I veckan hade föreningen årsmöte i Vuxenskolans lokaler i centrala stan. En efter en dök medlemmarna upp, med en eller flera påsar mynt eller sedlar i bagaget.
För efter årsmötesförhandlingarna tog det viktigaste vid. Då började myntauktionen och kanske lyckades man under den få tag på ytterligare ett favoritmynt till sin samling. Precis det där som saknades.
Med i flera föreningar
De 46 medlemmarna i Eskilstuna myntklubb är inte bara från Eskilstuna. De har adressen Strängnäs, Mariefred, Flen, Västerås, ja till och med Finspång och Trollhättan.
– Man är med i flera myntsamlarföreningar, för att ha möjlighet att vara med på olika auktioner och träffa andra likasinnade, fortsätter Harry Elgbacka.
Han är själv med i klubben i Kristianstad som har hela 1 200 medlemmar. Den är tillsammans med klubbarna i Stockholm och Sigtuna bland de mest aktiva i landet.
Hög medelålder
Harry Elgbacka kom med några år efter att Eskilstuna numatiska förening – som klubben hette inledningsvis – bildades 1973.
Med vid själva bildandet var dock Håkan Larsson och Lars Andersson. Efter 36 år är de fortfarande med. Medelåldern i Eskilstunaklubben är hög.
– Vi skulle förstås välkomna yngre medlemmar, fortsätter Harry Elgbacka. Men vi vet inte riktigt hur vi ska nå dem.
Som störst var Eskilstunaklubben någon gång på 80-talet när det fanns upp emot 80 medlemmar. Då ville man också föra en anonym tillvaro, inte ge sig till känna. Man var rädd för rånrisken. Numera är det dock inga myntsamlare som har mynt hemma i byrålådorna. De ligger i stället i tryggt förvar i bankfack.
Den i Eskilstunaföreningen som har flest mynt har hela 30 000.
Bra prisutveckling
– Det finns två olika typer av myntsamlare, säger Håkan Larsson. Antingen är man investerare eller samlare.
Den förstnämnda kategorin har flest anhängare. Investerarna har också haft många lyckosamma år.
– Det har varit en hobby som gett mycket tillbaka, eftersom prisutvecklingen varit alldeles fantastisk, fortsätter Håkan Larsson som själv började samla som 4-åring.
Han fick 25 öre i veckopeng. Med den summan gick han till kiosken och köpte sådana där rullade lakritsremmar med ett sockerpiller i mitten. Av kassörskan i kiosken fick han då 1-öringar, 2-öringar och 5-öringar tillbaka, Oscar II-pengar. De sparade han i en burk och tog sen fram ett antal år senare när de blivit många fler och många gånger mer värda.
– En annan favorit är Karl XI-mynt och Gustav III-mynt. De är oftast väldigt välgjorda.
Det ena ger det andra menar Håkan Larsson och Harry Elgbacka. Börjar man samla mynt för det också med sig ett historiskt intresse, eller att man intresserar sig för en speciell tillverkningsteknik eller speciella serier av ett mynt.
– Det gäller också att lära sig om olika mynts värden och kvaliteter, fortsätter Harry Elgbacka.
Den gångna helgen var det en stor myntmässa i Kista, då flera från Eskilstunaklubben åkte dit. Precis innan helgen kom också den efterlängtade myntguiden 2009–2010 ut på marknaden.
Finns det många mässor att välja på?
– Ja, nästan varje helg om man skulle vilja, säger Harry Elgbacka. Förutom Kista så hålls de ofta i Stockholm och Skåne.
Utomlands då?
– Jadå, det finns en årlig mässa i Berlin som många besöker. USA är också ett stort land för myntsamlare.