För att komma till den nya hypermoderna operationssalen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna tar man hissen upp till operationsavdelningen, går en halvtrappa ned, passerar genom en dörr som det ser ut som om man inte ska gå igenom, kommer in i det gamla huset - det som ska rivas - och går vidare genom en byggarbetsplats. En papperslapp uppklistrad på en pinne förklarar att man är framme.
Det kan verka märkligt, men här testkörs vad som ska bli framtidens operationssal för Mälarsjukhuset och Nyköpings lasarett.
– Jag har byggt nytt kök och det här är ganska likt, men mycket mycket mer komplicerat, säger Annika Andersson.
Hösten 2014: Annika Andersson ligger på golvet i ett övergivet rum i den gamla sjukhusflygeln på Mälarsjukhuset och tejpar. Hon försöker bilda sig en uppfattning om hur de nya operationssalarna ska bli, och använder tejp för att märka ut var väggarna ska stå. Hon klipper också ut operationsbord och annan utrustning i papper för att se vad som får plats, var de kan stå och vad som hamnar i vägen för vad. Det är inte, konstaterar Annika Andersson, ett speciellt bra sätt att testa en operationssal på.
Nästan två år senare är det på riktigt, eller i alla fall mer på riktigt. Nu har man byggt upp en komplett operationssal, så som den kan komma att se ut i framtiden. Tanken är att man ska kunna testa så att allt fungerar innan man börjar bygga de cirka 20 nya operationssalar som är under planering.
– Det är så dyrt att ändra sedan att det faktiskt är lönsamt för oss att investera i detta säger Kjell Eriksson, medicinteknisk chef på Mälarsjukhuset, och nickar in mot det vita rummet, där en robotspindel av medicinsk utrustning sträcker sig ned mot en plastpatient på ett operationsbord. Där inne har det, förstås, redan blivit fel.
– Vi konstaterar redan att måtten på ritningarna funkar bra på ena hållet, men på den andra längden blir det lite trångt. Det är något vi får ta med arkitekterna, om vi kan få en meter till här.
Inte för att någon egentligen är förvånad. Tanken är också att den här typen av problem ska uppstå innan, och inte efter att operationssalarna har byggts. Därför bjuds också olika operationsteam in för att testa den nya lokalprototypen. För att se om sladdarna räcker fram och att även den mest utrymmeskrävande utrustningen får plats.
Det är mycket som ska fungera också. Dels ska de nya operationssalarna vara likadana, så att en sjukhusanställd som kommer in i vilken av salarna som helst aldrig behöver undra var något finns. Dels ska de kunna svara upp till de brett varierande krav som finns för olika typer av operationer. Och det gäller även operationer som inte är uppfunna än.
– De operationssalar vi har nu har vi haft i fyrtio år. Så de nya måste ju hålla länge, och vi vet ju inte vad vi ska göra därinne i framtiden, säger Kjell Eriksson.