Peter Wahlbeck kliver upp inför ett knökat Trädgår'n denna onsdagskväll. Frågan de flesta nog ställer sig innan komikern tar till orda är hur flippat, och kanske till och med hur obekvämt, detta kommer att bli.
Svaret lyder: Förhållandevis sansat. Och väldigt roligt.
Om man som jag tycker att de intressantaste komikerna är de som tar upp olika sorters gränsdragningar, och sedan börja putta på dem, så inleds kvällen på bästa sätt. Wahlbeck börjar nämligen med att skoja om muslimer, för att sedan konstatera att man inte får skämta om islam. Däremot går det bra med andra religioner.
Sedan följer en mix av högt som lågt: Är det möjligt att köpa Påvens skottsäkra bil av Vatikanen för en miljon euro och två fräscha tioåringar? Hur kan Ullared, som var ett skämmigt ställe att handla på när Peter var liten, ha blivit en tv-serie? Och så kör han även klassikern om Pizzeria Pingvin.
Wahlbeck anmärker under kvällen att publiken på Trädgår'n kräver ett högt tempo och är lite svår att pejla in. Men innan han kliver av scenen, efter omkring en och en halv timme med paus, konstaterar han att kvällen har gått bättre än väntat.
Och det höga tempot gör också att han knappt hinner klämma in de mer tänkvärda reflektionerna, över vårt samhälle och vår tid. Som Peter Wahlbeck själv säger så gillar han mest den sortens humor som man inte vet om det är ett skämt eller på allvar. I kväll är skämten väl inramade, vilket resulterar i många skratt på bekostnad av berättartekniska kontraster.