Vad är det som driver dig?
– Jag vill vara en del av hjälpen och försöka förbättra vården på plats.
Kan du inte känna en frustration över situationen på plats?
– Ja, ibland är det svårt att få människorna i fattiga länder att ta till sig våra förslag på förbättringar, för det tar längre tid. Det finns inta alltid förståelse för att det blir lättare i andra änden.
Finns det något vi kan lära oss av dem?
– Vården funderar helt annorlunda i exempelvis Afghanistan. Föräldrarna deltar till stor del i vården. Man tar hand om sina familjer, inte bara de närmsta, utan även mormor, morfar osv.
Hur hanterar du allt elände du får se när du är ute och jobbar i världen?
– Vi har tillgång till psykologer efter varje utlandsvistelse. Men jag har bara nyttjat det någon gång. Man brukar säga att tiden läker varje sår. Men visst, vissa saker är svåra att släppa. Men det är också en del i arbetet, man förbereder sig för varje resa vad man kan komma till.
Är du rädd?
– Rädd vet jag inte, men vaksam. Det finns en hel del våld runt i kring mig, men inget som är riktat mot oss inom Röda Korset.
När kommer du hem?
– Jag har semester regelbundet. Men jag åker hem emellanåt och jobbar på barnkliniken här i Eskilstuna och på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Främst för att hålla liv i min kompetens.
Du är 64 år, när tänker du gå i pension?
– Inte än i allafall, jag jobbar några år till, så länge jag har kraft och ett sug efter att göra det jag gör.