Vännerna Sulaiman Chammas och Abdin Bakir är återkommande besökare till cafét. Bägge är eniga om att nyckeln till det svenska språket är att prata, och lyssna. Grammatik och läsning är den lätta biten. Idag tränar de på "en", och "ett" tillsammans med volontärerna Annelie Torstensson, och Kerstin Hallström.
– Svenska språket är både lite lätt, och lite svårt. Det svåraste är att orden är mycket långa. Som exempel "arbetsförmedlingen" är fyra ord i ett, säger Abdin Bakir.
Han och vännen Sulaiman Chammas besöker Pingstkyrkans språkcafé varje tisdag.
– Jag träffar nästan bara arabiska människor, och här har jag chans att träna min svenska. Jag tappar ord snabbt om jag inte pratar svenska, säger han.
För att vårda sin svenska lyssnar de mycket på radio och går till biblioteket. Båda tycker det är svårt att möta människor med svensk bakgrund.
För volontären Annelie Torstensson är träffarna ett sätt att byta kunskap kring kultur, och att det bidrar till eftertanke.
– Jag lär mig att se den svenska kulturen och språket på ett annat sätt. Man får tänka ut hur man ska förklara ord och situationer. Vi pratade om Jesus ankomst. Frågan blev "vad betyder ankomst", hur förklarar man det?, säger Annelie.
Detta löste Annelie genom att nämna tågens ankomsttid.
– Då kopplade det, säger hon.
Pastor Patrick Ölund, berättar att besöksantalet ofta var uppemot 100 personer innan pandemin. Nu brukar det vara runt 25 personer.
– Språknivån är olika. Vissa pratar ingen svenska alls, andra har varit här i 15 år och pratar ganska bra. Vi skriver ut övningar, och ibland sitter vi bara och pratar, säger han.
Verksamheten vilar på de volontärer som kommer till kyrkan för att hjälpa till med språkutbildningen. Kyrkan arbetar även med att förmedla information från exempelvis BRIS, och kvinnojouren MOA. Och pratar även kring svenska högtider, mat och kultur.
– Många som kommer hit saknar svenska vänner, och jag tycker det är så otroligt härligt att lära känna de här människorna som till slut blir ens vänner, eftersom man möts varje vecka, säger Patrick Ölund.
Både Chamms och Abdi lämnade Syrien med orsak av kriget. Chammas arbetade som agronom i 30 år, och Abdis yrke är elingenjör. Båda hoppas att språkutvecklingen kan leda till jobb.
– Det finns jättemycket skillnad mellan svensk och syrisk kultur. Framförallt är systemen annorlunda, i Sverige finns det demokrati och ord som "jämställdhet". I de flesta Mellanösternländer är det diktatur och finns ingen frihet och fred, säger Abdi, och fortsätter:
– Jag tycker svenska människor är mycket, mycket snälla, lugna och tålmodiga.
Chammas anmärker även på att han upplever rasismen obefintlig, och att polisen i Sverige är mycket snäll.