det är då man börjar tala om svenskt och äkta. Och då finns det anledning att se upp. För vad som är äkta väljer man själv utifrån det perspektiv man behöver.