De var många leenden när Kaisa Lundqvist och Lucas Engström Borg fick prata på telefon.
2021 fick de beskedet. Lucas Engström Borg hade fått cancersjukdomen leukemi.
Besöken på Mälarsjukhuset dagvårdsavdelning för barn har blivit många. Vissa veckor har familjen varit där två gånger. Andra betydligt fler.
För Lucas, som nu fyllt sex, har besöken inte känts jobbiga. Det är tack vare personalen.
– De är underbara. Lucas tycker det är så kul att vara där. Kontakten de bygger med barnen gör det till en roligare upplevelse än den tråkiga man är i, säger Lucas pappa Carl-Johan Engström.
Han är tydlig med att alla de träffat under åren har varit fantastiska. Av de som är kvar har Lucas familj haft mest kontakt med Rebecca Anväg, Milena Crnić och Kaisa Lundqvist.
I mars 2023 bedömdes Lucas vara färdigbehandlad.
Men i somras fick familjen beskedet att leukemin är tillbaka, nu är besöken på Akademiska sjukhuset i Uppsala i stället.
– Så nu saknar Lucas personalen på dagvården, säger Carl-Johan Engström.
Jag slår mig därför ned med Kaisa Lundqvist i väntrummet på Mälarsjukhusets dagvårdsavdelning för barn. Böckerna är många. De små stolarna är fler till antalet än fåtöljerna.
I Kaisa Lundqvists hand ligger min telefon. Signalerna blir en handfull. Sedan svarar Carl-Johan Engström tillsammans med sonen på Facetime-samtalet.
När Lucas får syn på Kaisa Lundqvist tar han Ipaden och bara springer runt hemma. Bilden pausas. Han får syn på mig och blir lite blyg. Men de pratar i drygt åtta minuter. Innan de lägger på önskar Lucas en god jul.
– Det är jättekul att få se dem. Lucas var jättesjuk när han åkte härifrån och man visste ingenting. Det är verkligen fint att se att han mår bra och att det går bra för honom, säger Kaisa Lundqvist.
Hon visar med hela kroppen hur Lucas brukar komma springandes med armarna i vädret och skrika ut "KAISAAAA" för att be, på ett barns sätt, om en kram när han får syn på henne.
– Jag brukar fokusera på att vinna barnens förtroende i deras utsatta situationen. Vi gör många tuffa saker. Då är det viktigt att försöka göra det till en rolig grej och tala om för barnen hur duktiga och modiga dem är, säger Kaisa Lundqvist.
Du har hyllats som en av Lucas hjältar när vi på Eskilstuna-Kuriren bad om tips av våra läsare.
– Man blir jätteglad. Det är ett kvitto på det jobbet som man gör. Man är uppskattad och gör ett bra jobb.
Känner du dig som den hjälte du är för barnen?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag går hit, gör mitt allra bästa för att barnen ska få en väldigt bra upplevelse och tycka det ska vara kul att komma till sjukhuset. Men jag är väldigt stolt över mitt jobb och det som jag och mina fantastiska kollegor gör.
Hur känner du dig efter en arbetsdag där du får träffa svårt sjuka barn?
– Jag försöker koppla bort de känslorna. Det är inte för att försöka vara kall. Skulle man gå och tänka på hur sjuka barnen är så skulle man aldrig orka. Jag tar aldrig med mig jobbet hem. Det är en förmåga man måste ha i det här jobbet, tror jag.
Det finns dock en väldigt vacker sida. Något som får Kaisa Lundqvist att direkt börja le så fort jag nämner den. Att få se lyckan i barnens och familjens ögon efter en friskförklaring.
– Det är därför man har det här jobbet. Att få följa barnen från insjuknandet till tillfrisknandet och få vara en viktig punkt i barnens och hela familjens liv. Jag vill vara någon som de vet kan ringa när de är oroliga.