S:t Eskils gymnasium drabbades av stora underskott främst efter det stora tappet av elever då språkintroduktionsprogrammet krympte. Sedan dess har skolan kämpat med att få ekonomin i balans.
Hur var ditt hela namn?
– Du kan göra som eleverna och fota namnskylten, säger Paloma Andia de la Torres och vinklar upp kavajslaget.
Det är dags för spanska på S:t Eskils gymnasium. Eleverna väller in genom klassrumsdörren. De är många och fyller snart bänkraderna till bredden.
– Från början var det möblerat här inne för 32 elever. Under första veckan kom det fler bänkar så att alla kunde sitta. Men idag när de ska skriva test så kan jag inte separera dem.
Hur många är det i klassen?
– Just nu är de 37, men det finns kanske två till som är på väg in, så det kan snart bli 39 elever i gruppen.
Spanskan på S:t Eskils hålls gemensamt med Zetterbergsgymnasiet. Att samla elever från olika skolor i storklasser är ett sätt att hushålla med pengarna.
Det ekonomiska läget är pressat. Från att 80 procent av den kommunala gymnasieskolan hade en ekonomi i balans 2020, är det i år bara 25 procent som väntas klara budget.
S:t Eskils har länge dragits med en stor skuld. I kommunens delårsrapport går det att läsa att skuldberget fortfarande tycks ”svårt att betala tillbaka under överskådlig tid”.
Idag har skolan slutat blöda pengar. Men det har kostat i uppoffringar.
Sedan 2019 har fem lärartjänster slimmats bort. Skolledningen har halverats och speciallärarna har minskats ner från tre till en. Tjänsterna för skolsköterska och studie- och yrkesvägledare har bantats och bara en av två vaktmästare är kvar.
Samtidigt står kommunens gymnasier inför nya utmaningar när över 700 platser nu gapar tomma på skolorna. Förvaltningen har fått i uppdrag att göra en ny genomlysning av skolornas verksamheter samt se över programutbudet. Men på S:t Eskils upplever lärarna redan en besparingströtthet efter år av åtstramningar.
Cathrin Vinge har arbetat på S:t Eskils gymnasium i 16 år. Men de senaste åren har det varit tuffare än tidigare. Vi är trötta, säger hon.
– Så här tufft som det varit de senaste åren har vi inte haft det tidigare, konstaterar Cathrin Vinge.
Sedan ett år tillbaka är hon fackombud för Lärarförbundet, men hennes erfarenheter som lärare sträcker sig betydligt längre tillbaka. Här på skolan har hon arbetat i 16 år.
Hur märks det på dig och dina kollegor?
– Vi kämpar hela tiden i motvind. Vi får höra att bara vi får in fler elever så blir det bättre, men det känns lite som att trolla med knäna. När man har jättestora klasser, tunga tjänster och alla redan gör sitt bästa hela tiden.
Enligt Cathrin Vinge har lärarna ålagts en allt viktigare roll som marknadsförare för skolan. Något som påverkat personalens vilja att vittna om den ansträngda arbetssituationen.
– Många upplever att de hamnar i en lojalitetskonflikt. Man vill inte säga att man har det så tufft, att man kanske inte kan ge den undervisning man hade velat, för då riskerar man att ge skolan dåligt rykte.
Inför vårt besök har Cathrin ändå bett kollegorna att dela sina erfarenheter med oss. Så här skriver några av dem om situationen på skolan:
Det är tydligt att elevhälsan är försvagad. Stort behov för många elever.
Det är inköpsstopp, får ej köpa in litteratur vilket begränsar valmöjligheter extremt mycket då det finns för få klassuppsättningar.
Det är tufft att vara tillräcklig som lärare med stora grupper och med flera elever med särskilda behov.
Det blir inte trovärdigt att vi ska höja resultaten med sämre och sämre budget.
– Ungdomarna är fantastiska som klarar det här. Vi lärare är också fantastiska, men det är tufft. Och jag märker på rektorerna att de hade önskat att de kunde säga till oss i personalen att de ser ljuset i tunneln. Men de gör aldrig det för det finns inte, säger Cathrin Vinge och fortsätter:
Cathrin Vinge, lärare på S:t Eskil och fackligt ombud på skolan.
– Det är politikerna som måste ge mer pengar till utbildning, helt enkelt. Inte minst med tanke på vad som händer med skjutningar och drogproblem i stan. Nu har vi ett universitet och vi vill att ungdomarna ska ha rätt förutsättningar att gå i den riktningen istället. Då behöver vi mer pengar för att säkerställa att eleverna får den utbildning de har rätt till.
Johan Ahlqvist, rektor på S:t Eskils, menar att lärarnas upplevelser inte skiljer sig nämnvärt från många andras runt om i Skolsverige.
– Det vore djupt olyckligt om det framställs som att det här bara är ett problem på Eskil när det egentligen handlar om hela kommunala gymnasieskolan.
Har ni de resurser ni behöver?
– Det är klart att vi skulle behöva både fler lärare och mer elevhälsa, men målet är hela tiden att jobba med organisationen utan att eleverna drabbas.
Johan Ahlqvist, rektor på S:t Eskils, menar att problemen med dålig ekonomi delas av hela den kommunala gymnasieskolan. Idag har organisationen slimmats så mycket som möjligt. "Vi har gjort resan som andra skolor kanske står inför", säger han.
Lyckas ni med det?
– Vi lyckas hyfsat bra, men det är klart att det finns saker och ting vi skulle vilja göra bättre och som vi kunnat göra tidigare, men inte kan göra längre. Vi kan leva så här en period, men om perioden blir för lång kommer kvaliteten att bli lidande. Där är vi inte ännu, men vi är rädda för att det ska bli så.
Problembeskrivningen delas av Jens Axdorph, rektor på Eskilstunas största gymnasieskola Rekarnegymnasiet. Förra året gick skolan med underskott och så ser det ut att bli även i år. Färre elever och skenande priser till följd av inflationen slår just nu hårt mot skolan.
– Det är ett riktigt ansträngt läge. Nu är vi nere på rättighetsnivån utifrån skollagen om vad vi måste erbjuda våra elever.
Behövs det mer pengar i skolan?
– Ja. Skolan en extremt viktig aktör i Eskilstuna just nu, utifrån de utmaningar som staden står inför. Men det kostar timmar och resurser att flytta ungdomar från ett utanförskap till att vara delaktiga i samhället. Bara på Rekarne samlar vi en fjärdedel av Eskilstunas ungdomar under samma tak. Men vi behöver väldigt mycket mer pengar om vi ska kunna göra det här arbetet på ett bra sätt.
Robin Tannarp (M), gymnasienämndens ordförande känner igen bilden. Han berättar att kommunen just nu utreder frågan om en eventuell skolpengshöjning.
– Jag får också höra att de är nere på skelettet för vad de måste göra och där behöver vi se hur vi bygger skolan bättre på sikt.
Hur hållbar är situationen?
– Den är inte hållbar, därför måste vi göra en större översyn av ekonomin.
Robin Tannarp (M), ordförande i gymnasienämnden ser att skolornas finansiering behöver ses över.
Vad tänker du om klasser på upp emot 40 elever?
– Om det är som du säger tycker jag det är anmärkningsvärt.
Satsar ni tillräckligt på skolan?
– Jag delar bilden att Eskilstuna inte har råd med att inte satsa på utbildning och det förebyggande arbetet i skolan. Samtidigt saknas det över 700 elever jämfört med våra prognoser och det handlar om ganska många miljoner.