Samtalsrummet på Kungsgatan 68 i Eskilstuna är tomt. Men alldeles snart ska det fyllas av tonårsföräldrar som behöver hjälp. Hjälp med gränssättning, hjälp att komma ifrån tjatet, hjälp att hitta tillbaka till sina barn.
– Vi riktar oss till föräldrar som känner att de tappat greppet om sitt barn, säger Carola Welander.
Hon är, tillsammans med Pernilla Flodin, kursledare för Ledarskapsträning för tonårsföräldrar som snart hålls för tredje gången. De arbetar båda som familjebehandlare på arbetsmarknads- och familjeförvaltningen.
– Vi jobbar med att få föräldrarna medvetna om vad de gör, och hur de kan göra annorlunda, säger Carola Welander.
Från olika förhållanden, samhällsklasser om man så vill, kommer de – föräldrarna. Några ensamstående, andra frånskilda, andra i fungerande parrelationer. Alla har gemensamt att de har kommit till insikt om att de behöver hjälp.
– Att de är beredda att gå en nio veckor lång kurs visar att de tar det här på allvar, säger Pernilla Flodin.
En stor tavla står lutad mot en av väggarna i samtalsrummet. På den syns en triangel delad i fyra bitar, byggstenar för ett föräldraskap. Basen utgörs av kommunikation. Sedan följer uppmuntran, gränser och avslutningsvis konsekvenser. Triangeln är idealbilden för ett gott föräldraskap.
– För majoriteten som kommer hit är det nästan tvärtom, säger Carola Welander.
Det innebär att den bärande biten i triangeln innehåller konsekvenser och tjat i stället för kommunikation och en positiv relation.
– För oss handlar det om att bygga upp en bra grund, säger Pernilla Flodin.
Kursen lägger inget fokus på ungdomarna, utan riktar sig bara till föräldrarna och deras roll i relationen. De får sätta upp tre konkreta mål som de vill nå. Det kan vara saker som att inte ta tonåringens beteende personligt, att stå fast vid sina beslut eller att inte tjata. De får också med sig olika övningar, hemläxor, som de ska göra hemma. Vid nästa träff diskuteras resultatet. "Vad hände? Och varför? Blev något annorlunda?"
– Eftersom kursen sker i gruppform så blir den bara bättre ju mer diskussioner det blir, säger Carola Welander.
Gruppformen för också att föräldrarna kan dela med sig av sina erfarenheter men också känna att de inte är ensamma om sin maktlöshet.
Att sprickorna i föräldrarollen börjar synas när barnen blir tonåringar har enligt Carola Welander och Pernilla Flodin sina förklaringar. Det är naturligt för ungdomen att börja bryta sig loss.
– Problemen föräldrarna kommer med grundar sig ofta i något beteende som tonåringen har. Det kan vara skolk, droger, isolering, uppkäftighet, gränsöverskridande, säger Pernilla Flodin.
De båda kursledarna beskriver hur många föräldrar känner sig vilsna i relationen till sina tonåringar. Det är inga små barn som föräldrarna har längre. Det går inte att bara lyfta upp barnet och bära med sig det. Kvar står föräldern och undrar vad som hände.
– Det känslomässiga ställer till det och föräldern kan känna sig sårad, säger Pernilla Flodin.
I början av mars är nästa kursstart. Med nya föräldrar, med problem som behöver lösas.