– Det är olustigt när det börjar brinna på så många ställen samtidigt, säger Jonas Wangenborn, insatsledare på räddningstjänsten i Eskilstuna.
När tidningen träffar honom på Eddavägen i Skiftinge har de precis blivit klara med en eftersläckning av en husbil som totalförstörts.
– Vi fick hjälp från flera närliggande stationer och det var bra då bränderna var spridda på flera platser.
Majoriteten av de eldhärjade bilarna har stått parkerade i utkanterna av bostadsområden – det gäller även i Skogsängen dit polisen och räddningstjänsten dirigerades efter kvällens första larm.
Två yngre kvinnor med barnvagn pekar mot den plats där det brann. De vill inte medverka i tidningen och säger sig inte vara speciellt förvånade över händelsen.
– Jag hörde polishelikoptern och det känns bara tråkigt när något sådant här inträffar.
I Fröslunda brann bilar på flera adresser. 22.14 larmades polisen till Hästskobacken/Enrisvägen. Drygt en kvart senare kom ett snarlikt larm på Kärrhagsvägen, ett par kvarter bort.
Ulla-Britt Andersson och Britt-Marie Brandin bor båda på Kärrhagsvägen och vaknade till ljudet av hur glasrutorna på grannens bil exploderade.
– Jag hörde smällarna och tänkte bara: Jaha, nu var det dags igen. Det är ett ljud som vi tyvärr känner igen sedan tidigare, säger Britt-Marie Brandin.
Hon flyttade till Eskilstuna från Stockholm för 16 år sedan och säger att känslan av trygghet aldrig varit lägre än nu.
– Innan jag bestämde mig för att flytta hit minns jag att Fröslunda beskrevs som Eskilstunas Vällingby. Riktigt så är det inte här – tyvärr.
Ulla-Britt Andersson fick tillbringa många timmar natten till måndagen med att försöka lugna sin uppstressade katt.
– Efter smällarna och pådraget gömde hon sig under sängen och var helt förstörd. Strax efter explosionen här nere på gatan hördes nästa knall från Råbergstorp en bit bort. Det är bara så olustigt och jag börjar tänka: är det här början på något större, säger Ulla-Britt Andersson.
De beskriver ett samhällsklimat där de inte längre går ut själva på kvällen.
– Bilar brinner, folk är aggressiva och väldigt lättkränkta. De insatser som satts in har kommit för sent, säger de.
Britt-Marie Brandin går ofta ut med sin hund, men väljer numer noggrant var och när det sker.
– Om det fortfarande är ljust kan det bli en runda så sent som 17.30. I början gick vi ofta i Kronskogen – det är inte aktuellt sedan flera år, säger hon.