Bilagan hette Affärs-Kuriren och var en utökning av Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidnings bevakning av näringsliv och börs.
Det första numret handlade bland annat om var framtidens jobb skulle finnas. Krönikören Jerker Norin konstaterade att politikerna äntligen vaknat och insett att teknikerbristen var industrins värsta flaskhals och i en artikel på annan plats i tidningen kunde man läsa om den nystartade Pilotverkstaden i Eskilstuna som erbjöd eftergymnasial utbildning i CNC-robotteknik och verktygsteknik. Ensam tjej på utbildningen var Mona Almroth från Ärla: "Jag trivs. Men visst skulle det vara kul med fler tjejer", sa hon i artikeln.
Någon livslång karriär inom industrin skulle det dock inte bli för Mona Almroth som idag bor i en lägenhet i Eskilstuna och jobbar som undersköterska i hemtjänstens nattpatrull. Hon tycker att det är kul att se den gamla artikeln och drar sig till minnes att Pilotverkstaden även blev uppmärksammad i tv.
– Landshövdingen var där och det var så himla upphaussat, säger hon.
Utbildningen var mycket riktigt eftertraktad och alla som gick den fick jobb direkt. Mona Almroth jobbade fem år på Stens verkstad i Vilsta industriområde till dess att hennes passion för att resa tog över. När hon för andra vintern i rad bad om ledigt för att resa sa chefen nej eftersom man på verkstaden bara fick vara ledig på industrisemestern på sommaren.
– Då var jag lite ung och kaxig och då åkte jag ändå! Så då hade jag inget jobb när jag kom hem, säger Mona.
Hon varvade utlandsresor med timanställningar i Eskilstuna. Efter några år gav hon industrin en ny chans och pluggade industriteknik i ett och ett halvt år. Hon tyckte att det var roligt med teknik, men samtidigt jobbigt att som ensam tjej hela tiden behövde bevisa att hon dög. Istället för att börja jobba inom industrin drog hon till Stockholm och bodde några år i kollektiv. Det blev sedan mer resande varvat med jobb inom vården, på caféer, restauranger och med taxi.
– Jag har jobbat på timmar för att jag har velat vara fri, säger Mona.
– Anledningen att jag kom tillbaka till Eskilstuna var faktiskt att jag "råkade" bli gravid.
Hon fortsatte resa i världen när hon fått barn. En period hade familjen ett hus i Thailand där de tillbringade vintrarna medan de var i Sverige på somrarna. Mona jobbade i drygt tio år som takläggare. Monas son jobbar idag som plåtslagare och dottern, som har gått på naturbruksgymnasiet, arbetar på en gård. Under Monas sista fyra år i byggbranschen jobbade hon på uppdrag av ett stort byggföretag. Återigen fick hon uppleva hur det är att jobba på en ojämställd arbetsplats.
– Då kände jag: 'Fan, det har inte ändrat sig någonting, ärligt talat.'
Förstasidan på det första numret av Affärs-Kuriren 1985 pryddes av en bild av Stig Bergman, den driftige platschefen på bruket i Hälleforsnäs som nyligen räddat 118 jobb genom att tillsammans med sin fru Ingrid ta över den olönsamma verksamheten för det symboliska priset av en krona. Han hade även samlat in 10 miljoner kronor till den fortsatta driften av gjuteriet och verkstaden.
När Affärs-Kurirens Sigmund Ström tecknade ett porträtt av "arbetargrabben som blev brukspatron" visade han sig vara ganska ovillig att prata om sitt privatliv: "Att han stod på egna ben redan när han var 15 år gammal angår inte en enda människa, bortsett från honom själv, anser han."
Bergman var mer pratsam när det gällde bruket: "Nu ska driften vara säkrad för tre år framöver", sa han.
En av de som arbetade med Stig Bergman vid den här tiden är Per-Olov Lindström som då hade hand om brukets modellverkstad. 38 år efter händelserna berättar han nu att personalen var luttrad efter flera ägarbyten och tog Stig Bergmans övertagande med ro.
– Det flöt ju bara på och alla trodde att det löser sig, säger Per-Olov Lindström och fortsätter:
– Jag tyckte han var rätt bra. Han kunde vara lite hetsig, men å andra sidan kunde han om han vart arg komma tillbaks och inte vara arg stunden efter.
Stig Bergmans förutsägelse i Affärs-Kuriren att verksamheten skulle vara tryggad i tre år visade sig korrekt. Efter att ha vänt bruket till vinst köpte han överraskande ett gjuteri i Eskilstuna och ett i Katrineholm. Omstruktureringen av bolagen blev dyrare än beräknat och 1988 blev det en ny rekonstruktion där Stig Bergman och hans hustru fick lämna ifrån sig sina 15 000 aktier för en krona styck. Per-Olov Lindström skulle efter den slutliga konkursen 1997 tillsammans med två kompanjoner ta över det lilla som då återstod av gjuteriverksamheten. Den sista smältan gjordes 2010.
