"Estetik är viktigt, man kan tycka att det är sekundärt, men forskning visar att det är essentiellt."
När nya stadsdelar, kvarter, större byggnader eller skolor ska byggas fungerar han som rådgivare – en samhällets och arkitekturens företrädare.
– Alla städer med ambitioner har en stadsarkitekt. Mitt jobb är att balansera de allmänna och privata intressena när jag följer och stöttar projekt från tidiga skeden tills att sista skruven är på plats – men jag har ingen chefsroll eller formell beslutsrätt. Nästan alla andra på stadsbyggnadsförvaltningen har mer mandat än jag. Jag är mer av en expertfigur; en klok gubbe, säger Daniel Ängmo när han sammanfattar sin roll.
Den 50-årige Järnabon har suttit på stolen i fem år. Sedan starten har han lett arbetet med att utforma stadens första arkitekturprogram. Resultatet är ett styrdokument med sju mål för arkitekturen i Eskilstuna: nya byggnader ska utveckla identiteten, bidra till en helhet, stödja vardagslivet, använda naturens kraft, beröra, framtidssäkra och öppna för samtal.
– Jag älskar arkitektur. Det påverkar så många hela tiden och man kommer inte ifrån det. Estetik är viktigt, man kan tycka att det är sekundärt, men forskning visar att det är essentiellt – till exempel för folks vilja att flytta till en stad.
När Daniel Ängmo tillträdde kom han närmast från samma roll i Trosa – dessförinnan var han planarkitekt i Nykvarn.
Vad utmärker Eskilstuna?
– Ån och den tydliga vikten av industrin. Jag tänker också på ett lite stukat självförtroende – man är lite försiktig. I stadsplaneringsvärlden är man också lite seg i jämförelse med andra kommuner och det märks att det är en industristad till mentaliteten. För att nå vissa kvaliteter måste man nå ett förändrat synsätt – men när man väl får igång en process finns det ekonomi till att göra saker. Men det är också en väldigt snäll stad med många fina kvaliteter som jag uppskattar väldigt mycket.
I Daniel Ängmos värld är arkitekturen ett viktigt verktyg för att komma tillrätta med det stukade självförtroendet. Mälardalens universitet är enligt honom ett gott exempel som tar Eskilstunas identitet från industri- till kunskapsstad.
– MDU-byggnaden har nästan blivit en symbol för hela staden. Det har blivit en väldigt fin plats kring den, säger han, och lyfter fler favoriter från stadskärnan.
– Ferdinand Bobergs port till Munktell, där Clarion Hotel ligger i dag, är en favorit. Och plåthuset Messingen med de röda balkongerna mitt emot Cityhuset gillar jag också. Eskilstuna är lite plåttrigt – och Messingen förtydligar det förhållandet. Många tycker att det är fult men många med mig tycker att det är helt fantastiskt.
MDU, Messingen och porten till Munktell är goda exempel på bra arkitektur i Eskilstuna, menar Daniel Ängmo.
Men Daniel Ängmo är inte bara positiv till hur staden utformats. Hade han varit stadsarkitekt när kommunen välkomnade bygget av Tuna park hade kanske Eskilstuna blivit utan externt handelscentrum.
– På ett sätt säger det sig självt vad konsekvenserna blir: när butiker dubbeletablerar stänger de i centrum. Hade jag suttit på min stol då hade jag inte velat att det byggdes. Meningen var att inte få folk att åka till Västerås, men varje val man gör i en stads utveckling är viktig. Man har sett problemen med extern handel länge.
Daniel Ängmo refererar till ett tankeväckande besök han nyligen gjorde i folkmassorna på Tuna park.
– Jag tänkte: tänk om detta kunde finnas i Eskilstunas centrum tillsammans med Väster, Munktell och Gamla staden – vilken blomstrande stad det skulle bli. Nu blir det ett medvetet konstgjort ”stadsliv” i de breda gångarna på Tuna Park, som ligger i ett hav av parkeringsplatser utanför staden. Man skapar restauranger, fik, lekplatser och hängytor för att folk ska trivas i handeln. Man skapar de stadskvaliteter som redan finns i centrum sedan hundratals år. Det är ett fenomen som bör granskas.
Hade Daniel Ängmo fått bestämma hade Tuna park aldrig byggts.
Vissa skyller centrumdöden på att parkeringsplatserna i centrum är för få. Hur ser du på det?
– Bilen är jätteviktig i Eskilstuna. Som Eskilstunabo har man sett det som att man "åker in till byn och handlar" – men det här är ingen by, det är en stad. Man behöver inte kunna köra ända fram till Fristadstorget för att köpa cigg. Men det är en utmaning – varje parkeringsplats där vi vill bygga något trevligt, som gröna ytor eller en cykelparkering, blir det krig om.
I kvarteret Valören finns i dag en parkering med 145 platser som kommer att försvinna då bostäder planeras på platsen.
Så inte fler parkeringsplatser i centrum?
– Nej, det behövs inte så många parkeringsplatser som det finns nu. Det är en fråga om hållbarhet, klimat, grönska, välmående och ekonomi... Det finns hur många argument som helst. Och så är det en rättvisefråga kring vem som ska ha rätt att använda vår mark mest: bilister, kollektivåkare eller cykel- och gångtrafikanter? De som har pengar är också de som har bil, och de som har bil är också ofta de som hörs mest. Det är en liten snedvridning där. Jag skulle vilja se att Eskilstuna blev en tätare och grönare stad med fler boende i centrala Eskilstuna med människor i rörelse som då också skapar underlag för butiker att överleva.
En drinkcontainer för de som har råd? Daniel Ängmo var emot de tillfälliga byggloven på torget.
En av Daniel Ängmos favoritplatser i Eskilstuna är Fristadstorget – en plats han tycker borde vara reserverad för spontana evenemang. Att torget tillfälligt tas i anspråk av kiosker och en vinbar under sommarhalvåret var ingenting han förespråkade.
– Ska det finnas något på torget så måste det vara exceptionellt – trevligt, öppet och tillgängligt. Därutöver ska det vara arkitektur och kvalitet. Nu tar medborgarnas plats i anspråk för något som i folkmun kallas för en drinkcontainer för de som har råd. De tillfälliga byggloven på Fristadstorget har vi jobbat med i flera år och jag var emot dem. Just eftersom att byggrätten ska vara tillfällig behöver det inte vara så snyggt, men det är svårare att få det att funka om det inte är bra från början heller. Det finns dessutom närliggande lokaler man kan använda och byggnaderna drabbar torgets flexibilitet.
Receptet för att reparera Eskilstunas stukade självförtroende stavas, i Daniel Ängmos värld, arkitektur.
Vad vill du sätta för avtryck på Eskilstuna?
– Att arkitektur är en metod för att jobba med sociala, ekologiska och ekonomiska frågor. Det är inte grädde på moset utan förutsättningar för en hållbar framtid. Vi försöker bygga ihop staden så att det blir mer som det är i centrum. I Årby, Lagersberg, Råbergstorp, Lagersberg och Skogsängen pågår projekt för att lappa ihop områdena och få en mix. Jag är här för att jag gillar de frågorna och utmaningarna – jag tror på arkitektur.