På skyltar där det växer invasiva arter uppmanar Eskilstuna kommun allmänheten att gå in och rapportera om de hittar en invasiv art.
Den 22 juni i år rapporterades det in att det växer parkslide vid British junior i Eskilstuna. Några dagar tidigare kom en rapport om jättebalsamin vid Sörmlandsleden i Vilsta. Redan i januari och i maj började rapporterna om jätteloka komma in från Nybylund.
Hittills i år har totalt 32 rapporter om invasiva arter kommit in från uppmärksamma Eskilstunabor.
– Det som gör en art invasiv handlar om artens konkurrenskraftighet då den kan konkurrera ut befintliga, inhemska arter. Att den tar över, skapar monokulturer och inte släpper fram någon annan art, säger Carina Tennfors som är naturvårdshandläggare på länsstyrelsen.
Det finns två tjänster där allmänheten kan rapportera in fynd av invasiva arter: invasivaarter.nu och rappen.nu, där den senare är mer inriktad på vattenlevande arter.
– De här båda är kopplade till artdatabanken och artportalen och det är därifrån vi hämtar ut väldigt mycket av de kunskaper vi inte kan få in på annat sätt än från allmänheten. Allmänhetens kunskap om sin närmiljö är ovärderlig för oss, säger Carina Tennfors och fortsätter:
– Det vill jag verkligen trycka på. Ta bilder och gå in och rapportera. Att vi får in de här rapporterna gör att vi får en tydlig bild av hur spridningen ser ut. De här rapporterna är jätteviktiga för oss för att vi ska få den här helhetsbilden över hur spridda arterna är.
Förutom att vara konkurrenskraftiga har de invasiva arterna ofta en annan sak gemensamt. De är vackra att titta på.
– Ofta är det så att man planterat in en vacker växt, man kanske har köpt ett frö, fått in den från en granne eller fått en stickling och tänker inte så mycket mer på det. Det är vackra trädgårdsväxter eller damm- eller akvarieväxter som sedan visat sig ha en otrolig konkurrenskraft mot våra inhemska arter som gör att de tar över och är svåra att stoppa, säger Carina Tennfors.
Många av de invasiva arterna har förutom sin konkurrenskraft det gemensamt att de är vackra att titta på. Som jättebalsaminen till exempel.
För även om de är vackra att titta på så är det viktigt att få stopp på spridningen för att skydda den biologiska mångfalden berättar Carina Tennfors.
Om man vill ge sig ut på en spaning efter invasiva arter hur ska man gå tillväga då?
– Det man kan göra är att man har telefonen med sig och till exempel invasivaarter.nu öppen. För då har du en tydlig bild på alla växterna och alla djuren. Då kan man gå ut och när man hittar någon så kan man trycka på knappen för rapportering och notera var man har sett den. Det uppskattar vi jättemycket, säger Carina Tennfors och fortsätter:
– Är det så att man undrar mer över en specifik art som man hittat så kan man läsa på Naturvårdsverkets hemsida och på Havs och vattenmyndighetens hemsida. Där finns det jättemycket bra information om alla invasiva arter som finns.
Parkslide är en invasiv art som länsstyrelsen får överlägset flest frågor om. "Det är svårast att bekämpa", säger Carina Tennfors.
Det är en sak att kartlägga men hur går ni tillväga för att begränsa spridningen?
– Vi jobbar mycket med information för att begränsa spridningen. Desto mer upplysta människor är desto mindre spridning blir det. Folk vill oftast göra rätt, så med rätt kunskap blir det lättare att göra det. Rent praktiskt kan vi bara bekämpa på vår, alltså på statens, mark där vi upphandlar en entreprenör som gör arbetet. Vi har ingen rätt att gå in på en privatpersons tomt eller på kommunal mark. Där är markägaren ansvarig för bekämpningen.
"Jättelokan är starkt giftig, den skapar brännsår vid kontakt", säger Carina Tennfors.