Hamsteruppfödaren Catharina Stenvall från Norrköping var under helgen på plats i Vilsta med sin dotter Ebba för att ställa ut sina hamstrar. De båda lyckades ta en förstaplats, något de inte hade räknat med inför utställningen. Det innebar att hamstrarna även skulle ställas ut i Eskilstuna under söndagen.
– Mitt under tumultet när alla skulle gå hem skulle vi ta ett beslut om vi skulle lämna kvar hamstrarna eller inte över natten, säger Catharina Stenvall.
De beslutade sig för att låta hamstrarna övernatta i Eskilstuna samtidigt som mor och dotter styrde bilen hem mot Norrköping igen. Under söndagen skulle en annan uppfödare ta hand om deras hamstrar och sedan frakta dem hem till Norrköping igen.
– Hamstrarna bor ju i transportburar under utställningsdagen och kan vara över natten i minimala utrymmen, det var bara det att vår hamster Éclair inte tyckte om det. Hon öppnade luckan och drog.
Beskedet nådde Catharina och Ebba Stenvall under söndagsförmiddagen.
– På förmiddagen på söndagen hade jag fått ett meddelande om att vår hamster hade rymt. De hade letat och letat, men hallen var ju full av halm, blommor och sådana grejer vilket är en hamsters paradis.
Tanken var inte att åka till Eskilstuna under söndagen men de beslutade sig för att ta sig till Vilsta för att leta efter Éclair när utställningen var över, men utan framgång.
– Vi satte upp lappar och hamstersällskapet har hjälpt till att leta och det ropades ut i högtalare. Under hela måndagen har jag allt från polisanmält till efterlyst på Facebook. Jag har även ringt Vilsta sporthotell som äger hallen.
Trodde du att hon skulle hittas?
– Nej. Jag var nästan hundra procent på att hon hade rymt ut och det gick teorier om att någon hade snott henne. Vi var mitt ute i Vilsta både i skogsområdet och campingen, säger Catharina Stenvall.
Men på tisdagsmorgonen kom till slut ett samtal som hon hade längtat efter.
– Vaktmästaren ringde strax efter åtta och meddelade att de hade hittat hamstern. Min dotter var precis på väg ut ur dörren, jag skrek som en gris i telefonen och min dotter stod i dörröppningen och skrek. Vi väckte väl hela huset antar jag, säger hon och fortsätter:
– De hade hittat henne under läktaren, vi såg ju ingenstans där man kunde ta sig in där. Men vaktmästaren hade lyckats hitta henne där och fått tag i henne och slutet gott, allting gott.