Den stora skillnaden mellan då och nu torde vara allt snack om miljövänlig och sparsam körning eller så kallad eco-driving som förekommer i tid och otid – ibland verkar det vara viktigare än själva körningen.
– Det är viktigt – man spar både miljö och pengar om man tänker sig för ordentligt. Om du kör 100 kilometer i timmen i stället för 120 så spar du 20 procent på såväl utsläpp som bränsle, säger Linda Nimborg när jag dyker upp på Krekolas Trafikskola vid niosnåret på måndagsmorgonen.
Kan du förklara vad miljö- och sparsam körning innebär?
– Man ska planera körningen, undvika stopp så mycket som möjligt och helst aldrig stanna bilen. Du ska använda växelspak och gaspedal på ett medvetet sätt och kan hoppa över växlar och till exempel gå direkt från tvåan till fyran.
Efter sju-åtta år inom vården såg Linda en annons om trafiklärarutbildning i Västerås, 2003 var hon färdigutbildad och sedan nio år tillbaka jobbar hon på nuvarande företag.
– Jag trivs jättebra med jobbet och har ingen som helst söndagsångest. Här får jag träffa människor av olika slag i alla åldrar och hjälpa dem med att få sitt efterlängtade körkort. Jag har haft elever från 18 år och till dem över 70, säger Linda.
Har du råkat ut för några incidenter?
– Inte särskilt många faktiskt, på mina 13 år har jag blivit påkörd fyra gånger.
– Men nu tar vi en sväng så får jag se hur pass miljövänligt och säkert du kör, fortsätter Linda och ger mig bilnycklarna till en av trafikskolans bilar.
Innan jag startar bilen ber Linda mig att blåsa i ett rör och när jag förstår att det är ett alkoholtest på gång blir jag för en sekund orolig över att rester från de öl jag drack under avtackningen kvällen före ska ge utslag.
Men icke – det står OK med stora bokstäver på manicken.
Under vår färd guidar Linda mig fram i stadstrafiken med kommandon som "rakt fram", "höger nästa", "ta av mot E20" och "vänster i nästa rondell".
Efter någon mils körning går vi igenom vår resa och Linda ger mig en handfull råd och tips på vad jag kan göra bättre innan vi gör en liknande färd.
Tillbaka i Nyfors känner jag mig som en liten pojke i småskolan när Linda frågar mig vad jag tyckte om min insats bakom ratten.
– Jag vet inte riktigt, men det gick väl ganska hyggligt, säger jag lite försiktigt optimistiskt.
– Du hade ingen vidare planering, du kom för hastigt in i situationerna, du körde för fort vid ett par tillfällen, glömde blinkers någon gång och tittade inte efter ett eventuellt tåg vid järnvägsövergången, säger Linda.
– Vid andra rundan blev det bättre, men du har fortfarande en del att fundera över, fortsätter hon.
Vad ger du mig för betyg på en skala 1-10?
– Det blir en femma, på sin höjd, för första färden, men för den andra får du en åtta.
Skulle jag fixa en uppkörning tror du?
– Nej, som du körde i dag skulle du inte få något körkort.
Ord och inga visor, men jag är väl medveten om att min bilkörning lämnar en del övrigt att önska – inte minst i miljöhänseende – men efter den här lektionen lovar jag att tänka efter och bättra mig.
Å andra sidan tillhör jag heller inte skaran som blir fullständig idiot så fort de sätter sig bakom ratten.
– Jo sådana har jag också mött, de där som ligger tätt bakom en, tutar för fullt och hytter med näven, säger Linda.
– Men de allra flesta är faktiskt sansade och bra trafikanter, avslutar hon.
Och Linda, om någon, borde ju veta.