Emma Gustafsson säger leende att föreställningen, döpt till "Eskilstuna breakdown – Envisa sånger", på Eskilstuna teaters lilla scen är ett projekt som hon har jobbat med sedan dagen hon föddes. Föreställningen tar avstamp i hur det var att växa upp som tonåring i Eskilstuna på 90-talet.
— På den tiden var Eskilstuna ett av Sveriges starkaste nynazistfästen. Det var ju diverse upplopp i skolorna och på Fristadstorget. Jag och några av mina kompisar gick med utochinvända bombarjackor för att visa att vi var mot nazisterna och rasisterna. De kallade oss för blattehoror, samtidigt som invandrarna kallade oss för svennefittor…
Emma och hennes vänner satt alltså i en rävsax. Kanske var det någonstans där som en längtan efter att bara bli accepterad för att vara sig själv föddes?
— Jag ville inget hellre än att rasisterna och nazisterna bara skulle bli kompisar med alla andra, och med mig! Helst skulle tigrarna i Parken Zoo bli vegetarianer också, ler Emma.
När Emma år 2003 fick reda på att hon hade drabbats av cancer i äggstockarna blev det början på en mångårig resa mot att bli frisk, och hon tvingades omprioritera sitt liv.
— Då fick jag börja kämpa för min egen överlevnad. Innan dess hade jag kämpat för att andra skulle tycka om mig. Det har tagit väldigt lång tid och stora ansträngningar för mig att gilla mig själv igen. Det släppte nog inte förrän jag började sjunga – jag hade längtat hela mitt liv men inte fattat. Jag älskar folkmusiken – för där försvinner ofta avståndet mellan artist och publik. Alla är kompisar för en stund åtminstone.
Ur samma process som ledde till att Emma slöt fred med sig själv föddes alltså också "Eskilstuna breakdown – Envisa sånger". I musik- och berättarföreställningen får hon hjälp av pappa Bo som hon även har ett bluegrassband tillsammans med.
— Det blir dramatiserade monologer varvat med musik – det är ett sätt att jobba på som jag gillar. Jag hade premiärvisning i liten skala i oktober för patienter på Vidarkliniken i Järna, avslöjar Emma.
Hon flaggar för att det blir hela tre klädbyten under kvällen, och discodans! För trots, eller kanske på grund av, det allvarsamma temat finns det plats för mycket värme och humor i föreställningen.
— Jag hoppas att vi ska ha jättekul tillsammans, och att publiken under en stund ska få ett nytt perspektiv på livet. Det finns magi här och där, om man bara släpper in den, ler Emma.