Vad det hela handlar om är förstås att försöka få så optimalt många som någonsin är möjligt att delta i valet.
En del av de här förespråkarna uttrycker sig i ganska påstridiga formuleringar, en del av dem lyckas till och med uttryckta det hela med ett litet inbyggt hot i slutklämmen: Rösta, annars tiger du still i församlingen i fyra år. Inte ett pip som kan tolkas som klagomål vill vi höra från din sida.
Jag citerar gärna Kay Pollack på den här punkten och anser att visst det ligger något i det trycks ut.
Men jag nödgas ändå säga att jag svängt i den här frågan. Så mitt råd lyder nu: Rösta, men rösta rätt.
Annars kan det lika gärna kvitta.
Även om det verkar finnas aldrig så fredligt orienterade människor där ute som föreslår att du lägger din röst på antingen "Mammas parti" eller på "Surströmmingspartiet", eller "Rädda rovdjurspartiet", eller "Kärlekspartiet", så är det väl tveksamt om det är någon som verkligen får en chans att göra sin röst hörd och formulera ett valmanifest.
Inte ens "Ett gott parti" eller ett halvt etablerat parti som "Kalle Anka-partiet" lär få så mycket utrymme att tala för sin sak.
Ett parti som "Fartguppsförbjudarpartiet" behöver visserligen inget utrymme i media för att deklarera sin ståndpunkt, inte heller de som röstar på "Kungen", eller deras motståndare "Ned med kungen".
Till och med "Uppdrag granskning" fick en röst i förra valet. Till ingen nytta.
Jag menar, det är på sätt och viss underbart och det bor en hel del både värme och humor i initiativförmågan, men kan man verkligen inte bilda ett parti utan att slösa bort unika röster på dem?