Delbesiktningen visade bland annat att en bärande regel tagits bort, att det kladdats med silikon och att ytterdörren var felmonterad.
"Vi lämnar aldrig ett jobb oklart", lovar företaget på sin hemsida. Medveten om hur företaget behandlat familjens hem konstaterar Anna-Lena Honkala att varken texterna eller emblemet från Glasbranschföreningen betydde någonting.
– Har man vårt fönsterbyte bakom sig rimmar det fruktansvärt illa.
Hon och partnern Patrick Ericsson kände sig till en början trygga när arbetet med att byta ut originalfönster och dörrar i 70-talshuset satte igång, men när hantverkarna började jobba i sovrummen på övervåningen hopade sig problemen.
När paret inspekterade det påbörjade arbetet upptäckte de att både balkongdörren och det första fönstret som bytts ut var felbeställt. Fönstret var en decimeter för litet, och hantverkaren hade löst problemet genom att täcka glipan med lister utan att först konsultera paret.
Nu försökte hantverkaren förmå paret att ändå köpa de felbeställda fönstren och dörren. När de vägrade hårdnade tonen, berättar de.
Leveranstiden gjorde att fönstret fick sitta kvar från augusti till december. Paret berättar att det drog in kalluft och att fönsterblecket satt löst, så på inrådan av en konsumentvägledare bokades en delbesiktning. Den visade att ytterdörren var felmonterad, att någon försökt dölja fel med silikon i tvättstugan och att en bärande regel tagits bort i sovrummet där den felaktiga balkongdörren satt.
Veckan före jul kom till slut tre nya fönster och en ny balkongdörr, men det blev inte rätt då heller.
– Balkongdörren var ännu mer fel än den tidigare. Nu var det en dörr helt i glas – vi hade beställt en med fyllning. Hantverkaren sa att det inte var några problem och att "vi kan sätta en plywoodskiva där", säger Anna-Lena Honkala och skakar på huvudet.
Det dröjde tills februari innan rätt balkongdörr till slut levererades och tre hantverkare anlände för att byta ut den tunga säkerhetsdörren som aldrig skulle ha monterats från början.
– När arbetet är klart vinkar de hejdå till mig som sitter i köket, och jag går upp och kollar. Det första jag ser i trappen är ett stort hack efter den gamla balkongdörren som de måste ha tappat. I vårt sovrum är socklarna borttagna från golvet och den bärande regeln har ersatts med en för kort trästump. Till och med barnen frågade vem som satt dit det här – de är 13 och 11 och hade kunnat göra ett bättre jobb, konstaterar Patrick Ericsson.
I parets sovrum har den bärande regeln ersatts med en för kort regel. Sockeln mot golvet är försvunnen.
– Man kan ju knappast känna någon stolthet som yrkesman när man tittar på det där, säger Anna-Lena Honkala.
Paret bokade sedan en slutbesiktning.
– Det tyckte firmatecknaren var onödigt och det var ingen trevlig stämning där kan jag säga, berättar Patrick Ericsson.
Tillsammans med paret går entreprenören och besiktningsmannen igenom huset. I protokollet görs tretton nedslag – bland annat finns fortfarande brister i ytterdörrens montering. Då har paret helt tappat förtroendet för firman som har laglig rätt att åtgärda felen.
De byråkratiska turerna kring fönsterbytet börjar nu ta alltmer av parets tid, och kommunikationen med hantverkaren sker uteslutande genom kommunens konsumentvägledare och senare mellan familjens och firmans jurister.
– Det har varit ett halvtidsjobb vid sidan av våra riktiga jobb. För oss har det känts som att de har haft alla rättigheter på sin sida. De har fått chansen att fixa ytterdörren tre gånger, och sen ska de få komma hit och rätta till alla de här andra tretton felen… Man känner: var är våra rättigheter? Vi ska tydligen bara vara glada och betala, säger Patrick Ericsson.
Med hjälp av kommunens konsumentvägledare hittade paret till slut en väg ut ur avtalet med hantverkaren.
Efter många turer hittar konsumentvägledaren en lösning: eftersom firman inte har informerat paret om deras ångerrätt har de en förlängd ångerrätt på ett år. Möjligheten upptäcks några veckor innan tiden är ute och Patrick Ericsson och Anna-Lena Honkala hinner ångra köpet av arbetet, men enligt paret överfakturerar hantverkarna för materialet och vägrar ersätta den skadade trappan.
– De har dessutom hävdat att vi var tvungna att köpa ut fönstrena för att de är måttbeställda till vårt hus – men sen har det visat sig att ägaren har gått runt i området och sålt dem till våra grannar. Ett av dem sitter hos grannen mittemot, berättar Anna-Lena Honkala.
Det är först i september, åtta månader efter slutbesiktningen, som ärendet når en förlikning. Då anlitar paret en firma med goda referenser för att åtgärda alla fel.
– De har fått montera om allting, och har nästan skämts över att utgångsläget är så dåligt. De har upptäckt fel besiktningsmannen inte såg. Den förra firman hade sågat av bärande reglar och skruv och spik till ytterpanelen. Hade det varit en rejäl storm hade ytterväggen kunnat blåsa iväg, berättar Patrick Ericsson.
Under tidningens besök hos paret färdigställs ytterdörren, och alla bitar är slutligen på plats. Men året som gått har tärt på familjen.
– Vi har ju blivit irriterade när vi pratat om det här, och det har varit höga röster. Döttrarna har frågat ”pratar ni om fönsterbytet nu igen?” och har inte velat ta hem kompisar för att det ser fördjävligt ut på övervåningen. Man känner sig så fruktansvärt dum som har gått på det här, säger Anna-Lena Honkala.
Frustrationen som finns kvar riktas mot entreprenören.
– Han har aldrig under den här resan erkänt sina fel. Han har skyllt på kollegor, leverantören, på oss och på säljaren. Det har aldrig varit hans ansvar att det blivit som det blivit. Fel kan alla göra, men han har aldrig tagit på sig det, säger Patrick Ericsson.
Den viktigaste lärdomen är att alltid kolla referenser innan de anlitar hantverkare och paret vill råda andra att jämföra flera firmor, ta offerter och ringa runt till tidigare kunder.
– Vi vill inte att andra ska råka ut för det här, säger Anna-Lena Honkala.
Tidningen har varit i kontakt med entreprenören som medger att jobbet inte är något han är stolt över – samtidigt beskriver han Anna-Lena Honkala och Patrick Ericsson som "omöjliga".
– De är de enda kunderna jag haft problem med under de nio år jag haft firman. Jag har ju rätt att åtgärda felen, men de vägrade.
De uppger att de tappade förtroendet för dig. Jag har ju sett bilder där en bärande regel ersatts med en för kort till exempel?
– Det var ju inte färdigt, jag lämnar inget jobb så. Den skulle vi åtgärda.
Varför gjordes en slutbesiktning om jobbet inte var färdigt?
– Jag vill inte lämna några kommentarer, du får skriva som de vill.
Här kan du läsa om hur man säkrast undviker att anlita fuskbyggare.