Åtta sorgsna trädstumpar sticker upp ur gatstenen på Alva Myrdals väg utanför kommunhuset Värjan. De nedhuggna träden är almar som drabbats av almsjuka – en farsot som svept över Sverige sedan 80-talet och som fått förödande konsekvenser för arten.
– Det här är de sista åtta av totalt 20 almar som stått här, säger kommunens trädvårdare Fredrik Eklund.
Hur känns det?
– Det är tufft för en som brinner för det här med träd och som förstår vikten av att vi har träd i staden, inte bara för att de är vackra, utan för att de också bidrar till luftrening, klimatutjämning och när de står så här mot huset sänker de till och med behovet av energiuppvärmning.
Almsjukan sprids av skalbaggen almsplintborre som lägger sina larver innanför barken. Med sig bär den en svamp som stryper trädets kärlsträngar. När trädet varken kan ta upp vatten eller näring dör det. Enligt Fredrik Eklund går förloppet fort, på bara ett par veckor kan almen ha tappat sitt lövverk.
Vi tittar närmare på en stubbe som Fredrik Eklund menar har "karaktäristiska näringsgnag". Stammen är märkt med ett mönster av gångar genom vilka larverna ätit sig fram.
Ingen skonas av sjukdomen?
– Nej. För bara några år sedan fanns det stora fina exemplar av almar i alla parker i Eskilstuna. Också i skogsbackarna runt om i naturen har de stått. Det som kommer nu är små fröplantor från den enorma fröbank som finns i marken. Men vid en viss ålder blir skotten också drabbade och dör.
Kommer det att finnas almar över huvudtaget i framtiden?
– Nej, när det gäller almen är nog loppet kört. Det är inte mycket mer vi kan göra. Men man har tagit fram resistenta sorter även om de inte påminner om den traditionella skogsalmen i blad, form och växtsätt.
Idag känner Fredrik Eklund bara till två levande exemplar av alm kvar i innerstan som står framför Eskilstuna teater.
Problemet är nationellt och vissa kommuner har mött det genom att vaccinera särskilt skyddsvärda almar. Det är ett relativt kostsamt projekt som hittills inte varit aktuellt i Eskilstuna.
Skulle det ändå kunna vara det med de här sista exemplaren?
– Det skulle man kanske kunna tänka sig. Sedan är frågan om de står på kommunens mark, annars kanske man kan går in och sponsra, men vi har inte funderat i de banorna ännu.