Granbarkborren orsak till avverkning i naturreservatet

Trolsk skog, vackra små sjöar, mossbeklädda stenar och omkullfallna gamla trädstammar. Däremellan välanvända vandringsstigar och en iordningställd grillplats.

Det kommunala naturreservatet Skiren-Kvicken strax väster om Eskilstuna är en populär plats för friluftsliv. Men i sommar är det något som ser lite annorlunda ut. Redan längs vägen från Åsbymon, innan man når infarterna till reservatets besöksparkeringar, syns resultatet av en avverkning, där stora grå barrträd fallit om varann i skogen.

Gunilla Frenne är kommunbiolog. Hon berättar om orsakerna till de kommunala beslut som föranlett ingreppet.

– Skogen i ett naturreservat huggs normalt inte, den får sköta sig själv. Men här har kommunen varit tvungen att beställa åtgärder av entreprenörer vi anlitar – av säkerhetsskäl helt enkelt. Stora angrepp av granbarkborren i ett område ger många riskträd, som riskerar att falla över stigar och vägar. Så det här var en nödvändig avverkning för allmänhetens säkerhet.

Under avverkningen i naturreservatet Skiren-Kvicken har vissa så kallade högstubbar huggits medan resten av träden ligger kvar på marken.

Foto: Anne-Lie Andersson

Gunilla Frenne förklarar skillnaden mellan bekämpning av granbarkborren i olika skogstyper.

– I produktionsskog är träden i samma ålder och man väljer att ofta avverka större ytor gran för att bli av med barkborren, eftersom angrepp kan få stora ekonomiska konsekvenser. I ett naturreservat gör det inte så mycket om träd dör, här är skogen i olika ålder och utveckling och här får naturen ha sin gång.

– Efter den extremtorra sommaren 2018 har det varit fortsatt väldigt torrt i markerna, och träd dör då lättare om de angrips av granbarkborre. Tyvärr lär det fortsätta så i Sverige.

I ett naturreservat tas normalt inte heller död ved ut, så tanken är att de avverkade träden i Skiren-Kvicken ska få ligga kvar där de fallit och ingå i den naturliga processen i skogen. 

– Död ved blir hem till många arter av insekter och skalbaggar, medan granbarkborren hoppar vidare till friska träd.

Det ser ju rätt fult ut längs vägen, inte minst där träden huggits av precis ovanför symbolerna för naturreservat; en snöflinga och ett vitt streck.

– Det kan ju hända att de valt att hugga så kallade högstubbar som man gör ibland för att bevara en del av det döda trädet. Vi har ju inte så många naturliga skogar kvar, och människor är ovana att se annat än städade, prydliga produktionsskogar. Det handlar nog mycket om vår inställning till hur skog ska se ut.

Eskilstuna kommun har tillverkat nya informationstavlor till naturreservaten Skiren-Kvicken och Vilsta. Här får besökaren lära sig mer om livet i ett naturreservat och om granbarkborren.

Foto: Länsstyrelsen

– Men en avverkning kan förstås bli olycklig, och kanske behöver vi ta bort en del av de här träden. Jag och mina kollegor får helt enkelt åka ut och titta så snart semestrarna är över. 

– Då ska vi också sätta upp nya informationstavlor i både Skiren-Kvicken och Vilsta naturreservat, där samma åtgärder fått lov att genomföras. På dem kan besökarna lära sig mer om barkborren och hur skogen i ett naturreservat sköter sig själv. Vi får väldigt mycket frågor om just det här.

Skiren-Kvicken ses över och underhålls för friluftslivet ett antal gånger per år, ved fylls på varje vecka under februari– oktober.

Sammanlagt finns i Eskilstuna och Torshälla 21 naturreservat med varierande växtlighet och djurliv, från Askholmen till Åsbymon. Åtta naturreservat förvaltas av kommunen och tolv av Länsstyrelsen Södermanland, medan Hedlandets naturreservat sköts av Sveaskog AB.

Skiren-Kvicken förvaltas av Eskilstuna kommun och ägs av Ellen och Tage Westins stiftelse för lantbruksforskning, vilken är knuten till Uppsala universitet.