En annan företagare som uppmärksammades i ett stort reportage i det första numret av Affärs-Kuriren var ingen mindre är Reefat El-Sayed som var näringslivets superstjärna vid den här tiden. Han hade köpt Strängnäsföretaget Fermenta 1981 med lånade pengar och sedan köpt ytterligare företag som tillverkade penicillin som han betalade för med aktier i Fermenta. Aktiekursen steg mycket snabbt.
Redaktören Staffan Åkerlund skrev i artikeln att Fermenta utvecklats till "börsens mest spännande företag" och att El-Sayed alltmer framstod "som en industrialist av den Wallenbergska sorten". I en liten artikel bredvid idolporträttet kunde man läsa att det skett flera illaluktande utsläpp från Fermenta och att den tidigare produktionschefen dömts för brott mot miljöskyddslagen. Det verkar dock inte ha ringt några varningsklockor hos redaktören som avrundade artikeln på följande sätt: "Men 200 personer har en trygg anställning hos Fermenta i Strängnäs. Och det var många av de anställda som nappade på chansen att bli aktieägare i Fermenta 1983. Hur är det man brukar säga om pengar och lukt?"
Tidigare på hösten 1985 hade vänsterblocket vunnit riksdagsvalet och Socialdemokraterna med statsminister Olof Palme kunde regera vidare med stöd av Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). I Affärs-Kuriren fanns en tecknad satir som handlade om hur långt Palmes statsministerlön skulle räcka om han levde under samma villkor som en Eskilstunaman med ansvar för att försörja två barn och deras hårt hemarbetande mor. Palme blev i serien alltmer förtvivlad i takt med att sedelbunten krympte. Till slut var nästan inget kvar och slutklämmen lyder: "Men med ett tredje barn hade det inte gått alls. Då hade vårt fritt valda höginkomstexempel fått vandra till socialnämnden..."
Ingen läsare kunde då ana att inom bara några månader skulle Olof Palme vara mördad och Refaat El-Sayeds Fermenta på väg att krascha. När det avslöjades att El-Sayed ljugit om att han ägde en doktorshatt dök företagets aktievärde. Företagets resultat visade sig vara manipulerat och El-Sayed dömdes till fängelse för bland annat svindleri.
Sverige toppade 1985 världsligan när det gällde datoriserade arbetsplatser och Affärs-Kuriren gjorde en sammanställning av vad det kostade för ett litet eller medelstort företag att satsa på datortekniken. Andra artiklar handlade om framtida fenomen som artificiell intelligens och om hur digitaliseringen skulle möjliggöra distansarbete. Framtidens kaptener och styrmän skulle kunna navigera sina fartyg direkt från bildskärmar.
I maj år 2000 bytte bilagan namn till Affärsliv. "Tidningen ska med liv spegla det som sker och som påverkar oss vad gäller privatekonomi, jobbet eller för dig som företagare", skrev redaktören Kjell Flagstad.
Till första sidan hade fotografen Mikael Andersson tagit en bild av två studenter på informations-scenografiprogrammet som visade vad lite ljussättning kan betyda. I numret kunde man läsa om upplevelseindustrin som förutspåddes en lysande framtid. Succén med musikcentret Balsta visade vägen.
Precis som det förutspåddes i Affärsliv har upplevelseindustrin haft en stark utveckling. Det är inte minst fotografen Mikael Andersson själv ett bra exempel på. 2005 startade han en blogg där han inspirerade till vardagsäventyr i närområdet. Senare startade han företaget Naturkraft Eskilstuna som både har fått Eskilstuna kommuns miljöpris (2017) och utsetts till bäst i Sverige på upplevelse i naturen (2020).
För tio år sedan - 2013 - hade bilagan börjat rikta sig ännu mer mot företag. Tidningen kallades nu affarsliv.biz. Redaktören Therése Norén skrev om trenden att fler företag flyttade hem produktion till Sverige, bland annat Stiga Sports AB.
Eskilstuna fabriksförening och dåvarande Mälardalens högskola hade tagit initiativ till Mälardalen industrial technology center, MITC. Satsningen har senare visat sig ligga helt rätt i tiden och i det sista numret av Affärsliv kan du läsa om att MITC nyligen dubblerat sina lokaler i Munktellstaden.
Affärsliv gavs under en period även ut i Västerås. Under de senaste åren har tidningen haft egna editioner i Katrineholms-Kurirens och Södermanlands Nyheters områden.
Ett årligt återkommande inslag har varit konjunkturbarometern där företag i Eskilstuna, Strängnäs och Flen svarat på frågor om orderingång, investeringsläge och personalbehov. I den sista barometern som publicerades tidigare i år signalerade flera företag att de märkt av ökade kostnader, vilket även Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning gjort, bland annat i form av stigande priser på papper. Utvecklingen har bidragit till tidningens beslut att sluta ge ut pappersbilagan Affärsliv och istället satsa på att presentera fler näringslivsnyheter direkt på webben där de även har potential att nå en större publik.