George Rawand berättar med stolthet om sitt yrke och sin salong på Kungsgatan i Eskilstuna.
Tisdag morgon och den kalla luften påminner om att vi är inne i december månad. Kylan tränger igenom både mössa och halsduk och människorna som rör sig på Kungsgatan är få. Men att stiga in i värmen på Georges barbershop är som att färdas en mängd antal decennier tillbaka i tiden.
Melodisk och långsam bluesmusik ramar in stämningen när George Rawand, 37, rengör friseringsverktygen inför arbetsdagen.
En tung och mjuk Chesterfieldsoffa står på golvet. Den klassiska brittiska ikonen står i kontrast till trägolvet. Salongens kassa är snarlik en bar direkt tagen ur en westernfilm.
– Stilen är gammaldags och tagen från Amerika, England... Du vet man kollar på bilder och sådana grejer och sen köper man det på loppis. Min stil är alltid klassisk och musiken är viktig. Jag vill inte ha modern musik, utan musik som gör att kunderna bara kan sätta sig i stolen och slappna av efter jobbet, säger han.
Till Georges salong söker sig unga som gamla för att ta del av hans mångåriga barberarkunskaper. Redan som 14-åring blev han upplärd av sin bror i hemlandet Irak.
– Det första jag lärde mig var rakning med kniv, och sen började jag klippa mina kompisar, brorsan och pappa.
Verktygen på bilden har George fått ärva av en man som startade Eskilstunas första barberarsalong. Vilket var 1966.
I Eskilstuna har han arbetat som barberare sedan 2011 och 2019 startade han upp sin nuvarande salong.
– Att gå till en barberare handlar om att ta hand om sig själv och nu är skägg en trend. Vi brukar lägga på kunderna en varm handduk i nästan tio minuter. En barberare klipper alltid skägget med sax först och sen med maskin, säger han och tillägger:
– Maskin är för nybörjare, det kan man lära sig på Youtube. Men det behövs mer känsla än så.
Just hans känsla för yrket kanske var anledningen till att en kvinna en dag dök upp på hans salong med ett alldeles särskilt ärende. Hennes pappa – som kommer från en tysk hantverkarsläkt – brukade besöka Georges salong och själv varit mångårig barberare i Eskilstuna med en egen salong som han startade redan 1966.
– Nu berättade hon att han ville att jag skulle ärva hans verktyg. Jag visste inte ens att han varit barberare och haft Eskilstunas första barberarsalong. Det betydde jättemycket för mig och jag blev motiverad till att bara utvecklas ännu mer, säger George Rawand.
Barberaryrket är många tusen år gammalt. Vilket kan tyckas självklart eftersom både hår och skägg behöver ansas. Såvida man inte försöker ge sig på norrmannen Hans Nielsen Langseths världsrekord. När han dog var hans skägg 5,33 meter långt. Världens hittills längsta dokumenterade skägg.
Den klassiska barberarstången härstammar från 1300-talet då barberare även utförde kirurgingrepp.
På 1300-talet blev barberarna bland de viktigaste personerna i samhället. Då ingick arbetsuppgifter som blodsutgjutning, tandutdragning och behandling av brännskador. Det är även därifrån den klassiska barberarstången har sitt ursprung. De två spiralerna föreställer de bandage som knöts på patienterna. Ena bandaget knöts före blödning och det andra direkt efter att behandlingen var avslutad.
På den tiden sattes riktiga bandage runt stolpen så att de kunde användas vid behov. Men senare målades stolparna i stället för att markera likheten.
– Så det är skillnaden mellan en frisör och barberare. En barberare gör mer. Jag drar inte ut tänder men alla mina kunder säger att de älskar min soffa, säger George Rawand.